lille apan

jag uppmärksammar med fasa att mina normalt sett trånga uniformsbrallor har blivit supertrånga i midjan och ganska plågsamma att ha på sig. detta är första arbetsdagen efter fyra veckors semester. jag förstår ej vad som kan ha hänt!

vems är ansvaret? absolut inte mitt, det är ett som är säkert. det måste vara någon annans, kanske regeringens? brukar vara så.

i och med att arbetet börjat igen måste jag således börja använda väckarklocka igen. den nya mobilen är inställd på kl 04.40 måndag-fredag. jag har övervägt att byta alarmsignal på veckarklockan ett tag, då jonna inte alls uppskattar att sympativakna med mig till hammer smashed face.

så, nu har jag istället bytt till ledmotivet till "rena rama rolf" och jag kan konstatera att det går utmärkt att vakna till detta. det är med stor fasa och skräck som jag slänger mig efter telefonen när jag vaknar.

söndag, sista dagen på semestern. lyckligtvis kunde jag njuta av helgen trots att jag skulle återgå till vardagen snart och vemodet kom först på söndagen. det hade varit trevligt att kunna stanna i dalarna i ett par veckor eller så, men det var inte riktigt möjligt denna semester. nå, jag är hemskt nöjd med denna helg!

hemresa innebar tyvärr att behöva befatta sig med SJ igen och allt var det innebär. vi hoppade på tåget i insjön och bytte tåg i borlänge. detta tåg var försenat, dock inte mer än 10 minuter. däremot stod det på en skylt att vagn 7 var indragen och att resenärer skulle kontakta personalen. naturligtvis skulle vi sitta i vagn 7 och vi blev genast irriterade.

till min enorma förvåning lyckades SJ på något vis ordna detta, och när tåget kom fanns vagn 7 med våra respektive sittplatser. tack för det! något som jag inte var lika tacksam över var när en kvinna med lustigt utseende som klev på tåget tillsammans med sin dotter. de satt några säten bort från oss och ungen kollade (?) på pippi långstrump på hög volym.

jag kan inte förstå hur man resonerar om man för oväsen på ett tåg eller annat kollektivt färdmedel, och jag kan absolut inte förstå hur man kan låta sin unge göra det. om en unge skriker är det illa nog, men det rår man inte riktigt för. jag var nära att, som den sura gubbe jag är, gå fram till mamman och kräva att hon stängde av eländet eller ge henne information om hur man begagnar hörlurar, men då sänktes volymen till en okej nivå.

det provocerar mig ohyggligt mycket när folk lyssnar på musik eller dylikt utan hörlurar på tåg och tunnelbana! det övergår helt mitt förstånd, men lyckligtvis har jag inte utsatts för det på länge nu. nå, lugnet blev inte långvarigt då omkring 25 småtjejer klev på tåget tillsammans med antingen tränare eller fröknar.

de myllrade ut i vagnen och fyllde varje tom plats och satt sedan och pratade, skrattade och skrek högljutt resten av resan. som om inte detta vore nog satt en sur kärring på andra sidan om gången bredvid oss. jonna hade stängt fönstret bredvid sig eftersom det gav ett förfärligt oljud (regionaltåg...)

tanten frågade personerna som satt bakom oss om de inte kunde öppna fönstret. hon hade gott kunnat fråga oss också, men vi orkade inte bry oss just då, och jonna tänkte att hon visst kunde få ha fönstret öppet en liten stund om hon tyckte att det var så varmt. det fanns dessutom gott om andra fönster som gick att öppna, även om just tantens fönster inte gjorde det.

nå, kanske 30 minuter senare stängde jonna fönstret eftersom det bullrade väldigt och tanten såg detta. ytterligare en stund senare vände sig tanten om till personerna bakom oss och frågade "var det ni som stängde fönstret?"

"nää, det var hon" sa de och pekade på jonna, som svarade att "ja, det brusar så mycket att jag blir helt trött i öronen och får ont i huvudet". tanten snörpte ihop sin fula mun och sa något irriterat och spydigt i stil med att det inte fanns någon luft i vagnen och att hon svettades, sedan gick hon till en annan vagn.

det var skönt att slippa kärringen, och vi tänkte att det var lika bra att hon gick om hennes jävla klimakteriesvallningar var så jobbiga. varför skulle vi behöva lida för det? ingen annan i vagnen tycktes klaga. har man ett eget fönster kan man gott öppna det, men man kan inte kräva att andra ska bli döva för ens egen skull.

det är kul att träffa människor, och det är framförallt kul att åka kollektivt med människor. hade det inte varit dyrt och jobbigt med bil hade jag gladeligen förpestat miljön för att slippa stå ut med sån här skit.

så, vi vaknade upp i insjön, dalarna. det var inget superväder men vi gick på en liten promenad, upp på knippoberget. där spanade vi på skogen och några svampar. vi hittade anmärkningsvärt många döda djur på vägen:







dessa fotograferades. några dagar senare publicerade jag dem i min blogg. vi såg även ett levande djur:



något senare blev vädret väldigt fint så vi bestämde oss för att åka en sväng till leksand! det var soligt och fint.



något längre bort såg vi ett dött träd. jag sa till jonna att det kallas för dödens träd (lögn).



efter leksand åkte vi och badade, det var mycket skönt.

vi kan sammanfatta det hela med att en bild  inte säger mer än tusen ord, men att det innebär mindre arbete för mig!

fredag! sista dagen på semestern osv! jag åt naturligtvis tacos och jag hade ännu inte tröttnat. visst, jag kände inte samma upprymdhet den här dagen som jag hade gjort en vecka tidigare då vi åt tacos på fredagen... men det är nog få rätter som hade gått lika bra att äta fem dagar i rad.

den enda nackdelen var att jag i min enorma enfald glömde att köpa gräddfil! denna detalj är enormt viktig för mig, så jag blandade turkisk (grekisk/tysk?) yoghurt med lite grädde vilket var ett okej komplement. maten blev god. jag spelade klart mass effect 2 och lekte med min telefon hela dagen, vilket var ett enormt projekt. så mycket att lära sig, så mycket att testa.. en sak är då säker, att skriva sms är inte lika enkelt längre.

i övrigt känns den vansinnigt lovande, utöver några mjukvarubuggar som samsung får lov att fixa till. nå, som avslutning på semestern skulle jag och jonna åka till dalarna och knippis, mina föräldrars gamla sommarstuga. byggt på 1700-talet och har sedan dess legat i släkten.

när jag var yngre ledsnade jag totalt på att åka dit och stannade hemma på somrarna, ofta med min bror. det resulterade i att vi lärde oss att steka fläskfilé samt åt maträtter som potatismos med pommes frites och bearnaisesås ibland. det var inte så dumt, men på senare år har det känts mer gött att åka till knippis.

tyvärr har det funnits begränsade möjligheter till detta pga arbete, semesterplanering samt kattdjur i hemmet som inte klarar sig utan tillsyn. nå, jag var glad över att hinna tillbringa åtminstone en helg där i dalarna denna sommar! så kl 22.16 klev vi på tåget som skulle ta oss till borlänge.

min förhoppning var att vi skulle få oss en mysig kvällsresa i lugn och ro på ett tåg utan särskilt många passagerare. kanske skulle jag få ro att blogga på tåget? jag tänkte att det nog inte kan vara särskilt många som reser till borlänge/falun en fredagkväll kl 22.16.

detta visade sig stämma utmärkt, vilket kompenserades genom att vi reste i ett pisslitet tåg med endast två vagnar! förvisso ett mycket fräscht och modernt tåg, men ändock. jag var fantastiskt tacksam över att vi hade bemödat oss att köpa platsbiljetter, något som jag hädanefter ALLID skall göra.

våra platser var upptagna och vi fick avhysa ett par personer, som alltid. det var inga problem, men dessa personer ingick i världens största familj. detta sällskap var ledigt 10 personer, alla utspridda i vagnen och ingen av dem hade platsbiljett.

jag tycker att det kändes lite sådär att en mamma och en pappa reser med sina fem barn i varierande åldrar utan att unna dem sittplatser. framförallt kändes det lite ovärdigt när de allihopa fick hoppa runt hela tiden när folk kom och krävde sin rätt. om detta inte vore nog pratade de oavbrutet och förde en massa oväsen, så som barn gör.

detta irriterade mig enormt, och som pricken över i började de även att prata om bajs, då det yngsta barnet fortfarande bar blöja (nej, inte slöja!) såna samtalsämnen får man hemskt gärna hålla utanför tågresor tillsammans med andra människor. detta gjorde inte att jag uppskattade barn och barnfamiljer det minsta mer och tågresan blev inte i närheten av så behaglig som jag hade önskat.

som om inte detta vore nog satt två av barnen och glodde på mig och jonna under hela resan. i avesta/krylbo lämnade de tåget och resten av resan blev mycket behaglig. kl 00:30 anlände vi till borlänge där far och julia hämtade upp oss.

torsdag! the day of the android! hela morgonen spelade jag mass effect 2 (roligt men inte lika bra som ettan) och väntade på telefånen. omkring kl 12 fick jag en sms-avi om att mitt paket fanns på plats nere i tobaksbutiken. den som säger att posten var bättre förr borde få ordentligt med smisk!

att kunna hämta paket på så många utlämningsställen som är öppna sent samt har öppet på helger är kickass! sms-avi är för övrigt en fantastiskt bra innovation som gör att man slipper vänta en hel dag extra för att en jävla papperslapp ska hitta hem!

så, glad i hågen pinnade jag ner till kiosken med iron maidens nya platta i öronen. jag vet inte riktigt vad jag tycker än, den kräver en hel del inlyssning.. det är ett som är säkert.



en jättefin och lyxig kartong.



ja, designen är skrattretande lik den som iphone 3 har! verkligen inte optimal men.. för en gång skull ska jag skita i utseendet och gå på insidan av tekniken. den är nämligen ytterst imponerande, dessutom  känns designen okej nu.. framförallt är det gött med så stor skärm vid surfning.



man-phone love

onsdag, denna mellandag.. ack hade jag bara beställt telefonen före kl 14 hade jag haft den just denna dag, men så var icke fallet. istället fick jag följa telefonens postgång via postens kollisök under dagen. nå, en dags frakt är verkligen inte fy skam. käkade tacos.



jag sökte på google efter världens sötaste katt och hittade en bild på skräpet!

under sonispherefestivalen regnade min mobil sönder. jag var redan ganska trött på denna sony ericsson-lur även om den bara var strax över ett år gammal. suck, mobil-mobiler har börjat kännas väldigt gammaldags och en bra smartphone har känts mer och mer angeläget.

det tjatigaste med den trasiga mobilen var att den nästan fungerade bra, sånär som på tre knappar! detta gjorde det totalt ohållbart att skriva sms då det handlade om knapp 8, den knapp som gör mellanslag samt högerpilen. att inte kunna göra mellanslag löste jag genom att skriva punkt mellan varje ord. detta var väldigt omständligt men fungerade okej.

att åttan inte fungerade var värst, fattar ni hur många ord som innehåller bokstäverna t, u och v? låt mig ge två vanliga exempel:

- att, du

det är vansinnigt svårt att uttrycka sig som en normalbegåvad svensson utan dessa ord kan jag meddela. istället för att skriva "du" skrev jag personens namn vilket blev väldigt fult. så vad göra?

vänta tills någon ny spännande smartphone kunde tänkas dyka upp på marknaden? köpa en pisstelefon för 249 kr enbart i syfte att ringa och sms:a med? jag skulle hellre använda en nokia 3210 från 1999 än att köpa en iphone, detta avskum bland telefoner. men jag tyckte inte riktigt att det hade kommit ut någon helt lovande superkandidat.

lösningen kom ganska oväntat i och med samsung galaxy s. jag hade hört talas om denna androidtelefon men avfärdat den pga storlek och utseende.

vadå, den såg ju precis ut som en iphone? fulful! och så stor! ungefär så tänkte jag ända tills min gamle klasskamrat peter lindström lovordade telefonen på facebook. jaha.. tänkte jag och snokade runt lite på internet. den verkade ju riktigt het!

så började ett litet frö sås i min aphjärna, och samma dag begav jag mig till liljeholmens galleria i ett helt annat ärende. som av en händelse gick jag förbi en 3-butik. jag hade inga planer på att skaffa mig en mobil via 3, men skulle det möjligen gå att testa galaxyn här?

det var så nära, men det gick inte. tjejen i kassan hade telefonen, jodå. den låg dock inglasad och kortet som låste upp montern strulade, så det fanns ingen möjlighet att få känna på den! ack och ve. detta gjorde att jag ägnade resten av dagen åt att hitta en telebutik som hade telefonen inne.

jag provade med fyra-fem butiker men ingen hade den. en äcklig telenorsäljare försökte övertala mig att skaffa ett telenorabonnemang med denna telefon, utan att först få se den eller känna på den. jag blev tvungen att vara mindre vänlig och bestämd för att få honom att förstå att ett nej är ett nej.

till slut kom räddningen mycket oväntat! jag hade vid det här laget fått med mig fredrik, och efter en synnerligen härlig pizzamåltid på birkastans pizzeria (stockholms största pizzor?) begav vi oss åter igen till liljeholmens galleria för att möta upp jonna.

i liljeholmen finns en risig liten telekiosk som säljer mobiltelefoner till vansinniga överpriser. aldrig kunde jag tro att de skulle ha telefonen i butik men jo! den fanns inne, och visst fick jag känna på den. den kändes super och ett köpbeslut togs då. av ren artighet stannade jag kvar för att höra tjejen i kassan berätta om abonnemang och vad telefonen skulle kosta.

mina alternativ var nu att köpa telefonen över disk för 6700 kr, köpa den på avbetalning för 200 kr i månaden i 24 månader + 1700 kr (också över disk) eller att göra som en rationell människoapa och springa hem till datorn, knappa in http://www.prisjakt.nu och leta upp ett vettigt pris på telefonen.

det skulle aldrig falla mig in att köpa en telefon till ett sådant överpris, fy fan. 4800 kr var lägsta priset i en seriös butik, tack och bock sa jag och beställde ögonaböj.



fredrik tog sig ett glas uppfriskande champis. han njöt!

tacomåndag! detta blev den första dagen i projekt taco. expedition taco? det var inte ett dugg svårt att äta tacos denna dag, den smakade ljuuuvligt.

just denna dag fyllde jag mjuka tortillabröd för första gången på mycket länge. när jag var yngre åt jag endast sådana eftersom de sedvanliga alternativen var tubs eller hårda skal. jag har aldrig förstått mig på dessa, de gör maten svår att äta och tillför inte mycket.

på senare år har jag nästan helt gått över till nachos, helst i form av den ljuvliga nachotallriken. nå, den här gången var det dags för tortillas och jag kände efteråt att övergången till nachos är helt rätt. hej då tortillas, ni har inte så mycket i mitt liv att göra längre.

därmed inte sagt att maten var äcklig, men nachos vinner helt enkelt. jag provade även att utvärdera några olika tacosåser:

- pineapple salsa
- tropical salsa
- hot habanero & passion salsa

pineapple salsa vann stort, riktigt god och mustig smak av ananas vilket jag tycker passar hemskt bra till hettan. tropical salsa var inget vidare. ananas, mango och passionsfrukt i en ohelig blandning.. nej det blev för sött och fruktigt. hot habanero & passion var inte heller särskilt god! plus i kanten för att den var stark men smaken var sådär.

det optimala är egentligen att använda vanlig hot tacosås och tillsätta skuren ananas men.. pineapple salsa är smarrig också. så, för att skapa min ljuvligaste nachotallrik:

1, nachos läggs ut på en tallrik så att chipsen överlappar varandra och bildar en stabil grund.
2, chipsen täcks av ost (gärna cheddar) och värms sedan i microvågsugn tills osten är smält.
3, tacokryddad (hot) köttfärs läggs på chipsen.
4, tacosås hälls över färsen
5, fint skuren tomat läggs på färsen, sedan majs (gärna green giants crisp niblets)
6, fint skuren gurka och tunt tunt strimlad sallad läggs på majslagret
7, avsluta med gräddfil (oerhört viktigt!)
8, mmm

lördag, sonispherefestivalen. i slutet av förra året fick jag höra att självaste iron maiden skulle uppträda i sverige på sonishpere varpå jag låg på biljettsidan som en hök för att bevaka biljettsläppet. det slutade med att jag lyckades norpa tre biljetter, varav två såldes med en blygsam profit på några hundralappar.

nå, sedan dess har jag peppat en hel del för att få se mina hjältar live för andra gången och saken blev inte sämre för att slayer och mötley crüe skulle spela på festivalen. som en bonus kan man säga!

tyvärr visade sig peppen på iron maiden avta något under våren då setlisten offentliggjordes. iron maiden är nämligen ett sådant band som spelar EXAKT samma setlist på varje spelning under turnéerna vilket är ganska trist och fattigt, samtidigt som det är skönt att veta precis vad man har att vänta sig.

förra gången jag såg bandet hade de en riktigt reko samling låtar i bagaget, nu var det mycket tristare. de skulle komma att spela 3-4 låtar som jag verkligen ville se, ett par låtar jag var likgiltig, flera riktigt trista låtar och två låtar som jag direkt avskyr.

jag vet inte vad jag hade förväntat mig riktigt, naturligtvis kunde de inte spela samma låtar som på förra turnén, men detta? nå, maiden är ju alltid maiden tänkte jag och peppade fortfarande på spelningen, om än lite mindre än förr.

så kom till slut denna dag, 7 augusti. tyvärr kom även regnet, vilket jag redan hade hört talas om på nyheterna. i min oändliga visdom insåg jag att jag kanske inte borde ta mina tunna lågskor i skinn (converse) utan snöra på mig kängorna. okej, de är säkert sju-åtta år gamla och har lite hål men de brukar funka okej i regn!

ack, det var förvisso ett klokt val men lite kunde jag ana hur denna kväll skulle komma att sluta!

kapitel 1

när klockan var runt 14.00 snörade jag kängorna och begav mig mot universitetet och stora skuggan. jag tänkte att det var lika bra att ta ut pengar på vägen om jag skulle bli sugen på någon liten öl. det skulle trots allt finnas flera timmar av dödtid att slå ihjäl under dagen! jag hoppade av i hornstull och tog ut några hundra och fortsatte sedan.

min plan var att möta upp erik & co medan ante skulle ansluta sig senare, det borde väl inte vara några problem! bara att ringa eller att skicka ett sms så kan vi mötas upp, tänkte jag.

misstag nr 1:

när jag kom fram till universitetet insåg jag att festivalen ej höll till på den plats jag hade räknat med, utan en kvarts promenad bort. om jag hade tagit med i beräkningarna att man har sålt 45 000 biljetter hade jag kunnat räkna ut med röven att så var fallet.

detta medförde att jag blev klart försenad och något stressad då slayer snart skulle äntra scenen.

misstag nr 2:

det regnade när jag kom fram, om än ganska sparsamt. snart insåg jag att detta var helt ohållbart även om jag hade keps och skinnjacka. KEPS OCH SKINNJACKA? hur kan man tro att man ska klara sig 7-8 timmar utomhus i någon form av regn iklädd keps och skinnjacka? det började gå upp för mig att folk troligtvis använder regnkläder av en anledning, annars skulle ju alla springa runt i keps och skinnjacka så fort det började regna.

lyckligtvis hittade jag ett stånd som sålde regnponchos till det facila priset av 50 svenska riksdaler. glatt halade jag fram pengar och betalade ca 1000 kr/kg för den dyra plasten. det ska dock sägas att detta var det smartaste jag gjorde på hela dagen samt det vettigaste köpet på flera år.

misstag nr 3:

när jag anlände till festivalområdet var klockan 15:30 och jag hörde tonerna av south of heaven. aha, slayer har redan klivit på scenen tänkte jag, och gick mot ljudets källa. ingen större fara, att stå och titta på slayer ensam gjorde mig inte så mycket, det var ju bara att få tag på erik efteråt... yeah right.

nu började det gå upp för mig hur många människor 45 000 egentligen är. för den som inte inser kan jag säga att det är skitmånga. snart insåg jag även att det var absolut omöjligt att bruka en mobiltelefon då det inte gick att ringa alls. sms funkade hyggligt.. ibland.. skulle jag behöva tillbringa hela dagen ensam?

kapitel 2

slayer var riktigt riktigt trötta. en stort publikhav hyllade legenderna och hjältarna men det hjälpte inte. det var som en dag på jobbet, de var gamla och de var trötta. låtlistan var fantastiskt förutsägbar och det är svårt att bli imponerad när man har sett bandet live några gånger.

jag var totalt oberörd av hela spelningen utöver det förlängda baskaggepartiet i angel of death, som alltid får mig att le och mysa lite. frågan är om jag någonsin kommer att se slayer live igen?

efter spelningen spanade jag lite efter erik men insåg snart att det var totalt omöjligt. regnet hade slutat vilket gjorde mig ganska nöjd och jag ställde mig i kö för att köpa lite mat. jag provade att ringa ante och till min förvåning gick signalerna fram!

detta gjorde mig mycket glad och det visade sig att han hade glömt sin biljett hemma, så han hade fått åka hem en sväng för att hämta den. så går det när man byter jacka. vi bestämde en mötesplats och ante flaggade för att det nog skulle ta ca 45-50 minuter innan han dök upp.

jag köpte en liten kebabtallrik som smakade helt okej, men när jag stod i kön började det att regna igen. när jag hade fått min mat regnade det rejält och min mat blev blöt. snabbt slängde jag i mig maten utan finess och tuggade knappt.

när jag hade ätit upp hade regnet förvandlats till ett ohyggligt spöregn och jag trodde knappt att det var sant. min pepp sjönk till bottennivå och jag såg på förtvivlade människor som gick omkring utan någon som helst regnskydd.

det regnade bara mer och mer och marken förvandlades till en tjock brun gegga. stundtals övervägde jag att åka hem, men jag härdade ut. vid det här laget började jag märka att min mobiltelefon började bete sig väldigt underligt.

den svartnade och svarade inte ordentligt, hade den blivit fuktskadad? jag hade varit försiktig med den och hållit den borta från regnet, men mina blöta händer kanske hade blött ner den? till slut kom ante och vid det laget var telefonen så gott som död.

den obefintliga peppen steg lite när jag äntligen fick sällskap och vi spanade runt lite på området. tjock lera och djupa vattenpölar överallt... det var helt otroligt. det värsta regnet var över vilket gjorde mig lite gladare, men det var fortfarande flera timmar tills någon relevant artist skulle spela.

jag såg en tjej iklädd någon form av klacksko/sandal. skon var helt öppen och det var säkert ganska oskönt att gå runt med huden täckt av lera hela dagen! men även om det inte hade varit tjock lera överallt, vem har på sig klackskor på festival? dåligt val!

lägg sedan till att det fanns fyra - jag skojar inte, fyra öltält. fyra små inhägnade områden som serverade öl på 45 000 personer. någon som kan stava till underdimensionerad? det var således totalt omöjligt att köpa någonting annat än 3,5:or för 50 kr styck vilket jag absolut inte gjorde.

kapitel 3

omkring kl 19 klev mötley crüe på scenen och publiktrycker blev massivt. fan, fanns det verkligen så många som ville se de här gamla avdankade skandalrockarna? det började med att de fuckade upp kickstart my heart totalt!

detta var ganska underhållande då trummor, gitarr och sång låg helt i ofas. sången låg antingen ett par takter efter allt annat vilket gjorde att det lät skit. utöver det sjöng vince neil förjävligt och det hela kändes väldigt trött och gjort.

första gången jag såg bandet var 2005 och det var helt magiskt. inte så konstigt då det var comeback-turnén efter flera års splittring! min pepp visste inga gränser och 25 000 personer var helt överlyckliga över att få se dem. den här gången lät det skit och det kändes väldigt angeläget för dem att bara lägga ner.

min mobiltelefon började att bete sig lite bättre och jag kunde till och med skicka ett sms efter många många omstarter (genom att avlägsna batteriet..)

efter mötley var det äntligen dags för kvällens huvudattraktion: iron maiden

kapitel 4

jag och andreas ställde oss ganska långt bak för att taktiskt kunna smyga ut före det enorma publikhavet. om det fanns någonting jag gjorde rätt denna dag så var det just detta, skulle det senare visa sig. peppen började bli lite större minuterna innan bandet klev upp på scenen.

tyvärr kunde vi inte se bandet över huvud taget, men lyckligtvis satt ett par stora skärmar där spelningen visades, filmad med flera kameror i vanlig ordning. de inledde som väntat med wicker man och det var totalt omöjligt att inte le när adrian spelade introriffet och steve harris strax efteråt kom inspringande med sin bas i högsta hugg.

det är verkligen något helt unikt och magiskt att se iron maiden live och jag är säker på att alla fans håller med. energin och glädjen är så total, det är samma sak varje gång fast på ett bra sätt.

bruce hade lite problem med mikrofonen, men utöver det var det hela perfekt. hela upplevelsen gjorde mig så känslosam som bara ett gäng hårt rockande gubbar kan och jag fick kämpa för att hålla tillbaka gråten.

inte för att wasted years spelades den här gången, men lyssna gärna på denna fantastiska liveversion från 2009 av en av mina favoritlåtar (via spotify):

Iron Maiden – Wasted Years (Live In Monterrey 22/2/08)

bruce röst höll fantastiskt bra och han sjöng helt oöverträffat som vanligt. det är helt otroligt att han kan ha en sådan energi och sätta alla höga toner vid 52 (!!!) års ålder. det finns få som kan skryta med något liknande. lägg sedan till att han har en fantastisk scennärvaro och frälser hela publiken.

jag antar att han säger detta i alla länder, men han lyckades faktiskt övertyga mig om att de faktiskt tycker att sverige är det bästa landet att få spela live i. det ger upphov till en lite större vördnad än när tommy lee säger att sverige är det bästa landet att vara kåt i (ordagrant citerat från tidigare på kvällen).

ack vilken salig lycka, men mot slutet började det kännas att jag hade stått upp i många långa timmar. när det var fyra-fem låtar kvar var det dags att sätta den listiga planen i verket och lämna platsen. jag hade ingen som helst lust att sova mig igenom fear of the dark och andra sömnpiller som har spelats live konstant sedan 1992.

kapitel 5

vi plaskade igenom en slänt fylld av tjock lera där flera personer halkade och blev helt bruna. om det finns någon plats jag inte skulle vilja vara dyngfull på så är det på en riktigt lerig festival. i synnerhet inte när ett band som iron maiden spelar, hur fan tänker man då?

vid det här laget var mina fötter totalt genomblöta och hade marinerats i lerigt vatten i ca fem timmar. det var inte alls särskilt behagligt, särskilt inte när vi var tvungna att ta en rask promenad i en kvart. ante vek av åt ett annat håll och jag vältrade mig ner i tunnelbanan där det var ganska lugnt!

de allra flesta stod kvar och lyssnade på de sista uttjatade maidenlåtarna och snart kom ett extrainsatt tåg där jag glatt hoppade på och fick sittplats direkt. tåget väntade i säkert 10 minuter tills det blev fullt av leriga hårdrockare innan det åkte in mot staden.

mitt emot mig satt ett par killar från värmland. jag kan bara utgå från att de kom från någon liten håla som sunne, molkom eller möjligen arvika med tanke på deras utomordentligt bondska uppsyn. en av deras kompisar, en hjärndöd bonde med en iphone påtalade att tåget åkte åt fel håll.

"fan, ligger inte centralen ditåt? det känns som att den gör det! vi åker nog åt fel håll? gör vi inte det?"

snabbt drog jag slutsatsen att om man inte klarar av att tyda en tunnelbanekarta (dvs är läskunnig och har klarat av studier på förskolenivå) bör man ej begagna sådan avancerad teknik som en iphone.

hela tunnelbanan kryllade av glada bönder som tyckte att det var kul att göra "storstaden" men lyckligtvis lämnade de mitt synfält ganska snabbt. till slut kom jag hem till örnsberg och det regnade massor. lyckligtvis hade jag sparat min fashionabla regnponcho i väskan kom på så vis hem torrskodd.

mina fötter var smutsiga och blöta, vilket snabbt avhjälptes med en dusch. jag började handtvätta mina leriga byxor men insåg snart att det var lika bra att ta en tidig tvättid morgonen därpå istället.

så mina vänner, slutar denna historia. för den som har orkat läsa så här långt kan jag meddela att mobiltelefonen nu inte är i särskilt brukbart skick. flera knappar har slutat att fungera och kameraprogrammet i telefonen startas i tid och otid. jag kommer med andra ord att behöva köpa en ny telefon. det är dock inte aktuellt att köpa någon dyr modell eftersom jag i vinter planerar att skaffa en kommande androidmobil från HTC.

på det stora hela alltså: en fantastiskt ovärd, påfrestande och inte minst DYR iron maiden-konsert.

jag åt tacos.

"min stora dag hjälper svårt sjuka barn" säger martin timell med sin allra lenaste stämma. det stör mig mycket när hjälporganisationer tar hjälp av kändisar för att ge folk dåligt samvete och öppna sina plånböcker för att hjälpa utsatta barn eller dylikt.

hur är tanken egentligen? att man ska tänka att "ja martin timell är ju duktig på att snickra. rolig är han också.. fan, om HAN uppmanar mig att skänka pengar måste det ju gå till en god sak. shit, var är mobilen? måste skicka ett bidrag, NUUUU!"

vad är det som säger att en godtycklig kändis skulle ha någon som helst insikt? jag förstår naturligtvis att tanken är att en känd och pålitlig röst som martin timells är ett utmärkt redskap för att öka folks dåliga samvete, men jag förstår inte att folk går på det. eller går folk verkligen på det, ens?

"vi skulle bli glada om du ville bli månagsgivare..." säger han i slutet av reklamen. vadå vi? är det din organisation, martin timell? för all del, de betalar ju din lön efter utfört speakerarbete får jag anta.

idag har jag funderat över ett par projekt. det första projektet kan vi kalla för projekt android! det är nämligen så att det verkar hyfsat enkelt att utveckla applikationer till googles mobila plattform android, om man kan programmera i java. att säga att jag kan programmera i java är en vansinnig överdrift, men jag har åtminstone känt lite på språket när jag pluggade.

det vore hemskt fräsigt att kunna göra program för mobiltelefoner, i synnerhet senare i år då jag planerar att köpa någon androidmobil. så till dess kanske jag har lärt mig några rader kod, och första steget - att ladda hem gratis utvecklingsverktyg - är taget.

det andra projektet kommer nog att bli lite mer intressant ur bloggsynpunkt, och det är projekt taco. igår sa jag till jonna att tacos är bland det godaste jag vet. hon påtalade att jag nog skulle tröttna på tacos om jag åt det varje dag.

skulle jag verkligen det? mitt spontana svar är nej! det finns väl bara ett ätt att ta reda på det, så nästa vecka ska jag äta någon form av tacos varje dag till lunch. på söndag blir det till att ladda upp med massor av köttfärs och andra ingredienser.

det ska bli mycket spännande och gott, jag längtar! i övrigt har inte mycket hänt idag. jag spelade färdigt det magnifika uncharted 2 och har nu börjat med mass effect 2.

jonna och jag har även bokat tågbiljetter till insjön nästa helg, det får bli en värdig avslutning på semestern!

detta var en skön slappardag. jag städade, sorterade tvätt, diskade och spelade tv-spel. inte mycket annat, eller jo, jag såg en hel del på unga mödrar. en perfekt lektion i hur man inte ska bete sig, i samma kategori som lyxfällan med andra ord.

däremot fick jag en del tid att kontemplera över livet och karriären. när jag var yngre (jag var nära att skriva ung...) kändes det så otroligt viktigt att "bli något" och kanske inte minst att tjäna mycket pengar. vad detta något var, var hemskt abstrakt. kanske just därför jag valde en så bred utbildning som teknisk fysik.

nå, lyckligtvis kom insikten ganska snabbt att detta inte var rätt och framförallt inte viktigt. därför har jag gått och skrotat på mitt nuvarande jobb i några år, vilket har varit väldigt skönt och nyttigt. nu börjar emellertid tiden bli mogen för förändring.

det finns egentligen ingen större mening med att sträva efter att tjäna "massor av pengar" utan specifik anledning. jag behöver inte ha ett lyxhus eller en dyr bil, jag har inga planer på att avla fram några ungar som dränerar min ekonomi.

däremot planerar jag att bo riktigt gött, i en väldigt bra lägenhet. det lär kosta, framförallt i den här staden. dessutom måste lägenheten fyllas med anständiga möbler och annan inredning, inte minst elektroniken. nå, för detta krävs inga fantasisummor och det bör vara fullt genomförbart. dessutom har jag inte alls bråttom, vi bor utmärkt idag även om det kanske är lite lite trångt.

utöver detta vill jag kunna äta gott utan att vända på varje krona samt spara pengar, både till bufferten och inför framtiden samt köpa lite av livets goda (tv-spel, film, någon resa). en okej lön samt en ansvarsfull ekonomi bör räcka för att nå detta mål.

så, då återstår bara detaljen om att hitta ett lämpligt jobb samt gå vägen dit. "det löser sig", dessutom har jag som sagt inte särskilt bråttom, men om ett par år. jag måste bara spara ihop tillräckligt med pengar för att ha råd att ha råd att leva på studiemedel (även om jag skulle behöva jobba extra).

jag hade nog tänkt mig något i den här stilen:

http://www.nackademin.se/ky/utbildningar/linuxsystem/

det verkar lagom kul och stimulerande, vilket naturligtvis är en förutsättning.

KY känns som ett vettigt val och studierna omfattar bara två år. dessutom ingår en hel del praktik och chanserna till jobb är mycket goda. nå, jag får se vilka utbildningar som finns tillgängliga när tiden är mogen! det ska nog ordna sig, saker och ting har en förmåga att göra det.

tisdag! äntligen har jag kommit ikapp! jonna var ledig vilket vi utnyttjade genom att åka och veckohandla. det var rätt skoj, och vår driftighet tog inte slut där. vi städade, diskade och tvättade... även om vi glömde att dammsuga.

eller, vi råkade somna lite efter städningen så det blev ej av. thaimat lagades, kyckling- och nudelwok. i övrigt en väldigt lugn och slapp dag. jag längtar till kl 06:55 imorgon då jag får se på unga mödrar igen. det är just nu mycket spännande.

klart slut.

det var en stillsam måndag. jag diskade en enorm disk och följde david till staden. tro inte att jag gjorde detta av ren välvilja, för att david ville ha sällskap till tåget vid t-centralen, oh nej. mitt syfte var att besöka ONOFF samt webhallen.

det var nämligen så att jag hade planerat att köpa guitar hero: metallica, guitar hero: greatest hits samt guitar hero III (sistnämnda från cdon.com och ej i butik). enligt ONOFFs hemsida skulle guitar hero: greatest hits kosta 188 kr på nätet och 198 kr i butik.

wow, prisvärt tänkte jag och gladdes! jag hade dock en aning om att ONOFF skulle hugga mig i ryggen och inte erbjuda detta förmånliga pris i butik. mina farhågor besannades! 349 kr var priset och jag lämnade butiken irriterad men inte förvånad.

nå, desto gladare blev webhallen som sålde samma spel för 249 kr! fuck off, ONOFF. där inhandlades även guitar hero: metallica. glad i hågen åkte jag hem för att spela, det var mycket roligt.

jag avslutar detta inlägg med en länk! ni kanske känner till radioprogrammet pang prego? det är festligt ibland, och detta inslag tycker jag var hysteriskt roligt. det handlar om hur danmark tog över elfsborgs gamla fästning gång på gång.

http://sverigesradio.se/cgi-bin/p3/humor/unit.asp?unitID=2782&pageNo=2&pubID=1883054

eftersom jonna jobbade hela helgen fick jag och david underhålla oss på egen hand, vilket gick bra. vi spelade lite guitar hero och hade samtal. dagen bestod av vanligt umgänge och det enda som hände utöver det vanliga var att vi försökte oss på att laga crab cakes.

jag vet inte om man säger krabbkakor på svenska, det låter fel. nå, det fanns en mängd olika recept och jag gissar att det vore optimalt att använda färsk krabba i käket vilket vi ej ansåg befogat. vi köpte istället billig krabba på burk som fick duga.



vi blandade krabba, brödsmulor, ägg, chili, majonnäs och citron och formade biffar som stektes i smör och olja. det blev gott, men det kändes som om något saknades. fler försök kommer att göras i framtiden. som tillbehör åt vi hasselbackspotatis, citron och en majonnäsröra som david svängde ihop.

jonna lade sig och sov som en liten spädgris runt 23 medan jag och david satt i köket och samtalade. efter en timme drog vi oss tillbaka och sov. en riktigt trevlig dag!

jävlar, nu ligger jag efter! i verkligheten är det TISDAG men detta blir ett blogginlägg om lördagens äventyr. detta var dagen då david skulle dyka upp! egentligen skulle han ha kommit på söndagen men det blev ändrade planer. good for me, lite mer av david är sällan fel.

den gamle gossen anlände vid 12-13 någonting. jag tänkte att om det är någon som uppskattar en god hamburgare så är det david, varför jag svängde ihop ett par grymma hamburgare och friterade lite.



dessa var i princip identiska med de från föregående dag. jag kommer inte att upprepa vad som ingick. david var tydligen ganska belåten med käket.



dagen fortsatte och vi spelade lite guitar hero. det fina var att jag lyckades sälja mina två guitar hero-gitarrer samt guitar hero II/III till xbox 360. detta var bra, för min plan var att köpa det till PS3 istället, inte minst för att få trådlösa gitarrer.

vi drack även en del öl och åt av mina fina ostar! old amsterdam, rökt getost samt chiliost. dessa passade hemskt bra till ölen.



nå, varför all denna extravagans undrar ni kanske? senare på kvällen skulle vi båda på en svensexa! det var en bekant till mig, daniel, som tillägnades en fest inför sitt bröllop. han visste själv inget om detta, det hela skulle bli en överraskning. david och jag anlände till wenner-gren center runt kl 20:00 och åkte upp till våning 23.

där fanns ett gäng hårdrockare och ett par barer samt ett dansgolv. vid dansgolvet satt ingemar i ett DJ-bås och spelade musik. eftersom ALLA gäster var i baren var det helt tomt på dansgolvet och musiken som spelades var som att kasta pärlor till svin. jag uppskattade dock musiken mycket och vi höll ingemar sällskap större delen av kvällen.

runt kl 1 var vi mycket trötta pga sömnbrist och pallrade oss hem. en enorm hunger kom över david, som slukade ett halvt paket bröd. om jag inte minns helt fel var det åtta brödskivor som försvann ner i davids kropp, men det unnade jag gärna min vän!



sedan fick han sova i extrasängen, vilket tydligen gick alldeles utmärkt.