Operation: Kokos
För en tid sedan upptäckte jag en för mig ny choklad på Ica. Det var en chokladkaka från Lindt, med någon form av kokosfyllning! Numera äter jag väldigt lite snask, men till slut bestämde jag mig för att prova chokladen. Det visade sig vara en ljuvlig upplevelse!
Smakar precis som något som är gott
Lindts choklad är redan från början helt fantastisk, och nu var den dessutom fylld med en fluffig och krämig gegga med smak av kokos! Den här upplevelsen fick mig att börja fundera en del kring kokos, hur gott det är och vad man kan göra med den.
Någonstans i bakhuvudet dök då "coconut cream pie" upp! Troligen var det något gammalt recept jag har sett någonstans.. och allt blev glasklart. En krämig paj med smak av kokos, hur skulle det kunna gå fel? Konceptet var dessutom inte helt olikt chokladkakans.
Jag har en gång tidigare gjort en slags Piña Colada-inspirerad paj där jag kokade en kokoskräm samt en ananaskräm och lade dessa i lager, för att sedan toppa med maräng. Det blev riktigt gott, men smaken av kokos kom aldrig riktigt fram.
Så min utgångspunkt var att försöka göra en paj med så mycket smak av kokos som möjligt. Kanske kunde jag rentav ha kokos i pajdegen? Jag övergav den idén och använde i stället mandel, som jag brukar göra. Pajdegen fick bestå av vetemjöl, finmalen mandel, smör samt strösocker.
Nå, det första steget var att få tag på en kokosnöt! Jag tänkte, ingen riktig kokospaj utan färsk kokos. Dessutom är detta ett livsmedel som jag inte har experimenterat med särskilt mycket, så nu var det på tiden. Till min stora glädje kunde jag köpa denna nöt, som inte är en nöt, på Ica för endast 10 kr!
Utöver denna köpte jag även kokosgrädde och lite annat. Nu fanns alla förutsättningar för att göra en lyckad paj!
Kokostrio
Kokoskatt
Så, efter att jag hade gjort pajskalet blev det första steget att bryta mig in i kokosnöten. Det var inga större problem tack vare hammaren och handduken. Sedan vidtog ett jävla pillande, tvättande och skärande för att få bort den lilla bruna hinnan av skal som trist nog täcker köttet när man väl har gjort sig besväret att pilla bort skiten från insidan av nötens skal.
Till slut stod jag där med en påse vitt godis (inte kokain) som jag läskade mig över enormt mycket! Frågan var dock exakt vad jag skulle göra med den färska kokosen. Jag tog ungefär hälften och skar den i små bitar, sen tänkte jag att jag skulle torka den i ugnen. När den hade fått stå där inne i kanske 20 minuter försökte jag mala den i min mixer.
Det gick helt värdelöst eftersom kokosen fortfarande hade ganska mycket vätska i sig, och jag insåg att kokos sannolikt måste torka mycket längre än så. Som ett sista desperat försök strödde jag ut vad som numera var kokosflingor i en form och lät dem rostas i ugnen.
Det gick väl i och för sig enligt planerna, men smaken var inte alls vad jag var ute efter. Den rostade kokosen var väldigt god, men smaken var för intensiv och inte tillräckligt mycket "ren kokos". Därför slängde jag skiten och tänkte om.
När jag tog ut kokosen ur ugnen drog jag på mig den första av dagens två blessyrer! Med ett "fsssst" brändes lite av huden på min högra tumme till vit aska vilket var rätt tjatigt, och nu efter två dagar har brännsåret förvandlats till en vätskefylld blåsa.
Gör väl inget, tänkte jag, och tog fram rivjärnet. Jag rev den färska kokosen, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Kokosmjölken som trängde fram ur det vita köttet gjorde att kokosen gled på ett för ändamålet ofördelaktigt sätt över rivjärnet, vilket i sin tur gjorde att jag behövde ta i mer.
Jag slant då naturligtvis och råkade hyvla höger tumme, nära nageln. Till en början såg det inte ut att vara så illa, så jag blev bara lite irriterad och fortsatte att hyvla. Snart märkte jag dock att den vita kokosen i min hand hade blivit röd av blodet som rann från tummen, vilket fick ses som typiskt dåligt.
Då blev jag riktigt less och gick för att tvätta samt plåstra om min sargade tumme, sedan kontrollerade jag så att inget blod hade besudlat min fina, rivna kokos. Det var ingen fara, och jag kunde fortsätta mitt uppdrag i en mer lugn takt.
Sedan var det slut på alla missöden, och jag började koka min kokoskräm. Av någon anledning vill jag skriva på engelska och kalla den för "vanilla coconut cream" eller något, men det är jävligt larvigt. Min utgångspunkt var att krämen skulle smaka massor av kokos och vanilj. Utöver det skulle den även vara söt och krämig!
Så jag hällde kokosgrädden (fetare än kokosmjölk) i en kastrull och delade på vaniljstången jag hade köpt. Jag skrapade ur kärnorna och lade dem tillsammans med det som blev över av stången i kokosgrädden. Tanken var att låta smaken från stången läcka ut.
Utöver detta tillsatte jag tre äggulor, tre matskedar majsstärlekse samt en dl strösocker. Blandningen fick sjuda på låg värme under konstant omrörning tills jag fick till en tjock härlig kräm! I denna kräm blandade jag sedan i en hel del färsk, riven kokos, och lät den sedan svalna.
Krämen hälldes i pajskalet, och jag funderade på om det vore godast att toppa pajen med grädde eller med maräng. Till slut föll valet på vispad grädde, i vilken jag blandade lite vaniljsocker samt en hel del riven kokos. Tanken var nämligen att låta pajen stå kallt i några timmar, för en riktigt kall och fräsch känsla.
Till en början försökte jag att spritsa grädden i en trevlig form, men då vi äger världens sämsta spritsverktyg blev det otroligt fult, så jag fick smeta ut grädden i stället.
Jävla sprits
Resultatet blev till sist så här:
God paj
Krämig ju
Det blev en väldigt god och trevlig paj som smakade intensivt av kokos och vanilj, helt enligt planerna. Möjligen hade den tjänat på att vara ännu kallare, nästan frusen. Möjligen hade det även varit gott med någonting syrligt som balans, men nu ville jag ha en ren smak av kokos. Citronsorbet eller en liten sås av ananas kunde annars vara goda tillbehör.
Som om inte det vore nog fanns även min vän Fredrik på plats för att smaka pajen. Han var som synes mycket belåten:
Uppfriskande, tyckte Fredrik
Smakar precis som något som är gott
Lindts choklad är redan från början helt fantastisk, och nu var den dessutom fylld med en fluffig och krämig gegga med smak av kokos! Den här upplevelsen fick mig att börja fundera en del kring kokos, hur gott det är och vad man kan göra med den.
Någonstans i bakhuvudet dök då "coconut cream pie" upp! Troligen var det något gammalt recept jag har sett någonstans.. och allt blev glasklart. En krämig paj med smak av kokos, hur skulle det kunna gå fel? Konceptet var dessutom inte helt olikt chokladkakans.
Jag har en gång tidigare gjort en slags Piña Colada-inspirerad paj där jag kokade en kokoskräm samt en ananaskräm och lade dessa i lager, för att sedan toppa med maräng. Det blev riktigt gott, men smaken av kokos kom aldrig riktigt fram.
Så min utgångspunkt var att försöka göra en paj med så mycket smak av kokos som möjligt. Kanske kunde jag rentav ha kokos i pajdegen? Jag övergav den idén och använde i stället mandel, som jag brukar göra. Pajdegen fick bestå av vetemjöl, finmalen mandel, smör samt strösocker.
Nå, det första steget var att få tag på en kokosnöt! Jag tänkte, ingen riktig kokospaj utan färsk kokos. Dessutom är detta ett livsmedel som jag inte har experimenterat med särskilt mycket, så nu var det på tiden. Till min stora glädje kunde jag köpa denna nöt, som inte är en nöt, på Ica för endast 10 kr!
Utöver denna köpte jag även kokosgrädde och lite annat. Nu fanns alla förutsättningar för att göra en lyckad paj!
Kokostrio
Kokoskatt
Så, efter att jag hade gjort pajskalet blev det första steget att bryta mig in i kokosnöten. Det var inga större problem tack vare hammaren och handduken. Sedan vidtog ett jävla pillande, tvättande och skärande för att få bort den lilla bruna hinnan av skal som trist nog täcker köttet när man väl har gjort sig besväret att pilla bort skiten från insidan av nötens skal.
Till slut stod jag där med en påse vitt godis (inte kokain) som jag läskade mig över enormt mycket! Frågan var dock exakt vad jag skulle göra med den färska kokosen. Jag tog ungefär hälften och skar den i små bitar, sen tänkte jag att jag skulle torka den i ugnen. När den hade fått stå där inne i kanske 20 minuter försökte jag mala den i min mixer.
Det gick helt värdelöst eftersom kokosen fortfarande hade ganska mycket vätska i sig, och jag insåg att kokos sannolikt måste torka mycket längre än så. Som ett sista desperat försök strödde jag ut vad som numera var kokosflingor i en form och lät dem rostas i ugnen.
Det gick väl i och för sig enligt planerna, men smaken var inte alls vad jag var ute efter. Den rostade kokosen var väldigt god, men smaken var för intensiv och inte tillräckligt mycket "ren kokos". Därför slängde jag skiten och tänkte om.
När jag tog ut kokosen ur ugnen drog jag på mig den första av dagens två blessyrer! Med ett "fsssst" brändes lite av huden på min högra tumme till vit aska vilket var rätt tjatigt, och nu efter två dagar har brännsåret förvandlats till en vätskefylld blåsa.
Gör väl inget, tänkte jag, och tog fram rivjärnet. Jag rev den färska kokosen, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Kokosmjölken som trängde fram ur det vita köttet gjorde att kokosen gled på ett för ändamålet ofördelaktigt sätt över rivjärnet, vilket i sin tur gjorde att jag behövde ta i mer.
Jag slant då naturligtvis och råkade hyvla höger tumme, nära nageln. Till en början såg det inte ut att vara så illa, så jag blev bara lite irriterad och fortsatte att hyvla. Snart märkte jag dock att den vita kokosen i min hand hade blivit röd av blodet som rann från tummen, vilket fick ses som typiskt dåligt.
Då blev jag riktigt less och gick för att tvätta samt plåstra om min sargade tumme, sedan kontrollerade jag så att inget blod hade besudlat min fina, rivna kokos. Det var ingen fara, och jag kunde fortsätta mitt uppdrag i en mer lugn takt.
Sedan var det slut på alla missöden, och jag började koka min kokoskräm. Av någon anledning vill jag skriva på engelska och kalla den för "vanilla coconut cream" eller något, men det är jävligt larvigt. Min utgångspunkt var att krämen skulle smaka massor av kokos och vanilj. Utöver det skulle den även vara söt och krämig!
Så jag hällde kokosgrädden (fetare än kokosmjölk) i en kastrull och delade på vaniljstången jag hade köpt. Jag skrapade ur kärnorna och lade dem tillsammans med det som blev över av stången i kokosgrädden. Tanken var att låta smaken från stången läcka ut.
Utöver detta tillsatte jag tre äggulor, tre matskedar majsstärlekse samt en dl strösocker. Blandningen fick sjuda på låg värme under konstant omrörning tills jag fick till en tjock härlig kräm! I denna kräm blandade jag sedan i en hel del färsk, riven kokos, och lät den sedan svalna.
Krämen hälldes i pajskalet, och jag funderade på om det vore godast att toppa pajen med grädde eller med maräng. Till slut föll valet på vispad grädde, i vilken jag blandade lite vaniljsocker samt en hel del riven kokos. Tanken var nämligen att låta pajen stå kallt i några timmar, för en riktigt kall och fräsch känsla.
Till en början försökte jag att spritsa grädden i en trevlig form, men då vi äger världens sämsta spritsverktyg blev det otroligt fult, så jag fick smeta ut grädden i stället.
Jävla sprits
Resultatet blev till sist så här:
God paj
Krämig ju
Det blev en väldigt god och trevlig paj som smakade intensivt av kokos och vanilj, helt enligt planerna. Möjligen hade den tjänat på att vara ännu kallare, nästan frusen. Möjligen hade det även varit gott med någonting syrligt som balans, men nu ville jag ha en ren smak av kokos. Citronsorbet eller en liten sås av ananas kunde annars vara goda tillbehör.
Som om inte det vore nog fanns även min vän Fredrik på plats för att smaka pajen. Han var som synes mycket belåten:
Uppfriskande, tyckte Fredrik
Kommentarer
Postat av: Far
Kanske nåt för halvåtta hos mig?
Trackback
