Ny adress
Styr körven hitåt, jag har ny adress:
The girl with the dragon tattoo
Gåta: Vad skulle någonsin kunna vara sämre än svensk film med svenska skådespelare som utspelar sig i Sverige?
Svar: En amerikansk film med svenska skådespelare som utspelar sig i Sverige som DESSUTOM har amerikanska och brittiska skådespelare (James Bond) som spelar svenskar.
Min hjärna kan knappt bearbeta det mina ögon ser och mina öron hör, ska de föreställa svenskar? En av de värsta sakerna jag vet med film som utspelar sig i ett främmande land är när skådespelarna ska prata engelska med brytning. Vad syftet ska vara kan jag bara spekulera i, är det att skapa realism? Att man ska få en genuin känsla av att befinna sig i Tyskland under andra världskriget när skådespelarna talar perfekt engelska men bryter på tyska?
Ska sådant kännas mer genuint? Är det för att man ska förstå att "aaaaaah, det är i Tyskland ja.. jo det hör man ju"? Det här är första gången jag har sett motsvarande situation, fast med Sverige. Genom filmen får man höra alla tänkbara varianter av "svenska"; tysk brytning, rysk brytning, oidentifierbar brytning samt det bästa av allt.. hederlig svengelska.
Jag antar att vi måste vänta tills DVD:n med extramaterial släpps innan vi kan veta säkert, men jag kan redan nu föreställa mig hur det gick till när David Fincher regisserade filmen:
"Nää, fan du låter alldeles för amerikansk! Bryt mer på svenska, annars kommer dom aldrig att köpa att ni befinner er i Sverige! Jag är ute efter en förbluffande realism här, se bara på snön som yr och alla människor i tunnelbanan som har på sig helt vanliga pälsmössor! Ska ni sabba den här bilden av det svenska vinterlandskapet genom att inte låta som svenskar? Vad är det för jävla amatörer jag jobbar med, hämta genast in den schweiziska osten! Schweizisk ost kommer från Sverige, va? Förresten, är inte alla svenskor blonda?"
För anledningen varför alla i filmen utom James Bond bryter på "svenska" måste väl vara för att skapa realism, va? Ja, utom när han ska uttala sitt eget namn då. Om de ändå bestämde sig för att förolämpa oss svenskar med den här skiten kunde de ha löpt linan ut och döpt om alla kvinnliga karaktärer till Inga from Sviiden.
Men det slutar naturligtvis inte där.. utan filmen innehåller dessutom ett gäng riktiga svenskar som talar riktigt knagglig svengelska, sån som man bara hör på TV när någon ska göra sig till. Det hade ju varit illa nog om det här var det enda problemet filmen har vad gäller trovärdighet, men det är tyvärr det minsta problemet.
James Bond är i princip helt identitetslös i filmen, varför han balanseras med den fräcka Lisbeth Salander. Redan i den svenska versionen av filmen framställdes hon som en totalt orealistisk karaktär spelad av Sveriges sämsta skådespelerska.
Jag har inte läst boken då jag tröttnade efter ett par kapitel, den var för plågsamt urusel. Kanske framställs Lisbeth som en någorlunda trovärdig person som någonsin skulle kunna ha existerat, men jag tvivlar mycket starkt på det. Hela filmen bygger på att hon är så himla häftig och intressant, men då hennes karaktär TOTALT saknar trovärdighet på alla plan så brakar all realism ihop totalt. Detta gäller både den svenska och den amerikanska versionen av filmen.
Redan i hennes första scen diskvalificeras Lisbeth som en trovärdig karaktär. Två män pratar om henne, den ena vet inte vem hon är.
"She is... different."
"In what way?"
"Every way..."
OK, här får vi etablerat att vi har att göra med en jävligt extrem personlighet. Är hon vanskapt tro? Ser hon ut som ett monster, är hon farlig? Snart kliver hon in i rummet, och det visar sig att hon har... håll i er...
Svart hår och en piercing. HOLY FUCK! Här lyckas man ju verkligen skapa en realistisk bild av en riktigt extrem person. Ingenting med hennes utseende stämmer med hur riktiga människor ser ut. Jag får erkänna att hennes utseende inte är riktigt lika outsägligt fånigt som i den svenska filmen där Lisbeth matchade allt hon kunde hitta på Punkt Shop och Blue fox, men det är inte långt ifrån. Hon lite svår och deppig, kör motorcykel, röker VAR hon vill, räds inte att säga "cunnilingus", och har en tatuering av nån jävla drake. Hon är så JÄVLA radikal.
Jag kan nämligen föreställa mig precis vad man var ute efter, synd bara att man inte kollade på hur riktiga människor ser ut. Nu blev Lisbeth en slags "alternativ blandning" med vissa punkinslag. Den enda förklaringen till varför hon skulle se ut som hon gör nu är om hon skulle föreställa 13 år och på jakt efter en egen identitet och stil, och därför kombinerar de tattigaste sakerna hon kan hitta för att se tuff ut.
Tyvärr är inte hennes utseende och stil det minst trovärdiga med karaktären, utan hennes personlighet och handlingar. Jag orkar inte gå in på en lång analys av detta, men det kan sammanfattas med att jag inte köper karaktären över huvud taget.
Det bör nämnas att jag avskyr deckare, och inte minst när det handlar om en journalist som löser brott. Den enda gången detta är okej är när det handlar om Tintin, eftersom han är en seriefigur. Om man är en seriefigur gör det ingenting om saker och ting inte är så verkliga, då kan jag köpa det. Då spelar man efter serietidningarnas spelregler, och allt blir möjligt. Men om man överför sådana händelser till en riktig film eller en riktig bok så försvinner trovärdigheten alldeles. Dessutom förvärras allt av att denna osannolika och fantastiska historia utspelar sig i Sverige, möjligen hade det funkat i USA.
"Prata mer efterblivet! Neeej, mera! Mera! Meraaaaa!"
Ah förlåt, det var David Fincher som dök in för att regissera filmen lite. Jag vet inte om folk är ute efter realism och trovärdighet i deckare, för all del. Själv klarar jag inte av att se en film om den inte känns trovärdig, om det inte går att köpa dialogerna, handlingen och agerandet. Så länge man spelar efter ett antal uppsatta regler så kan storyn vara hur otrolig som helst, men bryter man mot dessa förstör man allt för mig.
Det dröjer en bra bit in i filmen innan de två huvudkaraktärerna träffas och det enda som bygger upp en relation mellan dem är ett par helt omotiverade sexscener. Över huvud taget lider filmen rejält av att den saknar karaktärsutveckling, och James Bond saknar helt personlighet. Den enda karaktären i hela filmen som har en personlighet och som sticker ut minsta lilla är Lisbeth, men varför det inte är något positivt har jag redan täckt.
Därtill en medioker deckarhistoria som möjligen hade kunnat engagera lite om man fick lära känna karaktärerna som för historien framåt och om handlingen inte helt saknade trovärdighet. Och så har vi skamlös reklam för Apple hela tiden, så klart. Som vanligt.
Det är svårt att avgöra vilken av versionerna av filmen som är sämst, men till slut vinner nog ändå den svenska versionen. Jag fick visserligen kämpa med all min kraft för att orka plåga mig igenom den här fruktansvärda ursäkten till film, men jag blev inte lika provocerad som när jag såg den svenska filmen. Den amerikanska versionen är marginellt mindre fruktansvärd.
Det gör mig mycket förvånad och besviken att de här båda filmerna inte har fått bottenbetyg i samtliga recensioner och att David Fincher ens har tagit i detta med tång. Helt jävla obegripligt, är vad det är.
Svar: En amerikansk film med svenska skådespelare som utspelar sig i Sverige som DESSUTOM har amerikanska och brittiska skådespelare (James Bond) som spelar svenskar.
Min hjärna kan knappt bearbeta det mina ögon ser och mina öron hör, ska de föreställa svenskar? En av de värsta sakerna jag vet med film som utspelar sig i ett främmande land är när skådespelarna ska prata engelska med brytning. Vad syftet ska vara kan jag bara spekulera i, är det att skapa realism? Att man ska få en genuin känsla av att befinna sig i Tyskland under andra världskriget när skådespelarna talar perfekt engelska men bryter på tyska?
Ska sådant kännas mer genuint? Är det för att man ska förstå att "aaaaaah, det är i Tyskland ja.. jo det hör man ju"? Det här är första gången jag har sett motsvarande situation, fast med Sverige. Genom filmen får man höra alla tänkbara varianter av "svenska"; tysk brytning, rysk brytning, oidentifierbar brytning samt det bästa av allt.. hederlig svengelska.
Jag antar att vi måste vänta tills DVD:n med extramaterial släpps innan vi kan veta säkert, men jag kan redan nu föreställa mig hur det gick till när David Fincher regisserade filmen:
"Nää, fan du låter alldeles för amerikansk! Bryt mer på svenska, annars kommer dom aldrig att köpa att ni befinner er i Sverige! Jag är ute efter en förbluffande realism här, se bara på snön som yr och alla människor i tunnelbanan som har på sig helt vanliga pälsmössor! Ska ni sabba den här bilden av det svenska vinterlandskapet genom att inte låta som svenskar? Vad är det för jävla amatörer jag jobbar med, hämta genast in den schweiziska osten! Schweizisk ost kommer från Sverige, va? Förresten, är inte alla svenskor blonda?"
För anledningen varför alla i filmen utom James Bond bryter på "svenska" måste väl vara för att skapa realism, va? Ja, utom när han ska uttala sitt eget namn då. Om de ändå bestämde sig för att förolämpa oss svenskar med den här skiten kunde de ha löpt linan ut och döpt om alla kvinnliga karaktärer till Inga from Sviiden.
Men det slutar naturligtvis inte där.. utan filmen innehåller dessutom ett gäng riktiga svenskar som talar riktigt knagglig svengelska, sån som man bara hör på TV när någon ska göra sig till. Det hade ju varit illa nog om det här var det enda problemet filmen har vad gäller trovärdighet, men det är tyvärr det minsta problemet.
James Bond är i princip helt identitetslös i filmen, varför han balanseras med den fräcka Lisbeth Salander. Redan i den svenska versionen av filmen framställdes hon som en totalt orealistisk karaktär spelad av Sveriges sämsta skådespelerska.
Jag har inte läst boken då jag tröttnade efter ett par kapitel, den var för plågsamt urusel. Kanske framställs Lisbeth som en någorlunda trovärdig person som någonsin skulle kunna ha existerat, men jag tvivlar mycket starkt på det. Hela filmen bygger på att hon är så himla häftig och intressant, men då hennes karaktär TOTALT saknar trovärdighet på alla plan så brakar all realism ihop totalt. Detta gäller både den svenska och den amerikanska versionen av filmen.
Redan i hennes första scen diskvalificeras Lisbeth som en trovärdig karaktär. Två män pratar om henne, den ena vet inte vem hon är.
"She is... different."
"In what way?"
"Every way..."
OK, här får vi etablerat att vi har att göra med en jävligt extrem personlighet. Är hon vanskapt tro? Ser hon ut som ett monster, är hon farlig? Snart kliver hon in i rummet, och det visar sig att hon har... håll i er...
Svart hår och en piercing. HOLY FUCK! Här lyckas man ju verkligen skapa en realistisk bild av en riktigt extrem person. Ingenting med hennes utseende stämmer med hur riktiga människor ser ut. Jag får erkänna att hennes utseende inte är riktigt lika outsägligt fånigt som i den svenska filmen där Lisbeth matchade allt hon kunde hitta på Punkt Shop och Blue fox, men det är inte långt ifrån. Hon lite svår och deppig, kör motorcykel, röker VAR hon vill, räds inte att säga "cunnilingus", och har en tatuering av nån jävla drake. Hon är så JÄVLA radikal.
Jag kan nämligen föreställa mig precis vad man var ute efter, synd bara att man inte kollade på hur riktiga människor ser ut. Nu blev Lisbeth en slags "alternativ blandning" med vissa punkinslag. Den enda förklaringen till varför hon skulle se ut som hon gör nu är om hon skulle föreställa 13 år och på jakt efter en egen identitet och stil, och därför kombinerar de tattigaste sakerna hon kan hitta för att se tuff ut.
Tyvärr är inte hennes utseende och stil det minst trovärdiga med karaktären, utan hennes personlighet och handlingar. Jag orkar inte gå in på en lång analys av detta, men det kan sammanfattas med att jag inte köper karaktären över huvud taget.
Det bör nämnas att jag avskyr deckare, och inte minst när det handlar om en journalist som löser brott. Den enda gången detta är okej är när det handlar om Tintin, eftersom han är en seriefigur. Om man är en seriefigur gör det ingenting om saker och ting inte är så verkliga, då kan jag köpa det. Då spelar man efter serietidningarnas spelregler, och allt blir möjligt. Men om man överför sådana händelser till en riktig film eller en riktig bok så försvinner trovärdigheten alldeles. Dessutom förvärras allt av att denna osannolika och fantastiska historia utspelar sig i Sverige, möjligen hade det funkat i USA.
"Prata mer efterblivet! Neeej, mera! Mera! Meraaaaa!"
Ah förlåt, det var David Fincher som dök in för att regissera filmen lite. Jag vet inte om folk är ute efter realism och trovärdighet i deckare, för all del. Själv klarar jag inte av att se en film om den inte känns trovärdig, om det inte går att köpa dialogerna, handlingen och agerandet. Så länge man spelar efter ett antal uppsatta regler så kan storyn vara hur otrolig som helst, men bryter man mot dessa förstör man allt för mig.
Det dröjer en bra bit in i filmen innan de två huvudkaraktärerna träffas och det enda som bygger upp en relation mellan dem är ett par helt omotiverade sexscener. Över huvud taget lider filmen rejält av att den saknar karaktärsutveckling, och James Bond saknar helt personlighet. Den enda karaktären i hela filmen som har en personlighet och som sticker ut minsta lilla är Lisbeth, men varför det inte är något positivt har jag redan täckt.
Därtill en medioker deckarhistoria som möjligen hade kunnat engagera lite om man fick lära känna karaktärerna som för historien framåt och om handlingen inte helt saknade trovärdighet. Och så har vi skamlös reklam för Apple hela tiden, så klart. Som vanligt.
Det är svårt att avgöra vilken av versionerna av filmen som är sämst, men till slut vinner nog ändå den svenska versionen. Jag fick visserligen kämpa med all min kraft för att orka plåga mig igenom den här fruktansvärda ursäkten till film, men jag blev inte lika provocerad som när jag såg den svenska filmen. Den amerikanska versionen är marginellt mindre fruktansvärd.
Det gör mig mycket förvånad och besviken att de här båda filmerna inte har fått bottenbetyg i samtliga recensioner och att David Fincher ens har tagit i detta med tång. Helt jävla obegripligt, är vad det är.
I främmande bilar
Den senaste tiden har jag funderat mer och mer på att skaffa en bildrörs-TV då dessa på flera sätt är överägsna platta TV-apparater när man ska spela äldre TV-spel. Visst går det utmärkt att koppla in dessa gamla trotjänare på olika sätt, men det blir sällan optimalt.
/Tråkigt tekniksnack
Det kanske största problemet för min del är att SCART-ingången på min TV sitter på baksidan vilket är typiskt ofördelaktigt då denna hänger på väggen. Detta har jag löst genom att lägga extra pengar på att köpa en extra dyr receiver med många roliga ingångar samt god uppskalningsförmåga, då jag ändå behövde köpa en sådan till min hemmabio.
Därtill har jag fått köpa en liten dosa som omvandlar RGB-SCART till komponentvideo då receivern inte har någon SCART-ingång. Nämnde jag att dosan kostade typ 1200 spänn, plus att jag var tvungen att köpa en särskild kontakt och löda lite för att bryta ut ljudet ur SCART-sladden (typ)?
Kort sagt: ett jävla meck för att få det som jag vill. Nå, efter mycket om och men har det ju fungerat - men med ett stort MEN. Gissa om bilden blir lite fördröjd när den skalas upp i den dyra receivern? Jag trodde inte mina ögon när jag provade det första gången. Detta gjorde att tjusningen med att spela försvann nästan helt, särskilt i spel som kräver precision. Japp, jag tittar på dig, Megaman.
Jag mailade till och med HiFi-klubben och fick svaret:
"...Självklart är egentligen inte maskinen byggd för tv-spel så har du extrema spel som behöver timing (wipe-out, guitar hero t.ex) kan det vara knepigt men om det är typ Super Mario Bros du ska köra så tror jag inte det kommer påverka resultatet."
Bara det att, jo, det är just då resultatet påverkas. Tack för ingenting, din jävla sopa. Sen kan jag ju tycka att en receiver som (vid tillfället) kostade 7398 kr faktiskt borde vara byggd för detta, men så var ju inte fallet. Skit samma.
//Tråkigt tekniksnack
Så, den godaste lösningen för att spela de gamla sköna spelen vore därför att fixa en gammal TV som kunde stå i garderoben tills det var dags. Plocka fram han ba. Jag kollade lite på Blocket, och det fanns många som ville skänka bort sina apparater.
Till slut fastnade jag för en Sony-TV som jag mailade på, och den fanns kvar! Det var en snubbe vars pappa i Skärholmen hade en TV som stod och samlade damm. Jag frågade om det gick att bära med sig TV:n på tunnelbanan, och killen sa att den är "ganska tung" men att det nog går om man har en pirra. Toppen, tänkte jag, och åkte ut till Skäris.
Klockan var strax efter 18:00 och män som var mystiska och/eller alkoholiserade stod i små grupper för att sprida otrygghet bland såna som mig. Jag försökte se oberörd ut med min pirra och gick mot mitt mål.
När jag kom fram öppnade en äldre herre som var ganska fet. Han frågade mig var jag hade parkerat bilen.
"Eh, nä jag har ingen bil"
"Hur hade du tänkt få hem TV:n då? Du ska väl inte ta den på bussen?"
"Nää.. jag har en pirra.. tänkte ta den på tunnelbanan?"
.. tystnad ..
"Du.. vart bor du någonstans? Det kommer aldrig gå att bära den, den är tung den där.."
Och ja, gubben skojade inte, det var helt omöjligt att ens lyfta 29-tummaren ensam.
"Nä, jag får köra ut bilen och skjutsa hem dig!"
Fan vad snällt, och fan vad pinsamt. Här kommer jag för att ta emot en gratis TV, och så tvingas gubben köra hem mig i sin bil. Nåja, det var inte jag som föreslog det. Gubben kilade ut till bilen och lämnade mig helt ensam i lägenheten!
Jag hade då kunnat göra vad jag ville, t ex låsa dörren eller stjäla hans grejer men han litade tydligen på mig. Sen baxade vi in fanskapet i hans skåpbil och åkte hemåt. Japp, jag satte mig i en skåpbil med en okänd gubbe...
Det kanske inte var årtiondets mest överlagda handling, men snart var vi hemma! Denna TV medförde en rad drygheter:
- Stor
- Tung som ett AS
- Otymplig
- Hade endast externa högtalare (nåt jävla lökigt "surround"-system)
- Äcklig fjärrkontroll
Därför tog jag snabbt beslutet att avhysa den från platsen, vilket visade sig omöjligt pga våldsamt motstånd. Jag tänkte anmäla fanskapet för våld mot tjänsteman men sket i det. Avhysningen är uppskjuten på obestämd framtid, eventuellt kommer jag att behöva någon form av hjälp.
Då skrev jag en status på Facebook där jag frågade om någon ville bli av med en TV! Efter ca 20 minuter fick jag ett samtal från Manne, som erbjöd sig att köra hem sina föräldrars gamla TV direkt. Glad i hågen tackade jag ja, och vid kl 22:00 hade jag två apparater stående hemma! Jag kunde snudd på starta en radio/TV-firma
Denna TV visade sig fungera fantastiskt bra och medförde följande godheter:
- Liten
- Lätt
- Tymplig
- Hade interna högtalare
- Snygg gammeldags stil
- En snygg och härlig fjärrkontroll
Så jävla mustig bild, så ska det se ut. Den rätta känslan infann sig direkt! Nu fattas bara ett litet bord att ställa den rackaren på. Över och ut.
/Tråkigt tekniksnack
Det kanske största problemet för min del är att SCART-ingången på min TV sitter på baksidan vilket är typiskt ofördelaktigt då denna hänger på väggen. Detta har jag löst genom att lägga extra pengar på att köpa en extra dyr receiver med många roliga ingångar samt god uppskalningsförmåga, då jag ändå behövde köpa en sådan till min hemmabio.
Därtill har jag fått köpa en liten dosa som omvandlar RGB-SCART till komponentvideo då receivern inte har någon SCART-ingång. Nämnde jag att dosan kostade typ 1200 spänn, plus att jag var tvungen att köpa en särskild kontakt och löda lite för att bryta ut ljudet ur SCART-sladden (typ)?
Kort sagt: ett jävla meck för att få det som jag vill. Nå, efter mycket om och men har det ju fungerat - men med ett stort MEN. Gissa om bilden blir lite fördröjd när den skalas upp i den dyra receivern? Jag trodde inte mina ögon när jag provade det första gången. Detta gjorde att tjusningen med att spela försvann nästan helt, särskilt i spel som kräver precision. Japp, jag tittar på dig, Megaman.
Jag mailade till och med HiFi-klubben och fick svaret:
"...Självklart är egentligen inte maskinen byggd för tv-spel så har du extrema spel som behöver timing (wipe-out, guitar hero t.ex) kan det vara knepigt men om det är typ Super Mario Bros du ska köra så tror jag inte det kommer påverka resultatet."
Bara det att, jo, det är just då resultatet påverkas. Tack för ingenting, din jävla sopa. Sen kan jag ju tycka att en receiver som (vid tillfället) kostade 7398 kr faktiskt borde vara byggd för detta, men så var ju inte fallet. Skit samma.
//Tråkigt tekniksnack
Så, den godaste lösningen för att spela de gamla sköna spelen vore därför att fixa en gammal TV som kunde stå i garderoben tills det var dags. Plocka fram han ba. Jag kollade lite på Blocket, och det fanns många som ville skänka bort sina apparater.
Till slut fastnade jag för en Sony-TV som jag mailade på, och den fanns kvar! Det var en snubbe vars pappa i Skärholmen hade en TV som stod och samlade damm. Jag frågade om det gick att bära med sig TV:n på tunnelbanan, och killen sa att den är "ganska tung" men att det nog går om man har en pirra. Toppen, tänkte jag, och åkte ut till Skäris.
Klockan var strax efter 18:00 och män som var mystiska och/eller alkoholiserade stod i små grupper för att sprida otrygghet bland såna som mig. Jag försökte se oberörd ut med min pirra och gick mot mitt mål.
När jag kom fram öppnade en äldre herre som var ganska fet. Han frågade mig var jag hade parkerat bilen.
"Eh, nä jag har ingen bil"
"Hur hade du tänkt få hem TV:n då? Du ska väl inte ta den på bussen?"
"Nää.. jag har en pirra.. tänkte ta den på tunnelbanan?"
.. tystnad ..
"Du.. vart bor du någonstans? Det kommer aldrig gå att bära den, den är tung den där.."
Och ja, gubben skojade inte, det var helt omöjligt att ens lyfta 29-tummaren ensam.
"Nä, jag får köra ut bilen och skjutsa hem dig!"
Fan vad snällt, och fan vad pinsamt. Här kommer jag för att ta emot en gratis TV, och så tvingas gubben köra hem mig i sin bil. Nåja, det var inte jag som föreslog det. Gubben kilade ut till bilen och lämnade mig helt ensam i lägenheten!
Jag hade då kunnat göra vad jag ville, t ex låsa dörren eller stjäla hans grejer men han litade tydligen på mig. Sen baxade vi in fanskapet i hans skåpbil och åkte hemåt. Japp, jag satte mig i en skåpbil med en okänd gubbe...
Det kanske inte var årtiondets mest överlagda handling, men snart var vi hemma! Denna TV medförde en rad drygheter:
- Stor
- Tung som ett AS
- Otymplig
- Hade endast externa högtalare (nåt jävla lökigt "surround"-system)
- Äcklig fjärrkontroll
Därför tog jag snabbt beslutet att avhysa den från platsen, vilket visade sig omöjligt pga våldsamt motstånd. Jag tänkte anmäla fanskapet för våld mot tjänsteman men sket i det. Avhysningen är uppskjuten på obestämd framtid, eventuellt kommer jag att behöva någon form av hjälp.
Då skrev jag en status på Facebook där jag frågade om någon ville bli av med en TV! Efter ca 20 minuter fick jag ett samtal från Manne, som erbjöd sig att köra hem sina föräldrars gamla TV direkt. Glad i hågen tackade jag ja, och vid kl 22:00 hade jag två apparater stående hemma! Jag kunde snudd på starta en radio/TV-firma
Denna TV visade sig fungera fantastiskt bra och medförde följande godheter:
- Liten
- Lätt
- Tymplig
- Hade interna högtalare
- Snygg gammeldags stil
- En snygg och härlig fjärrkontroll
Så jävla mustig bild, så ska det se ut. Den rätta känslan infann sig direkt! Nu fattas bara ett litet bord att ställa den rackaren på. Över och ut.
Julen och så
Jag sket i att blogga de sista dagarna före jul eftersom jag sket i det. Så var det med den saken! Förra året hade jag och Jonna en helt värdelös upplevelse när vi försökte resa med SJ runt jul och lovade varandra att aldrig mer åka tåg under vintern i det här jävla skitlandet.
Det visade sig vara ett oerhört bra beslut, med facit i hand. Förra året fick vi betala massor av pengar för att få vänta många timmar på T-centralen utan någon information för att sedan anlända mitt i natten.. i år betalade vi lite pengar för att få åka buss med Bus4You utan minsta lilla problem.
Bekvämt, billigt och pålitligt.
Som om inte det vore nog ingår alltid eluttag vid varje säte samt trådlöst nät plus att man slipper skikande barn och folk som går runt i vagnen i tid och otid! Incitamenten för att inte ta sin egen bil, eller möjligen buss blir färre och färre för var dag som går.
Jag kunde skrocka gott i min sköna buss när jag läste rubriker om tågkaos pga en storm. Är det inte snö och kyla är det något annat.. det enda man kan vara säker på är att tågen INTE går när det är som viktigast.
Whatever, julen var fin och trevlig i Borås. Jag åt flera goda ostar och en hel del julmat, och så råkade jag få en spontan gåva i form av en mandolin från Berit! Den kommer säkert att bli användbar i framtida inspelningar.
Whiskycheddar, portvinscheddar och vörtbröd!
Akta er för arga tomten
Delar av julbordet
God jul och grejer
Cranachan
En av de bästa grejerna vi åt var julaftonsdesserten cranachan! En traditionell skotsk efterrätt med whiskygrädde och rostade havregryn.. mycket speciellt och smarrigt.
Det allra bästa var dock kalkonmiddagen hos Jonnas mormor på juldagen.. gräddsås, gelé och brysselkål - dra åt helvete vad gott!
Jag ägnade även en hel del tid (och pengar) åt att kolla upp samt beställa ett gäng filmer på blu-ray. Det är verkligen dags att utöka samlingen nu, synd bara att det är långt ifrån alla titlar som håller god kvalitet. Särskilt titlar som gavs ut före 2007 tycks vara osäkra kort. Lyckligtvis finns gott om information på http://www.bluray.com där man kan läsa om ljud och bild lever upp till förväntningarna på olika titlar.
Exklusiv utgåva av Metropolis på blu-ray. Jo jag tackar! Kom idag.
Vi lade en låda på sängen. Skräpet var snabb med att ta den i besittning.
Det visade sig vara ett oerhört bra beslut, med facit i hand. Förra året fick vi betala massor av pengar för att få vänta många timmar på T-centralen utan någon information för att sedan anlända mitt i natten.. i år betalade vi lite pengar för att få åka buss med Bus4You utan minsta lilla problem.
Bekvämt, billigt och pålitligt.
Som om inte det vore nog ingår alltid eluttag vid varje säte samt trådlöst nät plus att man slipper skikande barn och folk som går runt i vagnen i tid och otid! Incitamenten för att inte ta sin egen bil, eller möjligen buss blir färre och färre för var dag som går.
Jag kunde skrocka gott i min sköna buss när jag läste rubriker om tågkaos pga en storm. Är det inte snö och kyla är det något annat.. det enda man kan vara säker på är att tågen INTE går när det är som viktigast.
Whatever, julen var fin och trevlig i Borås. Jag åt flera goda ostar och en hel del julmat, och så råkade jag få en spontan gåva i form av en mandolin från Berit! Den kommer säkert att bli användbar i framtida inspelningar.
Whiskycheddar, portvinscheddar och vörtbröd!
Akta er för arga tomten
Delar av julbordet
God jul och grejer
Cranachan
En av de bästa grejerna vi åt var julaftonsdesserten cranachan! En traditionell skotsk efterrätt med whiskygrädde och rostade havregryn.. mycket speciellt och smarrigt.
Det allra bästa var dock kalkonmiddagen hos Jonnas mormor på juldagen.. gräddsås, gelé och brysselkål - dra åt helvete vad gott!
Jag ägnade även en hel del tid (och pengar) åt att kolla upp samt beställa ett gäng filmer på blu-ray. Det är verkligen dags att utöka samlingen nu, synd bara att det är långt ifrån alla titlar som håller god kvalitet. Särskilt titlar som gavs ut före 2007 tycks vara osäkra kort. Lyckligtvis finns gott om information på http://www.bluray.com där man kan läsa om ljud och bild lever upp till förväntningarna på olika titlar.
Exklusiv utgåva av Metropolis på blu-ray. Jo jag tackar! Kom idag.
Vi lade en låda på sängen. Skräpet var snabb med att ta den i besittning.
Extrainsatt inlägg - recept
Kolapaj med bourbon och pecannötter
Mandelbotten:
2 dl vetemjöl
1 dl sötmandel
125 gram smör
1 dl strösocker
Kola:
5 dl vispgrädde
5 dl strösocker
1 dl glukossirap
1-2 tsk vaniljsocker av god kvalitet
3 msk bourbon eller annan god sprit
En påse (?) pecannötter
1, Mal mandeln fint i en mixer och blanda i alla övriga ingredienser i pajdegen, mixa tills du får en fin deg som håller ihop. Låt degen vila i en plastpåse i kylskåp i 30 minuter.
2, Tryck ut degen i botten av en pajform och grädda mitt i ugnen i ca 15-20 minuter i 200 °C tills den har fått en fin, gyllenbrun färg (håll stenkoll!) Låt den svalna, förhoppningvis har du fått en trevlig och lite knaprig mandelbotten.
3, Blanda alla ingredienser till kolan i en tjockbottnad kastrull och koka upp försiktigt. Låt blandningen puttra på låg värme och rör om ibland så att den inte bränner fast i botten. Håll koll på temperaturen med en sockertermometer (finns billigt på Panduro t ex) och när blandningen är 120 °C är kolan färdig. Saknar du en termometer är det bara att göra kulprov i kallt vatten (något mer osäkert.) Tänk på att hålla koll på kolan så att den inte kokar över.
4, Låt pajformens kant sitta kvar och häll pecannötterna över pajskalet. Häll den varma kolan över nötterna och låt allt svalna i rumstemperatur, flytta sedan över pajen till kylskåp.
5, Servera med vaniljglass, låt gärna pajen stå framme någon timme så att kolan mjuknar något (om man nu gillar det.)
= godhet.
Mandelbotten:
2 dl vetemjöl
1 dl sötmandel
125 gram smör
1 dl strösocker
Kola:
5 dl vispgrädde
5 dl strösocker
1 dl glukossirap
1-2 tsk vaniljsocker av god kvalitet
3 msk bourbon eller annan god sprit
En påse (?) pecannötter
1, Mal mandeln fint i en mixer och blanda i alla övriga ingredienser i pajdegen, mixa tills du får en fin deg som håller ihop. Låt degen vila i en plastpåse i kylskåp i 30 minuter.
2, Tryck ut degen i botten av en pajform och grädda mitt i ugnen i ca 15-20 minuter i 200 °C tills den har fått en fin, gyllenbrun färg (håll stenkoll!) Låt den svalna, förhoppningvis har du fått en trevlig och lite knaprig mandelbotten.
3, Blanda alla ingredienser till kolan i en tjockbottnad kastrull och koka upp försiktigt. Låt blandningen puttra på låg värme och rör om ibland så att den inte bränner fast i botten. Håll koll på temperaturen med en sockertermometer (finns billigt på Panduro t ex) och när blandningen är 120 °C är kolan färdig. Saknar du en termometer är det bara att göra kulprov i kallt vatten (något mer osäkert.) Tänk på att hålla koll på kolan så att den inte kokar över.
4, Låt pajformens kant sitta kvar och häll pecannötterna över pajskalet. Häll den varma kolan över nötterna och låt allt svalna i rumstemperatur, flytta sedan över pajen till kylskåp.
5, Servera med vaniljglass, låt gärna pajen stå framme någon timme så att kolan mjuknar något (om man nu gillar det.)
= godhet.
Onsdag
Onsdagar är typiska repdagar! I vanliga fall har jag brukat skicka SMS till samtliga i bandet på tisdagarna för att stämma av om alla kan repa. På senaste har det börjat kännas löjligt då vi har samma tid och plats varje vecka och det handlar faktiskt om vuxna människor som är vana vid att arbeta och passa tider.. så att komma ihåg ett schemalagt möte borde inte vara några problem alls!
Det borde inte heller vara några problem att höra av sig i tid om något akut och oförutsett har dykt upp, eller hur? Så i ett par veckor har jag som ett socialt experiment skitit i att höra av mig för att se om alla dyker upp ändå utan påminnelser. Redan på tisdagen flaggade Ingemar för att han har praktik på utbildningen den här veckan, kvällstid. Fair enough!
Fredrik messade som vanligt och klargjorde att repningen skulle bli av som vanligt, inga konstigheter där. Själv ser jag till att inte planera in någonting annat kl 18:00 på onsdagar så det var samma för mig, så två personer kvar då. När jag anlände till replokalen fanns endast Fredrik på plats vilket var ganska väntat.
Kl 18:02 fick vi båda följande SMS av Per: "Öh, jag är sämst. Kan inte repa idag, måste julhandla. Ledsen att jag inte sagt det förrän nu..."
Framförhållningen.
Vad som var märkligare var att Bobbe inte hörde av sig alls och till slut funderade vi på om han var sjuk eller så. Vi ringde och skickade SMS men fick inga svar.. så kl 18:45 tröttnade vi och åkte hem, det kändes hyfsat meningslöst att repa med enbart trummor och gitarr. Dessutom hade Fredrik redan trummat hela dagen så han tyckte att det var rätt gött med en paus.
Tio minuter senare fick Fredrik ett SMS av Bobbe där han berättade att han hade krockat med bilen på väg hem från jobbet, och även om det inte blev några allvarliga skador hade han varit upptagen med att fylla i skaderapport och kontakta försäkringsbolag och sånt .. så det får väl anses vara en helt rimlig ursäkt och förklaring :)
But still. Musiker...
Det borde inte heller vara några problem att höra av sig i tid om något akut och oförutsett har dykt upp, eller hur? Så i ett par veckor har jag som ett socialt experiment skitit i att höra av mig för att se om alla dyker upp ändå utan påminnelser. Redan på tisdagen flaggade Ingemar för att han har praktik på utbildningen den här veckan, kvällstid. Fair enough!
Fredrik messade som vanligt och klargjorde att repningen skulle bli av som vanligt, inga konstigheter där. Själv ser jag till att inte planera in någonting annat kl 18:00 på onsdagar så det var samma för mig, så två personer kvar då. När jag anlände till replokalen fanns endast Fredrik på plats vilket var ganska väntat.
Kl 18:02 fick vi båda följande SMS av Per: "Öh, jag är sämst. Kan inte repa idag, måste julhandla. Ledsen att jag inte sagt det förrän nu..."
Framförhållningen.
Vad som var märkligare var att Bobbe inte hörde av sig alls och till slut funderade vi på om han var sjuk eller så. Vi ringde och skickade SMS men fick inga svar.. så kl 18:45 tröttnade vi och åkte hem, det kändes hyfsat meningslöst att repa med enbart trummor och gitarr. Dessutom hade Fredrik redan trummat hela dagen så han tyckte att det var rätt gött med en paus.
Tio minuter senare fick Fredrik ett SMS av Bobbe där han berättade att han hade krockat med bilen på väg hem från jobbet, och även om det inte blev några allvarliga skador hade han varit upptagen med att fylla i skaderapport och kontakta försäkringsbolag och sånt .. så det får väl anses vara en helt rimlig ursäkt och förklaring :)
But still. Musiker...
Tisdag
Kokade kola och lagade rödbetssallad. Åt mat. Sov.
Måndag
En av nackdelarna med att ha dåligt minne är att man (läs: jag) glömmer bort sitt tunga åtagande att blogga varje dag. Vidare är det så att om man flera dagar för sent inser detta så har man (läs: jag) ändå glömt vad man gjorde den dag som fanns i åtanke.
Jag skulle kunna hitta på massor av äventyrliga äventyr som jag fick uppleva i måndags men det skulle inte bli särskilt trovärdigt. Alla vet att man inte har äventyr på måndagar. Njäe jag städade, grejade och slutförde den lilla julsång jag har jobbat på.
Jag skulle kunna hitta på massor av äventyrliga äventyr som jag fick uppleva i måndags men det skulle inte bli särskilt trovärdigt. Alla vet att man inte har äventyr på måndagar. Njäe jag städade, grejade och slutförde den lilla julsång jag har jobbat på.
Advent och grejer
Ett av marsvinen jag träffade på hos Henrik
Kaninen, Nirvis! Härlig och mysig!
Bilder från lördagen. Det finns inte mycket att säga om söndagen, jag spelade in lite sång och gitarr. Det enda jag kan komma på är att jag blev irriterad när jag handlade mat på Ica. Min plan var att köpa Aportekarnes julmust och lade ner en sådan i min korg.
När jag kom till kassan och hade lagt upp alla varorna på bandet insåg jag att jag EJ hade tagit Apotekarnes must utan Nygårda. Hur fan är det möjligt ens? Jag pallade inte vara en dryg kund som bad att få byta den eller lämna bort musten i kassan så jag använde den beslutsfattande sekunden till att ta ett jävligt dåligt beslut: att köpa musten fast jag inte ville ha den.
Sen gick jag på Coop och köpte Apotekarnes must och tänkte att det var lika bra att göra det bästa av situationen, och genomföra ett smakexperiment. Det visade sig att det var betydligt mindre skillnad mellan de två mustsorterna än jag hade räknat med, även om Apotekarnes var snäppet godare. Nästa steg blir att blanda Apotekarnes must med en bitter IPA för att se om jag får fram den perfekta smaken!
Zeunerts julmust samt Nygårdas ekfatslagrade julmust från Systembolaget levde inte alls upp till förväntningarna. Mustig smak, men för söta och snudd på blaskiga. Nygårdas hade dessutom alldeles för lite kolsyra, och så var det med den saken.
Dagen efter
Jag var uppe till kl 2 vilket är väldigt sent för min del numera, i synnerhet på en fredag när jag har jobbat hela veckan och klivit upp tidigt varje dag. Inte minst den här fredagen då jag klev upp kl 04:15, men en power nap fixade ju som sagt den värsta tröttheten!
Jag är extremt dålig på att sova länge om morgnarna men jag hade hoppats på att få tryna till kl 10 eller så. Dessvärre vaknade jag betydligt tidigare än så men somnade till slut om. Då drömde jag en märklig dröm som jag ska försöka återge i ord även om jag mest minns bilderna.
Av någon anledning befann jag mig i ett rum där man fick ligga med olika män. Inte vilka män som helst, utan grevar och baroner - jo jag tackar! Jag visste att det fanns ett uttryck, att när någon hade varit med en greve så var han "kladdig" - eftersom han blev så svettig om bröstet.
Så gick jag runt i rummet och den första greven i sängen låg och sov, och så kom en man och lyfte upp hans arm och sa "Nej du, den här är kladdig!" och skrattade lite, sen vaknade jag. Min kommentar till denna dröm är:
"OK"
Nå, under dagen gjorde jag inte många knop. Grejade med julsången och for iväg till min vän Henrik som bor tillsammans med ganska många djur och ganska få tjejer. Alla i lägenheten var väldigt fredliga och trevliga, dessutom fick jag kaffe! Sen tog jag med mig en av hans gitarrer och åkte hem för att pula lite mer med sången. Slut.
Jag är extremt dålig på att sova länge om morgnarna men jag hade hoppats på att få tryna till kl 10 eller så. Dessvärre vaknade jag betydligt tidigare än så men somnade till slut om. Då drömde jag en märklig dröm som jag ska försöka återge i ord även om jag mest minns bilderna.
Av någon anledning befann jag mig i ett rum där man fick ligga med olika män. Inte vilka män som helst, utan grevar och baroner - jo jag tackar! Jag visste att det fanns ett uttryck, att när någon hade varit med en greve så var han "kladdig" - eftersom han blev så svettig om bröstet.
Så gick jag runt i rummet och den första greven i sängen låg och sov, och så kom en man och lyfte upp hans arm och sa "Nej du, den här är kladdig!" och skrattade lite, sen vaknade jag. Min kommentar till denna dröm är:
"OK"
Nå, under dagen gjorde jag inte många knop. Grejade med julsången och for iväg till min vän Henrik som bor tillsammans med ganska många djur och ganska få tjejer. Alla i lägenheten var väldigt fredliga och trevliga, dessutom fick jag kaffe! Sen tog jag med mig en av hans gitarrer och åkte hem för att pula lite mer med sången. Slut.
Day 2
Japp, nu sitter jag här igen. Skräpet klev upp någon gång vid 3-tiden och satte igång med ett hemligt projekt som jag fortfarande inte känner till helt och hållet. Det gick ut på att göra någonting bakom sängen, hon bökade och krafsade och hade sig. Sen klev hon även runt i sängen och gick balansgång på huvudändan, sen lät det som att hon ramlade ner. Seriöst, en katt som ramlar?
Det kändes som ett dåligt skämt när klockan ringde kl 04:15, allt jag gjorde före jobbet gick väldigt långsamt och klumpigt. Nåja, jag kom iväg i tid och avverkar just nu en väldigt lugn och skön arbetsdag!
Senare på dagen
Efter jobbet handlade jag lite mat och öl, åkte hem och sov en timme. Vid kl 19 dök mina gäster Per och Fredrik upp och det var dags att sätta igång med maten! Jag hade föreslagit att vi skulle äta sweet potato mash, cajunkryddad kycklingfilé samt creamed corn. Ingen motsatte sig detta och middagen var ett faktum.
Jag hade även gjort en kolapaj med pecannötter och bourbon i som efterrätt. Middag blev väldigt lyckad och gästerna tyckte att allt var gott! Jag låter bilderna tala för sig själva.
Fredrik, på gott humör och vid god vigör
Per tar lite mat ba
Maten, god
Pecannöt- & bourbonpaj
Med glass
Fredrik tar av kakan
Med gott mod
Per festade till det med whisky sour
Det kändes som ett dåligt skämt när klockan ringde kl 04:15, allt jag gjorde före jobbet gick väldigt långsamt och klumpigt. Nåja, jag kom iväg i tid och avverkar just nu en väldigt lugn och skön arbetsdag!
Senare på dagen
Efter jobbet handlade jag lite mat och öl, åkte hem och sov en timme. Vid kl 19 dök mina gäster Per och Fredrik upp och det var dags att sätta igång med maten! Jag hade föreslagit att vi skulle äta sweet potato mash, cajunkryddad kycklingfilé samt creamed corn. Ingen motsatte sig detta och middagen var ett faktum.
Jag hade även gjort en kolapaj med pecannötter och bourbon i som efterrätt. Middag blev väldigt lyckad och gästerna tyckte att allt var gott! Jag låter bilderna tala för sig själva.
Fredrik, på gott humör och vid god vigör
Per tar lite mat ba
Maten, god
Pecannöt- & bourbonpaj
Med glass
Fredrik tar av kakan
Med gott mod
Per festade till det med whisky sour
Apa söker kaka
Jag har ingen direkt anledning att blogga flera dagar i sträck just nu, men det är vad jag ska göra. Idag fräser Jonna iväg till Borås och Lund för att träffa olika nyproducerade och gamla släktingar. Därför blir jag ensam hemma i typ en vecka tillsammans med det lilla håriga vidundret som går under namnet Skräpet.
Tja, jag tänkte blogga lite varje dag och även bifoga ett och annat fotografi så att ni vet vad jag sysslar och pysslar med. Vad kan då vara mer passande än att börja med idag? Eftersom idag är idag menar jag.
Klocka.. jag menar Skräpet ringde vid 3-tiden och ansåg att det var hög tid att gå upp för att underhålla henne. Jag protesterade genom att försöka somna om vilket ej uppskattades, men till slut fungerade det. Till sist ringde klockan, 05:32 denna morgon.
Jag vältrade mig upp och väckte hänsynslöst Jonna eftersom hennes plan var att säga ett proper good bye när jag gick iväg till mitt viktiga ämbete. Detta visade sig vara totalt ohållbart och hon fick sova i ca 20 minuter till medan jag fixade kaffe och grejer, sedan väckte jag henne igen varpå vi sa hej då och sånt. Jag passade även på att dra katten lite i svansen.
Sedan anlände jag till jobbet som den här dagen innebar Fruängen. Där bestämde jag mig för att skriva ett blogginlägg, sedan började jag skriva på blogginlägget.
Under dagen pratade jag en del med min vän Erik, och vi kläckte i stort sett tillsammans idén om en irish coffee med jultema! Jag kände dock spontant inte för att köpa en whisky enbart för ändamålet så jag föreslog att jag kanske kunde använda en bourbon som jag hade hemma.
Det var tydligen absolut inte acceptabelt varför jag tvingades pallra mig till Systembolaget för att köpa en liten flaska Jameson. Fan vad jag avskyr Systembolaget, jävla pissmonopol! På grund av monopolet finns en grundlag som lyder: "Det är ALLTID kö på Systembolaget"
Glad i hågen for jag hem och började julstäda! Det gick väldigt bra och snart var golven skinande rena. Efter det kände jag att jag kunde unna mig en irish coffee, så jag blandade kardemumma, kanel och lite nejlika med kaffepulver och bryggde ett starkt kaffe.
Sen i med whisky, lite socker och en klick grädde - klart! Kombinationen var fantastiskt god. Resten av kvällen ägnade jag åt en liten överraskning, som jag ska redogöra för imorgon, samt lite inspelning av årets julsång från Kapten Ap. Den blir fan härlig!
Jameson, mortel samt Den enda kaffebryggaren™ (Moccamaster)
Julig irish coffee
Skräpet tyckte att det var befogat att sätta sig i Mannes gitarrfodral
Tja, jag tänkte blogga lite varje dag och även bifoga ett och annat fotografi så att ni vet vad jag sysslar och pysslar med. Vad kan då vara mer passande än att börja med idag? Eftersom idag är idag menar jag.
Klocka.. jag menar Skräpet ringde vid 3-tiden och ansåg att det var hög tid att gå upp för att underhålla henne. Jag protesterade genom att försöka somna om vilket ej uppskattades, men till slut fungerade det. Till sist ringde klockan, 05:32 denna morgon.
Jag vältrade mig upp och väckte hänsynslöst Jonna eftersom hennes plan var att säga ett proper good bye när jag gick iväg till mitt viktiga ämbete. Detta visade sig vara totalt ohållbart och hon fick sova i ca 20 minuter till medan jag fixade kaffe och grejer, sedan väckte jag henne igen varpå vi sa hej då och sånt. Jag passade även på att dra katten lite i svansen.
Sedan anlände jag till jobbet som den här dagen innebar Fruängen. Där bestämde jag mig för att skriva ett blogginlägg, sedan började jag skriva på blogginlägget.
Under dagen pratade jag en del med min vän Erik, och vi kläckte i stort sett tillsammans idén om en irish coffee med jultema! Jag kände dock spontant inte för att köpa en whisky enbart för ändamålet så jag föreslog att jag kanske kunde använda en bourbon som jag hade hemma.
Det var tydligen absolut inte acceptabelt varför jag tvingades pallra mig till Systembolaget för att köpa en liten flaska Jameson. Fan vad jag avskyr Systembolaget, jävla pissmonopol! På grund av monopolet finns en grundlag som lyder: "Det är ALLTID kö på Systembolaget"
Glad i hågen for jag hem och började julstäda! Det gick väldigt bra och snart var golven skinande rena. Efter det kände jag att jag kunde unna mig en irish coffee, så jag blandade kardemumma, kanel och lite nejlika med kaffepulver och bryggde ett starkt kaffe.
Sen i med whisky, lite socker och en klick grädde - klart! Kombinationen var fantastiskt god. Resten av kvällen ägnade jag åt en liten överraskning, som jag ska redogöra för imorgon, samt lite inspelning av årets julsång från Kapten Ap. Den blir fan härlig!
Jameson, mortel samt Den enda kaffebryggaren™ (Moccamaster)
Julig irish coffee
Skräpet tyckte att det var befogat att sätta sig i Mannes gitarrfodral
Mac 'n' cheese
Jag har blivit ombedd att skriva ner ett recept på mac 'n' cheese, så nu gör jag det. Man behöver:
- Pasta (t ex fusilli)
- Mjölk (helst standardmjölk)
- Mjöl (vi brukar köra glutenfri mix, annars vetemjöl)
- Smör
- Skinka (god, rökt)
- Ost (massor)
- Ströbröd (glutenfritt eller glutenfullt)
Själv har jag inga problem att ta hand om gluten, men min lilla sambo är inte lika lyckligt lottad. Därför lagar jag all vår mat glutenfri, och den här rätten fungerar väldigt bra som sådan.
Jag börjar med att koka pastan, ett par minuter kortare än angiven koktid på paketet eftersom den kommer att tillagas lite extra i ugnen. Under tiden värmer jag ugnen till 225 °C och börjar med ostsåsen. Nu har jag inga exakta mått då jag brukar höfta, men jag tar något i stil med 25-50 gram smör och smäter detta i en kastrull.
Sedan tillsätter jag ca en halv deciliter mjöl och vispar ihop det med smöret till en jämn gegga. Om man är sölig kanske man kan bränna geggan, annars häller man i en lagom mängd mjölk och vispar noggrant. Lagom mängd brukar vara "några deciliter", typ fyra-fem kanske? Man får nog prova sig fram, eventuellt mäter jag nästa gång och återkommer med besked. Det är förhållandet mjöl-mjölk som är viktigt, så att man får rätt konsistens på såsen.
Jag vispar hela tiden så att såsen inte bränner fast i botten av kastrullen (äckligt) och värmer upp såsen sakta (på medelvärme) så att den inte börjar koka. Man ska hålla den strax under kokpunkten. Till slut har såsen tjocknat och då blir man jätteglad, för då är man nästan färdig med såsen!
Den här grundsåsen är inget annat än en bechamelsås som man kan använda till en massa saker, t ex fiskgratäng (tillsätt bara fiskbuljong och dill) eller lasagne (tillsätt bara salt och peppar). Jag är säker på att man kan hitta ett vettigare recept om man helt enkelt googlar på bechamelsås! Så varför skrev jag då ner skiten? Jag antar att jag helt enkelt gillar att se min egen text.. eller något.
Nåja, den här såsen ska förädlas till ostsås, så jag smaksätter den med färskmalen svartpeppar och örtsalt tills den har uppnått en behaglig sälta. Det har då blivit dags för osten! Godast är att ta en schysst cheddarost (så jävla mustigt), men det funkar bra med någon annan smakrik ost, säg prästost eller kanske västerbottenost om man nu vill lyxa till det. Vill man inte lyxa till det så köper man typ Icas gratängost och använder pengarna som blev över till en läskedryck. Gott att ha till maten. Osten skall givetvis vara riven när den blandas med såsen.
Sedan skär jag skinkan i bitar. Själv köper jag alltid tunna skivor av rökt skinka, avsedd som smörgåspålägg, och strimlar denna. Skinkan blandas med den numera kokta pastan, i en ugnsform. Som om inte det vore nog häller jag sedan ostsåsen över pastan och blandar om alltihopa. Sist så toppar jag det hela med en massa ost, och sedan ströbröd.
Sen får formen bo i mitten av ugnen tills osten inte bara har smält, utan även har antagit en behaglig gyllenbrun färg. Fråga dig själv om den ser frasig ut! Om svaret är ja är maten klar och kan då avlägsnas från ugnen, det tar kanske 15-20 minuter eller så.
Mac 'n' cheese är god att äta tillsammans med sallad. Tack för mig.
- Pasta (t ex fusilli)
- Mjölk (helst standardmjölk)
- Mjöl (vi brukar köra glutenfri mix, annars vetemjöl)
- Smör
- Skinka (god, rökt)
- Ost (massor)
- Ströbröd (glutenfritt eller glutenfullt)
Själv har jag inga problem att ta hand om gluten, men min lilla sambo är inte lika lyckligt lottad. Därför lagar jag all vår mat glutenfri, och den här rätten fungerar väldigt bra som sådan.
Jag börjar med att koka pastan, ett par minuter kortare än angiven koktid på paketet eftersom den kommer att tillagas lite extra i ugnen. Under tiden värmer jag ugnen till 225 °C och börjar med ostsåsen. Nu har jag inga exakta mått då jag brukar höfta, men jag tar något i stil med 25-50 gram smör och smäter detta i en kastrull.
Sedan tillsätter jag ca en halv deciliter mjöl och vispar ihop det med smöret till en jämn gegga. Om man är sölig kanske man kan bränna geggan, annars häller man i en lagom mängd mjölk och vispar noggrant. Lagom mängd brukar vara "några deciliter", typ fyra-fem kanske? Man får nog prova sig fram, eventuellt mäter jag nästa gång och återkommer med besked. Det är förhållandet mjöl-mjölk som är viktigt, så att man får rätt konsistens på såsen.
Jag vispar hela tiden så att såsen inte bränner fast i botten av kastrullen (äckligt) och värmer upp såsen sakta (på medelvärme) så att den inte börjar koka. Man ska hålla den strax under kokpunkten. Till slut har såsen tjocknat och då blir man jätteglad, för då är man nästan färdig med såsen!
Den här grundsåsen är inget annat än en bechamelsås som man kan använda till en massa saker, t ex fiskgratäng (tillsätt bara fiskbuljong och dill) eller lasagne (tillsätt bara salt och peppar). Jag är säker på att man kan hitta ett vettigare recept om man helt enkelt googlar på bechamelsås! Så varför skrev jag då ner skiten? Jag antar att jag helt enkelt gillar att se min egen text.. eller något.
Nåja, den här såsen ska förädlas till ostsås, så jag smaksätter den med färskmalen svartpeppar och örtsalt tills den har uppnått en behaglig sälta. Det har då blivit dags för osten! Godast är att ta en schysst cheddarost (så jävla mustigt), men det funkar bra med någon annan smakrik ost, säg prästost eller kanske västerbottenost om man nu vill lyxa till det. Vill man inte lyxa till det så köper man typ Icas gratängost och använder pengarna som blev över till en läskedryck. Gott att ha till maten. Osten skall givetvis vara riven när den blandas med såsen.
Sedan skär jag skinkan i bitar. Själv köper jag alltid tunna skivor av rökt skinka, avsedd som smörgåspålägg, och strimlar denna. Skinkan blandas med den numera kokta pastan, i en ugnsform. Som om inte det vore nog häller jag sedan ostsåsen över pastan och blandar om alltihopa. Sist så toppar jag det hela med en massa ost, och sedan ströbröd.
Sen får formen bo i mitten av ugnen tills osten inte bara har smält, utan även har antagit en behaglig gyllenbrun färg. Fråga dig själv om den ser frasig ut! Om svaret är ja är maten klar och kan då avlägsnas från ugnen, det tar kanske 15-20 minuter eller så.
Mac 'n' cheese är god att äta tillsammans med sallad. Tack för mig.
Sagan om den fréknige pojken
Så, det har äntligen blivit dags för mig att sälja mitt Wii och allt som har med den att göra. Jag använder aldrig skiten då det är en värdelös ursäkt till spelkonsol. Den betydligt vettigare föregångaren Gamecube bjöd på några härliga spel som jag äger och dessa har lagts ut på annons för avyttring.
Jag fick snart mail av en kille som skrev ganska illa. Inget fel i det, det kan finnas många anledningar varför man inte skriver särskilt bra. Jag kollade upp snubben på www.upplysning.se (utmärkt ställe om man inte gillar att ringa Skatteverket och fråga om folks personuppgifter) och det visade sig att han var född 1990.
Vår mailväxling följer nedan med hans första mail högst upp. Mina svar är markerade med fetstil.
---------------------------------------------------------
hej jag skulle vilja köpa bara supermario sunshine och ifall du har ett
gamecube minnesgort för 300 kr.
Hej, jag har inget minneskort att sälja! Men visst, vill du köpa enbart spelet för 300 kr så är det ditt.
MVH
Johan
toppen vart skulle du vilja ses helst inom helgen som kommer
Visst, det funkar nog! Vid Örnsbergs tunnelbanestation vore perfekt, i så fall kan jag typ när som helst utom ikväll (ska på bio vid kl 19).
Ok kan vi ses kl2 örnsberg,
Annan tid kår också bra
Ah, jag slutar jobbet kl 14:50 men skulle kl 16 funka!
ok
jag har ljust hår och och medel longt så du vet att det e jag (fréknar)
Okej! Mitt nummer är xxxxxxx om det skulle vara något. Jag har rakat hår och skinnjacka, plus spelet i handen så du känner nog igen mig :)
Vi ses sen!
/Johan
Hej igen jag har möjligheten att ses idag kl 16-17 vid örnsberg om du vill
Skickat från min iPod
Perfekt, kl 16 vore jättebra, eller när kan du?
/Johan
16.15 låtrer bettre
Absolut, jag kommer ner till tunnelbanan 16.15!
--------------------------------------------------------------
Vid det här laget funderade jag på om killen hade läs- och skrivsvårigheter eller om han rentav var utvecklingsstörd. Det har nämligen hänt mig en gång innan att jag skulle köpa ett spel av en kille som skrev väldigt illa, och han visade sig ha någon lättare utvecklingsstörning när vi väl träffades. Oavsett så sprang jag ner mot stationen kl 16:15 och såg där ingen kille med medellångt hår och fräknar, så jag väntade.
Efter några minuter kom två killar i tioårsåldern fram till mig, varav den ena sa "Hej, det är jag som ska köpa spelet!" Plötsligt började allt klarna, killen hade nog inga större skrivsvårigheter och tycktes vara helt normalbegåvad - han var bara ett barn. Det borde jag visserligen ha kunnat räkna ut med röven att bara barn svarar på annonser om Wii-spel, men jag blev lurad av Upplysning! Eftersom personer under 16 år inte finns sökbara så hade jag helt enkelt hittat någon annan i Stockholmsområdet med samma namn.
"Åh vad schysst, jag har letat jättelänge efter det här!" sa killen och gjorde high-five med sin kompis. Själv fick jag 300 kr och kände mig faktiskt lite glad inombords för att ha räddat den här pojkens helg, nu skulle han säkerligen sitta inne med sin polare hela helgen och grinda Mario. Det var något jag kunde relatera till, så det kändes som en sällsynt god gärning!
Jag fick snart mail av en kille som skrev ganska illa. Inget fel i det, det kan finnas många anledningar varför man inte skriver särskilt bra. Jag kollade upp snubben på www.upplysning.se (utmärkt ställe om man inte gillar att ringa Skatteverket och fråga om folks personuppgifter) och det visade sig att han var född 1990.
Vår mailväxling följer nedan med hans första mail högst upp. Mina svar är markerade med fetstil.
---------------------------------------------------------
hej jag skulle vilja köpa bara supermario sunshine och ifall du har ett
gamecube minnesgort för 300 kr.
Hej, jag har inget minneskort att sälja! Men visst, vill du köpa enbart spelet för 300 kr så är det ditt.
MVH
Johan
toppen vart skulle du vilja ses helst inom helgen som kommer
Visst, det funkar nog! Vid Örnsbergs tunnelbanestation vore perfekt, i så fall kan jag typ när som helst utom ikväll (ska på bio vid kl 19).
Ok kan vi ses kl2 örnsberg,
Annan tid kår också bra
Ah, jag slutar jobbet kl 14:50 men skulle kl 16 funka!
ok
jag har ljust hår och och medel longt så du vet att det e jag (fréknar)
Okej! Mitt nummer är xxxxxxx om det skulle vara något. Jag har rakat hår och skinnjacka, plus spelet i handen så du känner nog igen mig :)
Vi ses sen!
/Johan
Hej igen jag har möjligheten att ses idag kl 16-17 vid örnsberg om du vill
Skickat från min iPod
Perfekt, kl 16 vore jättebra, eller när kan du?
/Johan
16.15 låtrer bettre
Absolut, jag kommer ner till tunnelbanan 16.15!
--------------------------------------------------------------
Vid det här laget funderade jag på om killen hade läs- och skrivsvårigheter eller om han rentav var utvecklingsstörd. Det har nämligen hänt mig en gång innan att jag skulle köpa ett spel av en kille som skrev väldigt illa, och han visade sig ha någon lättare utvecklingsstörning när vi väl träffades. Oavsett så sprang jag ner mot stationen kl 16:15 och såg där ingen kille med medellångt hår och fräknar, så jag väntade.
Efter några minuter kom två killar i tioårsåldern fram till mig, varav den ena sa "Hej, det är jag som ska köpa spelet!" Plötsligt började allt klarna, killen hade nog inga större skrivsvårigheter och tycktes vara helt normalbegåvad - han var bara ett barn. Det borde jag visserligen ha kunnat räkna ut med röven att bara barn svarar på annonser om Wii-spel, men jag blev lurad av Upplysning! Eftersom personer under 16 år inte finns sökbara så hade jag helt enkelt hittat någon annan i Stockholmsområdet med samma namn.
"Åh vad schysst, jag har letat jättelänge efter det här!" sa killen och gjorde high-five med sin kompis. Själv fick jag 300 kr och kände mig faktiskt lite glad inombords för att ha räddat den här pojkens helg, nu skulle han säkerligen sitta inne med sin polare hela helgen och grinda Mario. Det var något jag kunde relatera till, så det kändes som en sällsynt god gärning!
Sticky toffee pudding
Så, efter att ha kollat på Saturday Kitchen med James Martin på BBC Lifestyle ett antal gånger kunde jag inte hålla mig längre. TV-kocken gör alltid goda saker, men det finns en dessert som jag föll för direkt: Sticky toffee pudding. Det är en klassisk brittisk efterrätt som finns i en mängd olika varianter, men idén är att man gör en väldigt saftig kaka med bl a dadlar i som man sedan dränker i kolasås.
Jag körde då på James recept och det första steget blev att skaffa alla ingredienser. Kakan innehåller flera olika sorters socker, vilka var enkla att hitta även om jag fick googla en stund för att göra mig bekant med de olika sorterna samt hitta deras svenska namn.
De enda udda ingredienserna var "black treacle" och "golden syrup" vilka används flitigt i brittiska desserter. Lyckligtvis bor jag i ett civiliserat område som kallas Stockholm så det var bara att vältra mig iväg till The English Shop i Söderhallarna! Där kunde jag köpa black treacle (jättemörk bitter sirap, snudd på melass) samt golden syrup (ljus sirap gjord på sockerrör) vilka båda två såldes i jättetrevliga plåtburkar!
Lite sirap, råsocker, dadlar och mörkt muscavadosocker så var man i hamn sen vettu.
Jaja, sen bakade jag och grejade en stund. Det enda anmärkningsvärda med processen var väl att man skulle lägga dadlar i kokande vatten och sedan puréa allt. Enligt receptet skulle man smöra och mjöla formen vilket kändes som en närmast efterbliven idé, så jag revolterade och sockrade den i stället med ljust muscavadosocker. Som ni snart skall se blev det en stor succé.
Två kaka
När kakan var gräddad byggde jag en mörk kolasås, även den med treacle och annat.
Säg ko-la-sås
Eftersom socker + smör + värme brukar leda till karamellisering täcktes kakans sidor av ett underbart knäckigt lager efter gräddningen. Note to self: Bröa alltid kakformen med socker, kolla resultatet nedan vettja:
Omlott, ja så fick det bli
Tja, jag lade kakorna i en form och hällde över kolasåsen som genast började tränga in i den varma, mjuka kakan. Det som omöjligt kan framgå av dessa bilder är att de kommer från den ANDRA gången jag bakade kakan! Därför, vis av erfarenhet, lät jag kakan ligga och dra (götta till sig) med kolasåsen som ett varmt täcke av geggig kärlek (den enda kärleken) i typ ett dygn innan jag gick lös på den.
Kladdigt och fult, men vänta! Det blir rätt okej i slutändan.
Till slut stod jag där med en färdig dessert (pudding låter skitäckligt), och jag kände hur underlägsna de svenska kakorna är. Om det finns en svensk version av den här efterrätten heter den säkerligen "festlig knäckruta" och består av strösocker, ägg, mjöl, margarin, vätska och bakpulver (sockerkaka) samt en antydan till knäck i världens tunnaste lager ovanpå.
Brittiska efterrätter känns ofta som att de har skapats med målsättningen "over the top, fast gott", inget jävla lagom. Nog med gnäll, kakan gjorde namnet rättvisa! Kladdig.. kola.. kaka..
Dadlarna tillförde en speciell sorts sötma och fyllighet, råsockret gav sin säregna smak och den svarta treaclen (!!) bidrog med en nästan lakritsaktig ton, om än väldigt diskret. Som om inte det vore nog var ju kakan både täckt och delvis genomsyrad av kolasåsen! Även den innehöll de olika sorterna av sirap samt mörkt muscavadosocker vilket gav en lite bränd, angenäm smak.
Den föddes för ett dygn sedan och har redan hunnit utvecklas till en fullvuxen kvinn.. eh.. kaka.
Så blev det alltså, sticky toffee pudding med vaniljglass. Vansinnigt gott!
Jag körde då på James recept och det första steget blev att skaffa alla ingredienser. Kakan innehåller flera olika sorters socker, vilka var enkla att hitta även om jag fick googla en stund för att göra mig bekant med de olika sorterna samt hitta deras svenska namn.
De enda udda ingredienserna var "black treacle" och "golden syrup" vilka används flitigt i brittiska desserter. Lyckligtvis bor jag i ett civiliserat område som kallas Stockholm så det var bara att vältra mig iväg till The English Shop i Söderhallarna! Där kunde jag köpa black treacle (jättemörk bitter sirap, snudd på melass) samt golden syrup (ljus sirap gjord på sockerrör) vilka båda två såldes i jättetrevliga plåtburkar!
Lite sirap, råsocker, dadlar och mörkt muscavadosocker så var man i hamn sen vettu.
Jaja, sen bakade jag och grejade en stund. Det enda anmärkningsvärda med processen var väl att man skulle lägga dadlar i kokande vatten och sedan puréa allt. Enligt receptet skulle man smöra och mjöla formen vilket kändes som en närmast efterbliven idé, så jag revolterade och sockrade den i stället med ljust muscavadosocker. Som ni snart skall se blev det en stor succé.
Två kaka
När kakan var gräddad byggde jag en mörk kolasås, även den med treacle och annat.
Säg ko-la-sås
Eftersom socker + smör + värme brukar leda till karamellisering täcktes kakans sidor av ett underbart knäckigt lager efter gräddningen. Note to self: Bröa alltid kakformen med socker, kolla resultatet nedan vettja:
Omlott, ja så fick det bli
Tja, jag lade kakorna i en form och hällde över kolasåsen som genast började tränga in i den varma, mjuka kakan. Det som omöjligt kan framgå av dessa bilder är att de kommer från den ANDRA gången jag bakade kakan! Därför, vis av erfarenhet, lät jag kakan ligga och dra (götta till sig) med kolasåsen som ett varmt täcke av geggig kärlek (den enda kärleken) i typ ett dygn innan jag gick lös på den.
Kladdigt och fult, men vänta! Det blir rätt okej i slutändan.
Till slut stod jag där med en färdig dessert (pudding låter skitäckligt), och jag kände hur underlägsna de svenska kakorna är. Om det finns en svensk version av den här efterrätten heter den säkerligen "festlig knäckruta" och består av strösocker, ägg, mjöl, margarin, vätska och bakpulver (sockerkaka) samt en antydan till knäck i världens tunnaste lager ovanpå.
Brittiska efterrätter känns ofta som att de har skapats med målsättningen "over the top, fast gott", inget jävla lagom. Nog med gnäll, kakan gjorde namnet rättvisa! Kladdig.. kola.. kaka..
Dadlarna tillförde en speciell sorts sötma och fyllighet, råsockret gav sin säregna smak och den svarta treaclen (!!) bidrog med en nästan lakritsaktig ton, om än väldigt diskret. Som om inte det vore nog var ju kakan både täckt och delvis genomsyrad av kolasåsen! Även den innehöll de olika sorterna av sirap samt mörkt muscavadosocker vilket gav en lite bränd, angenäm smak.
Den föddes för ett dygn sedan och har redan hunnit utvecklas till en fullvuxen kvinn.. eh.. kaka.
Så blev det alltså, sticky toffee pudding med vaniljglass. Vansinnigt gott!
