lille apan

ofta är det så att filmen i sig inte provocerar lika mycket som den uppmärksamhet den får. om en dålig film får dåliga recensioner och dåligt publikstöd kunde jag inte bry mig mindre, men om det är tvärt om ...

james cameron var en gång en lysande regissör och manusförfattare, han skapade t ex terminator 1984 vilket var en lysande film. spännande, cool historia och bra action. förr kunde jag faktiskt uppskatta actionfilm, idag är det oerhört svårt för mig pga hollywoodhysterin och bristen på manus, hjärna etc.

även terminator 2 var riktigt bra medan jag aldrig varit så förtjust i alien-filmerna, men jag kan absolut förstå hur man kan uppskatta dem. jag tänker inte gå in djupare på dessa filmer, eller nämna andra filmer james cameron regisserade senare.

det är dock helt tydligt för mig att den här mannen gjort en "george lucas", liksom peter jackson sorgligt nog också gjort. nämligen att börja göra några helt episka, fantastiska filmer för att sedan dras med i hollywoods äckliga mainstreamklyschor. jag skall inte heller gå in djupare på detta fenomen just nu.

i stället ska jag raskt gå in på vad detta inlägg handlar om: avatar. den mest hypade filmen på många år.

jag minns att jag hörde talas om den här filmen för bara några månader sedan, och såg även en trailer. trailern lämnade mig helt nollställd, ungefär "vad fan handlar den där filmen om?" .. min uppfattning var att, tja det är en film full av fräsiga datoreffekter. handlingen verkade dock lysa med sin frånvaro. vänner pratade om filmen, "undrar om den kommer att suga röv?"

jag kunde bara utgå från att den naturligtvis skulle suga röv. jag lärde mig mer om filmen, james cameron, enormt dyr, enormt mycket datoranimation, 3D, hype ... etc. som vanligt tänkte jag att så stora hollywoodproduktioner alltid är fruktansvärda och att denna inte kommer att vara något undantag. mitt intresse förblev totalt svalt inför filmen.

sedan fick filmen premiär och blev en ögonblicklig succé, alla pratade om den. alla skrev på facebook och alla rekommenderade den. även folk som enligt mina mått, har ganska bra smak. "vad fan?" tänkte jag, "är den inte så dålig ändå? kan den vara sevärd? ok, troligen är historien rätt fadd, men det kan ju vara en cool upplevelse ändå?"

recensenter jämförde filmen med "star wars" vilket jag tyckte lät magstarkt, och alla prisade dess 3D-effekt så till slut bestämde jag mig för att gå och se den på bio. föga kunde jag ana vilket misstag detta var. för 150 kr hyrde jag mig en stol på stockholms (sveriges?) största biografsalong rigoletto 1.

det kändes lite irriterande att behöva ha glasögon på sig, men trailern till alice i underlandet var ju cool. när avatar började fick jag dock något svårt att fokusera, i synnerhet på textningen i kombination med bakgrunderna. nå, mitt huvud kanske inte är helt byggt för att se i 3D .. men detta drog tyvärr ner min upplevelse en hel del.

filmen drog igång, med en enkel intrig som en femåring skulle förstå. smart, tilltala hela spektrat av dumhet för att bredda publiken. men vänta nu, kändes inte historien bekant? the matrix möter pocahontas.

det dröjde inte lång stund innan jag blev mer och mer provocerad. historien och manuset var sällsynt korkade och simpla, och raskt fylldes filmen på med klyscha efter klyscha. strömlinjeformad hollywoodsmörja av billigaste sort. högst sannolikt den minst inspirerade och mest o-originella historia som visats på film de senaste 10.. nej 20 åren. eller kanske mer, kanske någonsin?

nå, i ärlighetens namn behöver verkligen inte en film ha totalt originell historia. star wars t ex, som jag höjer till skyarna, är mycket simpel - kampen mellan det onda och det goda. rebeller som står upp och gör uppror. skillnaden är dock att star wars berättades på ett så otroligt genomtänkt sätt, med en levande värld där minsta detalj är imponerande.

historien berättades med hjärna, hjärta och humor och var oöverträffat genomtänkt. det är något man inte kan säga om avatar. eller så är det just vad den är, genomtänkt för att vara så hollywoodanpassad det går. anpassad efter en hjärndöd publik som inte väntar sig något djup, inte förväntar sig att tänka över huvud taget, utan bli matade av samma sak som de sett 1000 gånger förr, i ett nytt fint glänsande 3D-paket.

amerikanskt, macho, manligt, grabbigt, tramsigt, fånigt, klyschigt... från första till sista sekund. och tro mig, det är många sekunder. omkring 3 timmar lång är filmen, och det kändes verkligen. jag var totalt oengagerad av historien och alla karaktärer från början till slut, vilket är ett dåligt betyg.

att jämföra detta med star wars är inget annat än ett helgerån. i star wars är varje karaktär levande och personlig, man får verkligen en nära relation till allihopa. i avatar minns jag allvarligt talat inte namnet på en enda karaktär! och jag hade inte kunnat bry mig mindre om vem som dog eller överlevde.

intetsägande, utan relation till publiken. vidare störde det mig fruktansvärt mycket att filmen hade en aura av new age över sig. "bevara naturen, stör inte den heliga balansen, dyrka jorden" .. fy fan, det enda som fattades var ett pannband, ett par utsvängda brallor och en joint i käften. äckliga jävla hippieskit.

tro dock inte att jag föredrog den militäristiska stereotypa sidan av filmen, med den elake generalen som försökte råna infödingarna på deras kära land. det var om möjligt ännu mer irriterande och klyschigt. två värdelösa sidor av samma strömlinjeformade mynt.

ett gäng militärer kommer till en planet för att slakta blå indianer och stjäla lite malm, typ. indianerna gör uppror på bästa braveheart-manér och kör iväg militären. en av militärerna blir kär i en inföding och stannar kvar för att knulla lite.

fy fan, vilken djup och rörande film. jag kan i någon mening förstå om folk gillar den här filmen för att miljöerna var vackra och 3D-effekten var imponerande. det är helt okej om man är ett barn eller lågbegåvad, eller helt enkelt bara gillar fina färger och hatar manus i film. det finns inget rätt eller fel, jag gillar dock manus, dialog och tanke.

det behöver inte handla om pretentiösa verk av bergman, men kom igen? någon måtta får det vara, låt mig jämföra film med måtider:

en vanlig film är en portion kalops. mört kött som man inte behöver kämpa särskilt med, kokt potatis som är varm och god, och en sås. inga oerhört distinkta smaker, inget svårsmält men man uppskattar verkligen måltiden. visst, man vet vad man får i förväg, men det är också vad man förväntar sig? man vill inte äta kalops varje dag, men någon gång ibland är det sjukt gott. lite rödbetor, så piffar man dessutom till den lite extra.

en dålig film  är en burk barnmat. här har alla smaker försvunnit, all textur och alla nyanser. allt är mixat till en slät puré för att bli lättsmält, och den innehåller inte socker eller salt.. eller andra kryddor. alla barn ska kunna äta den utan problem. ingenting för vuxna eller finsmakare, direkt. allt smakar lika.

avatar är någonstans bortom barnmat. en riktigt dålig frusen färdigrätt. det producerar tusentals sådana varje dag, och alla smakar precis lika. gjorda på samma sätt, för att passa människor utan smak och känsla för kvalitet. barnmaten är ändå gjord för barn, den här maten ska passa ALLA oavsett ålder. inga kryddor, ingen textur, ingen konsistens, inget tuggmotstånd. ingenting att tänka på. kan du laga mat eller tänka själv köper du inte den här maten.

billig smörja, gjort i fabrik efter samma recept. en kopia av riktig mat, ingenting eget. möjligen en fin förpackning, men innehållet ser aldrig lika fint ut som utlovas. mat för någon som har tappat hoppet, intresset, smaken totalt. pulvermos. ingen som gillar mat kan äta skiten, ingen kock skulle ens ta i skiten.

men, den är ju lättsmält åtminstone. det gäller bara att nollställa sig och glömma bort att man har en hjärna. ungefär som att bli våldtagen, kan jag föreställa mig. blunda, tänk på något annat, försvinn någon annan stans så är det snart över.

nu har jag lyckligtvis aldrig blivit våldtagen, men jag kan föreställa mig att det lämnar ungefär samma känsla efteråt som avatar gjorde. jag önskar att jag kunde få mina 150 kr tillbaka. jag skulle hellre använda dem som toalettpapper än att ge dem till james cameron. jag skulle hellre titta in i en vit vägg i tre timmar än att se avatar igen. slut.