Det här med att köpa och sälja
Jag älskar att köpa och sälja saker via Blocket och Tradera. Det handlar oftast om TV-spel eller andra prylar. Den senaste veckan har jag gjort flera affärer, och alla har slutat lyckligt! Jag skall nu redogöra kort för dessa affärer då de innehåller några lustiga anekdoter.
1, Killzone 2
Jag vann spelet Killzone 2 till PS3 på Tradera för 290 kr. Killen som sålde spelet bor i Norrtälje, och jag hade därför valet att få det skickat hem till mig för 45 kr eller att åka och möta upp honom. Norrtälje ligger en bra bit bort, och resan skulle ta ca tre timmar av min tid i anspråk. Jag började ifrågasätta om det verkligen var värt att slösa tre timmar för att spara 45 kr, men till slut gjorde jag det ändå.
Jag hade inget bättre för mig, och Jonna följde ändå med. Det var ju bara att spela lite Pokémon på bussen, inga problem. Vi for till Norrtälje utan några problem. Jag hade svaga misstankar om att killen jag skulle möta antingen var lätt efterbliven eftersom han skrev riktigt uselt i mail.
Det kunde dock vara så att han hade dyslexi eller liknande, så jag dömde honom inte för mycket.. men mycket riktigt! Han såg lite märklig ut och flackade med blicken. När jag skulle ta honom i hand blev han rätt förvånad och gav mig ett enormt lamt handslag; det var uppenbarligen inte något han var van vid.
Han var mycket fåordig och troligtvis lätt utvecklingsstörd, men affären gick igenom felfritt och alla var nöjda!
2, PSP
När jag lånade Ingemars PSP blev jag kär direkt och insåg att jag måste köpa en egen. Jag hittade en lämplig annons för ynka 600 kr och slog till. Nackdelen var att killen bodde i Södertälje (!) men det hindrade mig inte. Jag åkte pendeltåg ut till Södertälje och köpte en varmkorv medan jag väntade på honom.
Den här killen var ganska ung, av hans epostadress framgick att han var född 1996. Detta blev extra tydligt när han hade med sig sin MAMMA för att sköta affären! Bäst av allt var att hon skötte allt snack. Jag blev ganska obekväm och klarade av affären så fort som möjligt och lämnade sedan korvkiosken.
När jag väntade på tåget hem mötte jag naturligtvis pojke med mamma, som gick förbi. Utöver detta, en väldigt lyckad affär!
3, Castlevania
När Castlevania - Lords of shadow släpptes köpte jag det direkt, i en exklusiv samlarutgåva. Det var rätt korkat eftersom spelet var tråkigt. Jag orkade inte spela mer än ett par timmar, sen blev det liggande. Förpackningen var så förbannat påkostad och snygg, så det tog några månader innan jag pallade sälja det. Till slut lade jag ut spelet på Tradera och fick 400 kr för det.
I lördags mötte jag upp köparen nere vid tunnelbanan. Jag hade nämnt för honom att jag fyllde år samma dag, och därför inte hade någon lust att röra mig inåt stan för att mötas. Det var lugnt för honom och vi stämde träff kl 14. Han verkade lite nervös och var ganska märklig. Troligtvis försökte han bara kallprata, men han frågade lite om jag hade fått några spel i present, t ex.
Något senare skulle jag kolla om han hade lämnat något omdöme på mig på Tradera, och visst, det hade han gjort. Jag skrattade rakt ut när jag läste:
1, Killzone 2
Jag vann spelet Killzone 2 till PS3 på Tradera för 290 kr. Killen som sålde spelet bor i Norrtälje, och jag hade därför valet att få det skickat hem till mig för 45 kr eller att åka och möta upp honom. Norrtälje ligger en bra bit bort, och resan skulle ta ca tre timmar av min tid i anspråk. Jag började ifrågasätta om det verkligen var värt att slösa tre timmar för att spara 45 kr, men till slut gjorde jag det ändå.
Jag hade inget bättre för mig, och Jonna följde ändå med. Det var ju bara att spela lite Pokémon på bussen, inga problem. Vi for till Norrtälje utan några problem. Jag hade svaga misstankar om att killen jag skulle möta antingen var lätt efterbliven eftersom han skrev riktigt uselt i mail.
Det kunde dock vara så att han hade dyslexi eller liknande, så jag dömde honom inte för mycket.. men mycket riktigt! Han såg lite märklig ut och flackade med blicken. När jag skulle ta honom i hand blev han rätt förvånad och gav mig ett enormt lamt handslag; det var uppenbarligen inte något han var van vid.
Han var mycket fåordig och troligtvis lätt utvecklingsstörd, men affären gick igenom felfritt och alla var nöjda!
2, PSP
När jag lånade Ingemars PSP blev jag kär direkt och insåg att jag måste köpa en egen. Jag hittade en lämplig annons för ynka 600 kr och slog till. Nackdelen var att killen bodde i Södertälje (!) men det hindrade mig inte. Jag åkte pendeltåg ut till Södertälje och köpte en varmkorv medan jag väntade på honom.
Den här killen var ganska ung, av hans epostadress framgick att han var född 1996. Detta blev extra tydligt när han hade med sig sin MAMMA för att sköta affären! Bäst av allt var att hon skötte allt snack. Jag blev ganska obekväm och klarade av affären så fort som möjligt och lämnade sedan korvkiosken.
När jag väntade på tåget hem mötte jag naturligtvis pojke med mamma, som gick förbi. Utöver detta, en väldigt lyckad affär!
3, Castlevania
När Castlevania - Lords of shadow släpptes köpte jag det direkt, i en exklusiv samlarutgåva. Det var rätt korkat eftersom spelet var tråkigt. Jag orkade inte spela mer än ett par timmar, sen blev det liggande. Förpackningen var så förbannat påkostad och snygg, så det tog några månader innan jag pallade sälja det. Till slut lade jag ut spelet på Tradera och fick 400 kr för det.
I lördags mötte jag upp köparen nere vid tunnelbanan. Jag hade nämnt för honom att jag fyllde år samma dag, och därför inte hade någon lust att röra mig inåt stan för att mötas. Det var lugnt för honom och vi stämde träff kl 14. Han verkade lite nervös och var ganska märklig. Troligtvis försökte han bara kallprata, men han frågade lite om jag hade fått några spel i present, t ex.
Något senare skulle jag kolla om han hade lämnat något omdöme på mig på Tradera, och visst, det hade han gjort. Jag skrattade rakt ut när jag läste:
Metainlägg - lönar det sig att vara ärlig?
Detta blir ett inlägg som handlar om mitt förra inlägg - är det vad som kallas metainlägg? Jag publicerade i vanlig ordning en länk till mitt (förra) blogginlägg på Facebook och fick ett antal kommentarer. Bland annat från min godhjärtade farbror Hans..
.. som informerade mig om att jag gärna hade fått en gratis licens av honom om jag bara hade sagt till. Aj fan, sånt händer. Det var ändå för sent tänkte jag, och glad i hågen gav jag mig i kast att aktivera Windows 7. Detta för att kontrollera mot Microsofts servrar att jag har en giltig licens.
Jag trodde att det redan var gjort, men tydligen icke. "Vänta medan Windows aktiveras - det kan ta några minuter" .. jag väntade och väntade på ett meddelande i stil med "Tack, aktiveringen är nu slutförd!" eller dylikt.
ICKE! I stället möttes jag av texten (fritt ur minnet): "Windows kunde inte aktiveras eftersom ditt serienummer är blockerat av Microsoft pga piratkopiering" .................. ilskan. Vad var detta? Min förpackning var 100% original, det hade äkthetsbevis med hologram och allt - torde vara väldigt svårt att förfalska!
Irriterad som fan ringde jag det telefonnummer som länkades på skärmen för "aktivering via telefon". Med mycket litet hopp om att lyckas fick jag ange en jävla massa siffror och fick snart svaret jag hade väntat på: ungefär "näru gubbe lille, det här går icke att aktivera!"
Jag fick även tipset att läsa mer på http://www.microsoft.com/genuine/ .. tusen tack! Tydligen hade jag nu möjlighet att köpa en licens, vilken fröjd! Arg som satan mailade jag säljaren på eBay och förklarade mitt ärende. Till min stora förvåning svarade han väldigt snabbt och bad mig fotografera förpackningen samt fraktsedeln som bevis, så skulle han kontakta sin leverantör.
Jag gjorde detta och fick svar igen efter några timmar - ett nytt serienummer i en lösenordsskyddad fil. Och se på fan, det nya serienumret fungerade - nu är Windows aktiverat och klart.
Men frågan kvarstår - om jag som köper den här jävla licensen ändå inte kan aktivera den för att mitt serienummer har blockerats (pga någon annan har piratkopierat, antar jag?) - lönar det sig att vara ärlig?
(Den som vill vara mer filosofisk hade avslutat inlägget här men sån skit ägnar jag mig inte åt. Ja det lönar sig så klart, men du kanske blir vansinnig på kuppen).
.. som informerade mig om att jag gärna hade fått en gratis licens av honom om jag bara hade sagt till. Aj fan, sånt händer. Det var ändå för sent tänkte jag, och glad i hågen gav jag mig i kast att aktivera Windows 7. Detta för att kontrollera mot Microsofts servrar att jag har en giltig licens.
Jag trodde att det redan var gjort, men tydligen icke. "Vänta medan Windows aktiveras - det kan ta några minuter" .. jag väntade och väntade på ett meddelande i stil med "Tack, aktiveringen är nu slutförd!" eller dylikt.
ICKE! I stället möttes jag av texten (fritt ur minnet): "Windows kunde inte aktiveras eftersom ditt serienummer är blockerat av Microsoft pga piratkopiering" .................. ilskan. Vad var detta? Min förpackning var 100% original, det hade äkthetsbevis med hologram och allt - torde vara väldigt svårt att förfalska!
Irriterad som fan ringde jag det telefonnummer som länkades på skärmen för "aktivering via telefon". Med mycket litet hopp om att lyckas fick jag ange en jävla massa siffror och fick snart svaret jag hade väntat på: ungefär "näru gubbe lille, det här går icke att aktivera!"
Jag fick även tipset att läsa mer på http://www.microsoft.com/genuine/ .. tusen tack! Tydligen hade jag nu möjlighet att köpa en licens, vilken fröjd! Arg som satan mailade jag säljaren på eBay och förklarade mitt ärende. Till min stora förvåning svarade han väldigt snabbt och bad mig fotografera förpackningen samt fraktsedeln som bevis, så skulle han kontakta sin leverantör.
Jag gjorde detta och fick svar igen efter några timmar - ett nytt serienummer i en lösenordsskyddad fil. Och se på fan, det nya serienumret fungerade - nu är Windows aktiverat och klart.
Men frågan kvarstår - om jag som köper den här jävla licensen ändå inte kan aktivera den för att mitt serienummer har blockerats (pga någon annan har piratkopierat, antar jag?) - lönar det sig att vara ärlig?
(Den som vill vara mer filosofisk hade avslutat inlägget här men sån skit ägnar jag mig inte åt. Ja det lönar sig så klart, men du kanske blir vansinnig på kuppen).
Ett paket från Kina
Jag tog mig i kragen nyligen och köpte Windows 7 Ultimate på eBay. För detta fick jag betala ca 900 kr inkl frakt från Kina, för en helt genuin kopia av operativsystemet. Vilket klipp! I Sverige kostar detta 2500 kr. Till min stora glädje skickades paketet snabbt och i fredags såg jag att paketet hade nått Sverige. Då kunde jag följa dess postgång via Postens hemsida.
Det var dock någonting som inte stämde. Fredagen den 11 februari befann sig paketet i Stockholm och skulle skickas till mig. Varför befann sig då paketet i Arlöv på måndagen? För den som inte vet ligger Arlöv i Skåne. Jag ringde Posten Företag i Arlöv och undrade stilla vad som hade skett.
"Ah, det är du! Paketet från Kina ja! Avsändaren har skrivit fel postnummer, vilket postnummer har du?" ... här började jag bli ganska less. Borde inte posten kunna kolla upp mitt namn, adress och orten jag bor på och på så vis koppla ihop dessa med ett postnummer? Nåväl, det var bara att vänta.
Dagen efter hade paketet kommit till "Brevbärarkontor Hägersten 126". Jag ringde då Posten för att fråga vad detta betydde, och det verkade ganska oklart. Tanten i telefonen trodde dock att det borde gå att hämta ut paketet på mitt lokala postkontor, med enbart mitt kolli-id.
Sedan försökte tydligen Posten att dela ut det hos mig, vilket inte gick. Nej, självklart inte eftersom paketet inte gick ner i brevlådan och detta utdelningsförsök gjordes kl 12:15 då jag typiskt inte var hemma.
Så, paketet gick tillbaka till det där jävla brevbärarkontoret. Irriterad över detta ringde jag till Posten igen för att höra vad som stod på, och om det möjligen gick att hämta ut paketet någonstans. Nej det gick inte eftersom de inte hade någon paketutlämning. Istället skulle jag vänta till dagen därpå (idag) då jag skulle få en avi.
Varför i helvete använda avi när det finns SMS-avi? Det är ett väldigt efterblivet system som förhalar utdelningen av paketet i ett dygn. Jaja, det var bara att vänta då. Idag såg jag med stor glädje hur paketet hade anlänt till mitt lokala Coop! Glad i hågen gick jag dit på väg hem från jobbet.
Här kan nu följa det förbannade paketets väg från Kina till Sverige
Min plan var att hämta ut paketet med enbart mitt kollinummer (som man alltid brukar kunna göra), köpa bröd inför morgondagen samt köpa en liten pizza till lunch. En liten jävel! Det gladde mig enormt att inte behöva gå hem för att hämta avin och sen gå tillbaka till Coop.. ända tills killen bakom postdisken berättade att jag visst måste ha med min avi eftersom paketet skickades med EMS.
Inte så konstigt, skiten måste skrivas på eftersom paketet var från Kina och EMS ville ha kvittens på att jag hade hämtat paketet. Irriterad och arg i hågen vältrade jag mig hem, bara för att inte hitta en avi som väntade på mig. Då blev jag ännu mer arg och skrek lite, sen hyperventilerade jag tills jag insåg att katten stirrade upprört på mig.
Jag hade naturligtvis struntat i att köpa pizzan eftersom jag hade förväntat mig att kunna gå tillbaka direkt. Hade jag tänkt lite längre hade jag fattat att just avin skulle komma någon timme senare (Posten delas alltid ut två gånger per dag.. dels Posten och dels Citymail, jag minns aldrig vilken som kommer först).
I ren ilska kokade jag lite pasta och stekte sju köttbullar, och precis när maten var klar damp avin ner i brevinkastet! Det gjorde mig något gladare, så jag kastade i mig maten och pinnade ner till butiken. Allt gick väldigt långsamt pga världens segaste individer i butiken, men det fick funka!
Till slut kom jag hem och kunde då konstatera varför paketet inte hade kommit hem till mig direkt, utan tog en omväg via Arlöv.
Den mentalt efterblivne kinesen som skrev adressen har skrivit:
(door code 2323) Hägersten Sweden
23237
där 23237 är postnumret. I mitt mail till honom uppgav jag min korrekta adress, men påpekade att min portkod är 2323. Han måste ha fått hjärnsläpp och skrivit av portkoden plus slutparentesen tolkad som en sjua istället för att skriva mitt riktiga postnummer, som inte är det minsta likt 23237.
Mysteriet löst - 23237 är naturligtvis Arlövs jävla postnummer. Jag lämnade dock ändå positivt omdöme eftersom jag inte vill tjafsa, men skrev en kommentar om hans fadäs. Glädjen över att slippa betala tull samt den fina förpackningen som omslöt Windows 7 gjorde att jag förlät honom ganska snabbt.
Tullfri kan eventuellt vara svenskans vackraste ord!
Hej Windows! Du finns installerad på min dator nu!
Det var dock någonting som inte stämde. Fredagen den 11 februari befann sig paketet i Stockholm och skulle skickas till mig. Varför befann sig då paketet i Arlöv på måndagen? För den som inte vet ligger Arlöv i Skåne. Jag ringde Posten Företag i Arlöv och undrade stilla vad som hade skett.
"Ah, det är du! Paketet från Kina ja! Avsändaren har skrivit fel postnummer, vilket postnummer har du?" ... här började jag bli ganska less. Borde inte posten kunna kolla upp mitt namn, adress och orten jag bor på och på så vis koppla ihop dessa med ett postnummer? Nåväl, det var bara att vänta.
Dagen efter hade paketet kommit till "Brevbärarkontor Hägersten 126". Jag ringde då Posten för att fråga vad detta betydde, och det verkade ganska oklart. Tanten i telefonen trodde dock att det borde gå att hämta ut paketet på mitt lokala postkontor, med enbart mitt kolli-id.
Sedan försökte tydligen Posten att dela ut det hos mig, vilket inte gick. Nej, självklart inte eftersom paketet inte gick ner i brevlådan och detta utdelningsförsök gjordes kl 12:15 då jag typiskt inte var hemma.
Så, paketet gick tillbaka till det där jävla brevbärarkontoret. Irriterad över detta ringde jag till Posten igen för att höra vad som stod på, och om det möjligen gick att hämta ut paketet någonstans. Nej det gick inte eftersom de inte hade någon paketutlämning. Istället skulle jag vänta till dagen därpå (idag) då jag skulle få en avi.
Varför i helvete använda avi när det finns SMS-avi? Det är ett väldigt efterblivet system som förhalar utdelningen av paketet i ett dygn. Jaja, det var bara att vänta då. Idag såg jag med stor glädje hur paketet hade anlänt till mitt lokala Coop! Glad i hågen gick jag dit på väg hem från jobbet.
Här kan nu följa det förbannade paketets väg från Kina till Sverige
Min plan var att hämta ut paketet med enbart mitt kollinummer (som man alltid brukar kunna göra), köpa bröd inför morgondagen samt köpa en liten pizza till lunch. En liten jävel! Det gladde mig enormt att inte behöva gå hem för att hämta avin och sen gå tillbaka till Coop.. ända tills killen bakom postdisken berättade att jag visst måste ha med min avi eftersom paketet skickades med EMS.
Inte så konstigt, skiten måste skrivas på eftersom paketet var från Kina och EMS ville ha kvittens på att jag hade hämtat paketet. Irriterad och arg i hågen vältrade jag mig hem, bara för att inte hitta en avi som väntade på mig. Då blev jag ännu mer arg och skrek lite, sen hyperventilerade jag tills jag insåg att katten stirrade upprört på mig.
Jag hade naturligtvis struntat i att köpa pizzan eftersom jag hade förväntat mig att kunna gå tillbaka direkt. Hade jag tänkt lite längre hade jag fattat att just avin skulle komma någon timme senare (Posten delas alltid ut två gånger per dag.. dels Posten och dels Citymail, jag minns aldrig vilken som kommer först).
I ren ilska kokade jag lite pasta och stekte sju köttbullar, och precis när maten var klar damp avin ner i brevinkastet! Det gjorde mig något gladare, så jag kastade i mig maten och pinnade ner till butiken. Allt gick väldigt långsamt pga världens segaste individer i butiken, men det fick funka!
Till slut kom jag hem och kunde då konstatera varför paketet inte hade kommit hem till mig direkt, utan tog en omväg via Arlöv.
Den mentalt efterblivne kinesen som skrev adressen har skrivit:
(door code 2323) Hägersten Sweden
23237
där 23237 är postnumret. I mitt mail till honom uppgav jag min korrekta adress, men påpekade att min portkod är 2323. Han måste ha fått hjärnsläpp och skrivit av portkoden plus slutparentesen tolkad som en sjua istället för att skriva mitt riktiga postnummer, som inte är det minsta likt 23237.
Mysteriet löst - 23237 är naturligtvis Arlövs jävla postnummer. Jag lämnade dock ändå positivt omdöme eftersom jag inte vill tjafsa, men skrev en kommentar om hans fadäs. Glädjen över att slippa betala tull samt den fina förpackningen som omslöt Windows 7 gjorde att jag förlät honom ganska snabbt.
Tullfri kan eventuellt vara svenskans vackraste ord!
Hej Windows! Du finns installerad på min dator nu!
"Såna där ska man läxa upp!"
I lördags genomförde jag tillsammans med Per och Fredrik en kupp. Det är nämligen så att vår gode vän och bandkollega Ingemar fyller 30 år den 18 februari, så vi tyckte att det kunde vara trevligt att fira honom genom att gå ut och äta god mat på en trevlig restaurang.
Vi fick hjälp av hans hona Nelly, som listigt lurade honom att de skulle ut och äta middag med hennes föräldrar. Kl 20.00 var han på plats vid Rådhusets tunnelbanestation men vad han inte kände till var den fara som lurade bakom hörnet. Plötsligt smög vi fram och hälsade på en uppenbart förvånad Ingemar.
"Vi ska ta dig på middag nu!" fixade en hyfsad "AHA"-upplevelse hos födelsedagsbarnet. Hans första tankar hade varit "Vad fan gör de här, och varför ska just de tre göra något tillsammans utan mig? Och var inte Per sjuk idag?" innan poletten trillade ner.
Vi ledsagade killen ner till Norr mälarstrand och smet in på Orangeriget, vilket är restaurang Kungsholmens bar. Där tog vi det lugnt i en timme och drack ett par drinkar. Stämningen var fantastiskt god och servicen var riktigt bra. Kl 21.00 var det dags att äta och vi gick in till restaurangen!
Stämningen och atmosfären på Kungsholmen var väldigt skön och även här bjöds vi på riktigt trevlig service, utan att den blev för mycket in-your-face. Det som däremot var mindre trevligt var våra bordsgrannar. Bredvid oss satt ett äldre par, mycket stiligt klädda. Mannen hade halvlångt vitt hår som lockade sig bakom öronen och de såg inte ut att ha särskilt roligt ihop. Jag skulle bli förvånad om de inte hade varit på teater eller opera tidigare på kvällen, och nu satt och diskuterade föreställningen.
Kvinnan tittade först misstänktsamt, och sedan med avsmak mot vårt bord. Jag tror att det framför allt var Per som fångade hennes intresse. Det var inte bara jag som uppmärksammade detta, utan alla vid vårt bord lade märke till hennes oförskämda blickar.
Vi hade en väldigt trevlig kväll, vi pratade och skrattade. Kanske rörde vi ibland vid "opassande" samtalsämnen, men har vi betalat 1500 spänn var för att gå på restaurang kan det ju vara rimligt att vi tillåts prata med varandra. Särskilt om volymen i lokalen är ganska hög, vi hörde åtminstone inte alls några samtal som våra bordsgrannar hade, så jag tror knappast att våra samtal kan ha förargat dem.
Efter någon timme gick det äldre paret, och de såg ut som om de hade haft en fruktansvärd kväll. När mannen hade kommit några meter bort ställde han sig och stirrade ilsket på Ingemar, som stirrade tillbaka. Denna lek fortsatte en stund, och ingen av dem vek av med blicken. Han berättade för oss om händelsen och vi var ganska glada att de hade gått sin väg.
Vi hade nu precis beställt varmrätt, så jag passade på att smyga iväg till toaletten. Precis innan jag gick tänkte jag "Hoppas att jag inte träffar på gubben, och att han är sur". En sekund senare står jag bakom ryggen på honom, så jag backar lite och försöker göra mig osynlig. Jag lyckas undvika honom och skickar ett SMS till Ingemar, att jag just dodgade honom.
När jag står i toalettkön hör jag hur mannen och kvinnan pratar med servitören. "Jag hoppas att ni hade en trevlig bröllopsmiddag!" .. Okej, de firade alltså någon form av bröllopsdag. Sen hör jag ungefär följande samtal:
- Men nej.. nej vi går nu!
- Joo!
- Nej, kom vi GÅR nu!
- Joo! Såna där ska man LÄXA UPP!"
- Nej, KOM nu så går vi!
.. osv
Jag är inte 100% säker på "läxa upp"-biten, men det låter ju onekligen som att det kan passa in i hela händelseförloppet. När jag kom tillbaka till bordet berättade jag om samtalet, vilket skapade stor glädje för alla! Det hela var smått surrealistiskt, men mycket roande.
Lite om maten då. Som förrätt åt jag carparrio från suhi-menyn.. åh herre JÄVLAR vad gott det var. Det var en av de godaste saker jag har ätit, faktiskt. Smalt strimlad rättika och någon annan oidentifierbar grönsak låg som grund, och ovanpå detta en ljuvlig carpaccio av kalv. På den råa kalven hade man hällt någon form av .. tja, majonnäs? Det smakade av majonnäs, sesamolja och chili - det var riktigt starkt. Detta dippades i soja, och ja.. jag kommer att drömma om den här smaken länge.
Till huvudrätt tog jag Oxrygg Louis XV med tryffelbearnaise. Egentligen tänker jag alltid att jag INTE ska beställa just kött eftersom det ändå är någorlunda enkelt att göra hemma, men jag blev så nyfiken på hur tryffel smakar så jag kunde inte låta bli. Dessutom, en grillad köttbit som är halvrå på insidan.. ååh.. ja.
Det var en god rätt, men jag ångrade mig lite. Det var helt enkelt inte så speciellt som jag hade hoppats, men nu fick jag åtminstone smaka på tryffel - jag är inte särskilt imponerad. Kanske är det godare i något annat än bearnaisesås.
Efterrätten blev en annan sak som jag har tänkt prova länge - crème brûlée! Det var så fantastiskt jävla himmelskt gott! Även detta var bland det godaste jag har ätit, så totalt sett var det en otroligt värd måltid. Nu gäller det bara att jag skaffar mig en gasolbrännare, så ska jag lära mig göra egen crème brûlée, ta mig fan.
PS: Fan vad jag avskyr japansk populärkultur. I dagarna har jag både sett Spirited Away och De sju samurajerna. Det spelar uppenbarligen ingen roll om skiten är från 50-talet eller 2000-talet - det är japanskt, och det är helt jävla värdelöst och obegripligt. Allt där imellan är också värdelöst, japp så är det.
Vi fick hjälp av hans hona Nelly, som listigt lurade honom att de skulle ut och äta middag med hennes föräldrar. Kl 20.00 var han på plats vid Rådhusets tunnelbanestation men vad han inte kände till var den fara som lurade bakom hörnet. Plötsligt smög vi fram och hälsade på en uppenbart förvånad Ingemar.
"Vi ska ta dig på middag nu!" fixade en hyfsad "AHA"-upplevelse hos födelsedagsbarnet. Hans första tankar hade varit "Vad fan gör de här, och varför ska just de tre göra något tillsammans utan mig? Och var inte Per sjuk idag?" innan poletten trillade ner.
Vi ledsagade killen ner till Norr mälarstrand och smet in på Orangeriget, vilket är restaurang Kungsholmens bar. Där tog vi det lugnt i en timme och drack ett par drinkar. Stämningen var fantastiskt god och servicen var riktigt bra. Kl 21.00 var det dags att äta och vi gick in till restaurangen!
Stämningen och atmosfären på Kungsholmen var väldigt skön och även här bjöds vi på riktigt trevlig service, utan att den blev för mycket in-your-face. Det som däremot var mindre trevligt var våra bordsgrannar. Bredvid oss satt ett äldre par, mycket stiligt klädda. Mannen hade halvlångt vitt hår som lockade sig bakom öronen och de såg inte ut att ha särskilt roligt ihop. Jag skulle bli förvånad om de inte hade varit på teater eller opera tidigare på kvällen, och nu satt och diskuterade föreställningen.
Kvinnan tittade först misstänktsamt, och sedan med avsmak mot vårt bord. Jag tror att det framför allt var Per som fångade hennes intresse. Det var inte bara jag som uppmärksammade detta, utan alla vid vårt bord lade märke till hennes oförskämda blickar.
Vi hade en väldigt trevlig kväll, vi pratade och skrattade. Kanske rörde vi ibland vid "opassande" samtalsämnen, men har vi betalat 1500 spänn var för att gå på restaurang kan det ju vara rimligt att vi tillåts prata med varandra. Särskilt om volymen i lokalen är ganska hög, vi hörde åtminstone inte alls några samtal som våra bordsgrannar hade, så jag tror knappast att våra samtal kan ha förargat dem.
Efter någon timme gick det äldre paret, och de såg ut som om de hade haft en fruktansvärd kväll. När mannen hade kommit några meter bort ställde han sig och stirrade ilsket på Ingemar, som stirrade tillbaka. Denna lek fortsatte en stund, och ingen av dem vek av med blicken. Han berättade för oss om händelsen och vi var ganska glada att de hade gått sin väg.
Vi hade nu precis beställt varmrätt, så jag passade på att smyga iväg till toaletten. Precis innan jag gick tänkte jag "Hoppas att jag inte träffar på gubben, och att han är sur". En sekund senare står jag bakom ryggen på honom, så jag backar lite och försöker göra mig osynlig. Jag lyckas undvika honom och skickar ett SMS till Ingemar, att jag just dodgade honom.
När jag står i toalettkön hör jag hur mannen och kvinnan pratar med servitören. "Jag hoppas att ni hade en trevlig bröllopsmiddag!" .. Okej, de firade alltså någon form av bröllopsdag. Sen hör jag ungefär följande samtal:
- Men nej.. nej vi går nu!
- Joo!
- Nej, kom vi GÅR nu!
- Joo! Såna där ska man LÄXA UPP!"
- Nej, KOM nu så går vi!
.. osv
Jag är inte 100% säker på "läxa upp"-biten, men det låter ju onekligen som att det kan passa in i hela händelseförloppet. När jag kom tillbaka till bordet berättade jag om samtalet, vilket skapade stor glädje för alla! Det hela var smått surrealistiskt, men mycket roande.
Lite om maten då. Som förrätt åt jag carparrio från suhi-menyn.. åh herre JÄVLAR vad gott det var. Det var en av de godaste saker jag har ätit, faktiskt. Smalt strimlad rättika och någon annan oidentifierbar grönsak låg som grund, och ovanpå detta en ljuvlig carpaccio av kalv. På den råa kalven hade man hällt någon form av .. tja, majonnäs? Det smakade av majonnäs, sesamolja och chili - det var riktigt starkt. Detta dippades i soja, och ja.. jag kommer att drömma om den här smaken länge.
Till huvudrätt tog jag Oxrygg Louis XV med tryffelbearnaise. Egentligen tänker jag alltid att jag INTE ska beställa just kött eftersom det ändå är någorlunda enkelt att göra hemma, men jag blev så nyfiken på hur tryffel smakar så jag kunde inte låta bli. Dessutom, en grillad köttbit som är halvrå på insidan.. ååh.. ja.
Det var en god rätt, men jag ångrade mig lite. Det var helt enkelt inte så speciellt som jag hade hoppats, men nu fick jag åtminstone smaka på tryffel - jag är inte särskilt imponerad. Kanske är det godare i något annat än bearnaisesås.
Efterrätten blev en annan sak som jag har tänkt prova länge - crème brûlée! Det var så fantastiskt jävla himmelskt gott! Även detta var bland det godaste jag har ätit, så totalt sett var det en otroligt värd måltid. Nu gäller det bara att jag skaffar mig en gasolbrännare, så ska jag lära mig göra egen crème brûlée, ta mig fan.
PS: Fan vad jag avskyr japansk populärkultur. I dagarna har jag både sett Spirited Away och De sju samurajerna. Det spelar uppenbarligen ingen roll om skiten är från 50-talet eller 2000-talet - det är japanskt, och det är helt jävla värdelöst och obegripligt. Allt där imellan är också värdelöst, japp så är det.
