lille apan

söndag, sista dagen på semestern. lyckligtvis kunde jag njuta av helgen trots att jag skulle återgå till vardagen snart och vemodet kom först på söndagen. det hade varit trevligt att kunna stanna i dalarna i ett par veckor eller så, men det var inte riktigt möjligt denna semester. nå, jag är hemskt nöjd med denna helg!

hemresa innebar tyvärr att behöva befatta sig med SJ igen och allt var det innebär. vi hoppade på tåget i insjön och bytte tåg i borlänge. detta tåg var försenat, dock inte mer än 10 minuter. däremot stod det på en skylt att vagn 7 var indragen och att resenärer skulle kontakta personalen. naturligtvis skulle vi sitta i vagn 7 och vi blev genast irriterade.

till min enorma förvåning lyckades SJ på något vis ordna detta, och när tåget kom fanns vagn 7 med våra respektive sittplatser. tack för det! något som jag inte var lika tacksam över var när en kvinna med lustigt utseende som klev på tåget tillsammans med sin dotter. de satt några säten bort från oss och ungen kollade (?) på pippi långstrump på hög volym.

jag kan inte förstå hur man resonerar om man för oväsen på ett tåg eller annat kollektivt färdmedel, och jag kan absolut inte förstå hur man kan låta sin unge göra det. om en unge skriker är det illa nog, men det rår man inte riktigt för. jag var nära att, som den sura gubbe jag är, gå fram till mamman och kräva att hon stängde av eländet eller ge henne information om hur man begagnar hörlurar, men då sänktes volymen till en okej nivå.

det provocerar mig ohyggligt mycket när folk lyssnar på musik eller dylikt utan hörlurar på tåg och tunnelbana! det övergår helt mitt förstånd, men lyckligtvis har jag inte utsatts för det på länge nu. nå, lugnet blev inte långvarigt då omkring 25 småtjejer klev på tåget tillsammans med antingen tränare eller fröknar.

de myllrade ut i vagnen och fyllde varje tom plats och satt sedan och pratade, skrattade och skrek högljutt resten av resan. som om inte detta vore nog satt en sur kärring på andra sidan om gången bredvid oss. jonna hade stängt fönstret bredvid sig eftersom det gav ett förfärligt oljud (regionaltåg...)

tanten frågade personerna som satt bakom oss om de inte kunde öppna fönstret. hon hade gott kunnat fråga oss också, men vi orkade inte bry oss just då, och jonna tänkte att hon visst kunde få ha fönstret öppet en liten stund om hon tyckte att det var så varmt. det fanns dessutom gott om andra fönster som gick att öppna, även om just tantens fönster inte gjorde det.

nå, kanske 30 minuter senare stängde jonna fönstret eftersom det bullrade väldigt och tanten såg detta. ytterligare en stund senare vände sig tanten om till personerna bakom oss och frågade "var det ni som stängde fönstret?"

"nää, det var hon" sa de och pekade på jonna, som svarade att "ja, det brusar så mycket att jag blir helt trött i öronen och får ont i huvudet". tanten snörpte ihop sin fula mun och sa något irriterat och spydigt i stil med att det inte fanns någon luft i vagnen och att hon svettades, sedan gick hon till en annan vagn.

det var skönt att slippa kärringen, och vi tänkte att det var lika bra att hon gick om hennes jävla klimakteriesvallningar var så jobbiga. varför skulle vi behöva lida för det? ingen annan i vagnen tycktes klaga. har man ett eget fönster kan man gott öppna det, men man kan inte kräva att andra ska bli döva för ens egen skull.

det är kul att träffa människor, och det är framförallt kul att åka kollektivt med människor. hade det inte varit dyrt och jobbigt med bil hade jag gladeligen förpestat miljön för att slippa stå ut med sån här skit.