Sagan om den fréknige pojken
Så, det har äntligen blivit dags för mig att sälja mitt Wii och allt som har med den att göra. Jag använder aldrig skiten då det är en värdelös ursäkt till spelkonsol. Den betydligt vettigare föregångaren Gamecube bjöd på några härliga spel som jag äger och dessa har lagts ut på annons för avyttring.
Jag fick snart mail av en kille som skrev ganska illa. Inget fel i det, det kan finnas många anledningar varför man inte skriver särskilt bra. Jag kollade upp snubben på www.upplysning.se (utmärkt ställe om man inte gillar att ringa Skatteverket och fråga om folks personuppgifter) och det visade sig att han var född 1990.
Vår mailväxling följer nedan med hans första mail högst upp. Mina svar är markerade med fetstil.
---------------------------------------------------------
hej jag skulle vilja köpa bara supermario sunshine och ifall du har ett
gamecube minnesgort för 300 kr.
Hej, jag har inget minneskort att sälja! Men visst, vill du köpa enbart spelet för 300 kr så är det ditt.
MVH
Johan
toppen vart skulle du vilja ses helst inom helgen som kommer
Visst, det funkar nog! Vid Örnsbergs tunnelbanestation vore perfekt, i så fall kan jag typ när som helst utom ikväll (ska på bio vid kl 19).
Ok kan vi ses kl2 örnsberg,
Annan tid kår också bra
Ah, jag slutar jobbet kl 14:50 men skulle kl 16 funka!
ok
jag har ljust hår och och medel longt så du vet att det e jag (fréknar)
Okej! Mitt nummer är xxxxxxx om det skulle vara något. Jag har rakat hår och skinnjacka, plus spelet i handen så du känner nog igen mig :)
Vi ses sen!
/Johan
Hej igen jag har möjligheten att ses idag kl 16-17 vid örnsberg om du vill
Skickat från min iPod
Perfekt, kl 16 vore jättebra, eller när kan du?
/Johan
16.15 låtrer bettre
Absolut, jag kommer ner till tunnelbanan 16.15!
--------------------------------------------------------------
Vid det här laget funderade jag på om killen hade läs- och skrivsvårigheter eller om han rentav var utvecklingsstörd. Det har nämligen hänt mig en gång innan att jag skulle köpa ett spel av en kille som skrev väldigt illa, och han visade sig ha någon lättare utvecklingsstörning när vi väl träffades. Oavsett så sprang jag ner mot stationen kl 16:15 och såg där ingen kille med medellångt hår och fräknar, så jag väntade.
Efter några minuter kom två killar i tioårsåldern fram till mig, varav den ena sa "Hej, det är jag som ska köpa spelet!" Plötsligt började allt klarna, killen hade nog inga större skrivsvårigheter och tycktes vara helt normalbegåvad - han var bara ett barn. Det borde jag visserligen ha kunnat räkna ut med röven att bara barn svarar på annonser om Wii-spel, men jag blev lurad av Upplysning! Eftersom personer under 16 år inte finns sökbara så hade jag helt enkelt hittat någon annan i Stockholmsområdet med samma namn.
"Åh vad schysst, jag har letat jättelänge efter det här!" sa killen och gjorde high-five med sin kompis. Själv fick jag 300 kr och kände mig faktiskt lite glad inombords för att ha räddat den här pojkens helg, nu skulle han säkerligen sitta inne med sin polare hela helgen och grinda Mario. Det var något jag kunde relatera till, så det kändes som en sällsynt god gärning!
Jag fick snart mail av en kille som skrev ganska illa. Inget fel i det, det kan finnas många anledningar varför man inte skriver särskilt bra. Jag kollade upp snubben på www.upplysning.se (utmärkt ställe om man inte gillar att ringa Skatteverket och fråga om folks personuppgifter) och det visade sig att han var född 1990.
Vår mailväxling följer nedan med hans första mail högst upp. Mina svar är markerade med fetstil.
---------------------------------------------------------
hej jag skulle vilja köpa bara supermario sunshine och ifall du har ett
gamecube minnesgort för 300 kr.
Hej, jag har inget minneskort att sälja! Men visst, vill du köpa enbart spelet för 300 kr så är det ditt.
MVH
Johan
toppen vart skulle du vilja ses helst inom helgen som kommer
Visst, det funkar nog! Vid Örnsbergs tunnelbanestation vore perfekt, i så fall kan jag typ när som helst utom ikväll (ska på bio vid kl 19).
Ok kan vi ses kl2 örnsberg,
Annan tid kår också bra
Ah, jag slutar jobbet kl 14:50 men skulle kl 16 funka!
ok
jag har ljust hår och och medel longt så du vet att det e jag (fréknar)
Okej! Mitt nummer är xxxxxxx om det skulle vara något. Jag har rakat hår och skinnjacka, plus spelet i handen så du känner nog igen mig :)
Vi ses sen!
/Johan
Hej igen jag har möjligheten att ses idag kl 16-17 vid örnsberg om du vill
Skickat från min iPod
Perfekt, kl 16 vore jättebra, eller när kan du?
/Johan
16.15 låtrer bettre
Absolut, jag kommer ner till tunnelbanan 16.15!
--------------------------------------------------------------
Vid det här laget funderade jag på om killen hade läs- och skrivsvårigheter eller om han rentav var utvecklingsstörd. Det har nämligen hänt mig en gång innan att jag skulle köpa ett spel av en kille som skrev väldigt illa, och han visade sig ha någon lättare utvecklingsstörning när vi väl träffades. Oavsett så sprang jag ner mot stationen kl 16:15 och såg där ingen kille med medellångt hår och fräknar, så jag väntade.
Efter några minuter kom två killar i tioårsåldern fram till mig, varav den ena sa "Hej, det är jag som ska köpa spelet!" Plötsligt började allt klarna, killen hade nog inga större skrivsvårigheter och tycktes vara helt normalbegåvad - han var bara ett barn. Det borde jag visserligen ha kunnat räkna ut med röven att bara barn svarar på annonser om Wii-spel, men jag blev lurad av Upplysning! Eftersom personer under 16 år inte finns sökbara så hade jag helt enkelt hittat någon annan i Stockholmsområdet med samma namn.
"Åh vad schysst, jag har letat jättelänge efter det här!" sa killen och gjorde high-five med sin kompis. Själv fick jag 300 kr och kände mig faktiskt lite glad inombords för att ha räddat den här pojkens helg, nu skulle han säkerligen sitta inne med sin polare hela helgen och grinda Mario. Det var något jag kunde relatera till, så det kändes som en sällsynt god gärning!
Sticky toffee pudding
Så, efter att ha kollat på Saturday Kitchen med James Martin på BBC Lifestyle ett antal gånger kunde jag inte hålla mig längre. TV-kocken gör alltid goda saker, men det finns en dessert som jag föll för direkt: Sticky toffee pudding. Det är en klassisk brittisk efterrätt som finns i en mängd olika varianter, men idén är att man gör en väldigt saftig kaka med bl a dadlar i som man sedan dränker i kolasås.
Jag körde då på James recept och det första steget blev att skaffa alla ingredienser. Kakan innehåller flera olika sorters socker, vilka var enkla att hitta även om jag fick googla en stund för att göra mig bekant med de olika sorterna samt hitta deras svenska namn.
De enda udda ingredienserna var "black treacle" och "golden syrup" vilka används flitigt i brittiska desserter. Lyckligtvis bor jag i ett civiliserat område som kallas Stockholm så det var bara att vältra mig iväg till The English Shop i Söderhallarna! Där kunde jag köpa black treacle (jättemörk bitter sirap, snudd på melass) samt golden syrup (ljus sirap gjord på sockerrör) vilka båda två såldes i jättetrevliga plåtburkar!
Lite sirap, råsocker, dadlar och mörkt muscavadosocker så var man i hamn sen vettu.
Jaja, sen bakade jag och grejade en stund. Det enda anmärkningsvärda med processen var väl att man skulle lägga dadlar i kokande vatten och sedan puréa allt. Enligt receptet skulle man smöra och mjöla formen vilket kändes som en närmast efterbliven idé, så jag revolterade och sockrade den i stället med ljust muscavadosocker. Som ni snart skall se blev det en stor succé.
Två kaka
När kakan var gräddad byggde jag en mörk kolasås, även den med treacle och annat.
Säg ko-la-sås
Eftersom socker + smör + värme brukar leda till karamellisering täcktes kakans sidor av ett underbart knäckigt lager efter gräddningen. Note to self: Bröa alltid kakformen med socker, kolla resultatet nedan vettja:
Omlott, ja så fick det bli
Tja, jag lade kakorna i en form och hällde över kolasåsen som genast började tränga in i den varma, mjuka kakan. Det som omöjligt kan framgå av dessa bilder är att de kommer från den ANDRA gången jag bakade kakan! Därför, vis av erfarenhet, lät jag kakan ligga och dra (götta till sig) med kolasåsen som ett varmt täcke av geggig kärlek (den enda kärleken) i typ ett dygn innan jag gick lös på den.
Kladdigt och fult, men vänta! Det blir rätt okej i slutändan.
Till slut stod jag där med en färdig dessert (pudding låter skitäckligt), och jag kände hur underlägsna de svenska kakorna är. Om det finns en svensk version av den här efterrätten heter den säkerligen "festlig knäckruta" och består av strösocker, ägg, mjöl, margarin, vätska och bakpulver (sockerkaka) samt en antydan till knäck i världens tunnaste lager ovanpå.
Brittiska efterrätter känns ofta som att de har skapats med målsättningen "over the top, fast gott", inget jävla lagom. Nog med gnäll, kakan gjorde namnet rättvisa! Kladdig.. kola.. kaka..
Dadlarna tillförde en speciell sorts sötma och fyllighet, råsockret gav sin säregna smak och den svarta treaclen (!!) bidrog med en nästan lakritsaktig ton, om än väldigt diskret. Som om inte det vore nog var ju kakan både täckt och delvis genomsyrad av kolasåsen! Även den innehöll de olika sorterna av sirap samt mörkt muscavadosocker vilket gav en lite bränd, angenäm smak.
Den föddes för ett dygn sedan och har redan hunnit utvecklas till en fullvuxen kvinn.. eh.. kaka.
Så blev det alltså, sticky toffee pudding med vaniljglass. Vansinnigt gott!
Jag körde då på James recept och det första steget blev att skaffa alla ingredienser. Kakan innehåller flera olika sorters socker, vilka var enkla att hitta även om jag fick googla en stund för att göra mig bekant med de olika sorterna samt hitta deras svenska namn.
De enda udda ingredienserna var "black treacle" och "golden syrup" vilka används flitigt i brittiska desserter. Lyckligtvis bor jag i ett civiliserat område som kallas Stockholm så det var bara att vältra mig iväg till The English Shop i Söderhallarna! Där kunde jag köpa black treacle (jättemörk bitter sirap, snudd på melass) samt golden syrup (ljus sirap gjord på sockerrör) vilka båda två såldes i jättetrevliga plåtburkar!
Lite sirap, råsocker, dadlar och mörkt muscavadosocker så var man i hamn sen vettu.
Jaja, sen bakade jag och grejade en stund. Det enda anmärkningsvärda med processen var väl att man skulle lägga dadlar i kokande vatten och sedan puréa allt. Enligt receptet skulle man smöra och mjöla formen vilket kändes som en närmast efterbliven idé, så jag revolterade och sockrade den i stället med ljust muscavadosocker. Som ni snart skall se blev det en stor succé.
Två kaka
När kakan var gräddad byggde jag en mörk kolasås, även den med treacle och annat.
Säg ko-la-sås
Eftersom socker + smör + värme brukar leda till karamellisering täcktes kakans sidor av ett underbart knäckigt lager efter gräddningen. Note to self: Bröa alltid kakformen med socker, kolla resultatet nedan vettja:
Omlott, ja så fick det bli
Tja, jag lade kakorna i en form och hällde över kolasåsen som genast började tränga in i den varma, mjuka kakan. Det som omöjligt kan framgå av dessa bilder är att de kommer från den ANDRA gången jag bakade kakan! Därför, vis av erfarenhet, lät jag kakan ligga och dra (götta till sig) med kolasåsen som ett varmt täcke av geggig kärlek (den enda kärleken) i typ ett dygn innan jag gick lös på den.
Kladdigt och fult, men vänta! Det blir rätt okej i slutändan.
Till slut stod jag där med en färdig dessert (pudding låter skitäckligt), och jag kände hur underlägsna de svenska kakorna är. Om det finns en svensk version av den här efterrätten heter den säkerligen "festlig knäckruta" och består av strösocker, ägg, mjöl, margarin, vätska och bakpulver (sockerkaka) samt en antydan till knäck i världens tunnaste lager ovanpå.
Brittiska efterrätter känns ofta som att de har skapats med målsättningen "over the top, fast gott", inget jävla lagom. Nog med gnäll, kakan gjorde namnet rättvisa! Kladdig.. kola.. kaka..
Dadlarna tillförde en speciell sorts sötma och fyllighet, råsockret gav sin säregna smak och den svarta treaclen (!!) bidrog med en nästan lakritsaktig ton, om än väldigt diskret. Som om inte det vore nog var ju kakan både täckt och delvis genomsyrad av kolasåsen! Även den innehöll de olika sorterna av sirap samt mörkt muscavadosocker vilket gav en lite bränd, angenäm smak.
Den föddes för ett dygn sedan och har redan hunnit utvecklas till en fullvuxen kvinn.. eh.. kaka.
Så blev det alltså, sticky toffee pudding med vaniljglass. Vansinnigt gott!
Semestern 2011
OK, inte ens jag kan stå emot detta tryck. Min mail, Facebook, Twitter och fysiska brevlåda hemma i lägenheten är sprängfyllda av frågor från alla mina trogna läsare. Alla frågor rör på ett eller annat vis min semester.
T ex: "Vad fan gjorde du på semestern i år då, apjävel?" /Anonym
Jag skulle kunna vara putslustig och skriva något i stil med "jag har haft semester, det var kul" men nu börjar sånt trams bli så uppenbart, varför jag har bestämt mig för att redogöra något längre. Dessvärre lider jag av en ganska svår senildemens i själva hjärnan och mina minnen fyra-fem veckor tillbaka är därför något begränsade.
Nå, jag minns exakt vad jag gjorde på fredagen efter jobbet den 29 augusti: åkte hem. Där påbörjade jag fyra veckors matmässigt förfall och byggde en mac n cheese. Detta har blivit lite av min och Jonnas paradrätt, i synnerhet Jonna älskar "själva smaken, liksom".
I mitten av maj började jag tänka på vad jag äter.. rejält mycket. De senaste åren har bjudit på några extra kilon vilket till slut blev oacceptabelt, och jag började med en ganska viktväktarmässig diet och räknade kalorier stenhårt. Det fungerade nästan över förväntan och detta är något jag ska blogga mer utförligt om senare, när jag har nått någon form av mål.
Dock hade jag inga planer på att leva som ett svin och fundera över energinnehåll i maten under mina rara semesterveckor, så i stället levde jag som ett svin och frossade typ.. varje dag. Detta resulterade i en uppgång på 1-2 kg vilket jag ser som lite av en framgång. Allt mitt slit före semestern var inte ogjort och nu efter semestern har jag åter antagit min sunda förnufts-diet och ser fram emot att tappa flera kilon runt magen.
Morgonen efter, dvs på lördagen, gjorde jag en drömfrukost. Den bestod av amerikanska pannkakor med löjligt mycket lönnsirap, knaperstekt bacon och smör. Till detta, en kopp starkt kaffe. Jag var i mathimlen resten av dagen och spelade en hel del Assassin's Creed: Brotherhood.
Faktum är att det här praktiskt taget sammanfattar min semester. Jag åt goda grejer och jag spelade väldigt mycket TV-spel, som den gubbpojke i en ung mans kropp jag är. Jonna var också ledig så vi umgicks .. tja, hela tiden! Det var väldigt kul, mysigt och trevligt, och vår första riktiga semester ihop.
Vi åkte en vecka till Borås, men annars höll vi oss i Stockholm. Vädret var fantastiskt dåligt och jag tror knappt att det var solsken en enda dag. Jag deltog även i ett gig på Copperfield's i Stockholm, första giget med The Ugly på nästan två år. Det var gött.
T ex: "Vad fan gjorde du på semestern i år då, apjävel?" /Anonym
Jag skulle kunna vara putslustig och skriva något i stil med "jag har haft semester, det var kul" men nu börjar sånt trams bli så uppenbart, varför jag har bestämt mig för att redogöra något längre. Dessvärre lider jag av en ganska svår senildemens i själva hjärnan och mina minnen fyra-fem veckor tillbaka är därför något begränsade.
Nå, jag minns exakt vad jag gjorde på fredagen efter jobbet den 29 augusti: åkte hem. Där påbörjade jag fyra veckors matmässigt förfall och byggde en mac n cheese. Detta har blivit lite av min och Jonnas paradrätt, i synnerhet Jonna älskar "själva smaken, liksom".
I mitten av maj började jag tänka på vad jag äter.. rejält mycket. De senaste åren har bjudit på några extra kilon vilket till slut blev oacceptabelt, och jag började med en ganska viktväktarmässig diet och räknade kalorier stenhårt. Det fungerade nästan över förväntan och detta är något jag ska blogga mer utförligt om senare, när jag har nått någon form av mål.
Dock hade jag inga planer på att leva som ett svin och fundera över energinnehåll i maten under mina rara semesterveckor, så i stället levde jag som ett svin och frossade typ.. varje dag. Detta resulterade i en uppgång på 1-2 kg vilket jag ser som lite av en framgång. Allt mitt slit före semestern var inte ogjort och nu efter semestern har jag åter antagit min sunda förnufts-diet och ser fram emot att tappa flera kilon runt magen.
Morgonen efter, dvs på lördagen, gjorde jag en drömfrukost. Den bestod av amerikanska pannkakor med löjligt mycket lönnsirap, knaperstekt bacon och smör. Till detta, en kopp starkt kaffe. Jag var i mathimlen resten av dagen och spelade en hel del Assassin's Creed: Brotherhood.
Faktum är att det här praktiskt taget sammanfattar min semester. Jag åt goda grejer och jag spelade väldigt mycket TV-spel, som den gubbpojke i en ung mans kropp jag är. Jonna var också ledig så vi umgicks .. tja, hela tiden! Det var väldigt kul, mysigt och trevligt, och vår första riktiga semester ihop.
Vi åkte en vecka till Borås, men annars höll vi oss i Stockholm. Vädret var fantastiskt dåligt och jag tror knappt att det var solsken en enda dag. Jag deltog även i ett gig på Copperfield's i Stockholm, första giget med The Ugly på nästan två år. Det var gött.
