lille apan

I lördags genomförde jag tillsammans med Per och Fredrik en kupp. Det är nämligen så att vår gode vän och bandkollega Ingemar fyller 30 år den 18 februari, så vi tyckte att det kunde vara trevligt att fira honom genom att gå ut och äta god mat på en trevlig restaurang.

Vi fick hjälp av hans hona Nelly, som listigt lurade honom att de skulle ut och äta middag med hennes föräldrar. Kl 20.00 var han på plats vid Rådhusets tunnelbanestation men vad han inte kände till var den fara som lurade bakom hörnet. Plötsligt smög vi fram och hälsade på en uppenbart förvånad Ingemar.

"Vi ska ta dig på middag nu!" fixade en hyfsad "AHA"-upplevelse hos födelsedagsbarnet. Hans första tankar hade varit "Vad fan gör de här, och varför ska just de tre göra något tillsammans utan mig? Och var inte Per sjuk idag?" innan poletten trillade ner.

Vi ledsagade killen ner till Norr mälarstrand och smet in på Orangeriget, vilket är restaurang Kungsholmens bar. Där tog vi det lugnt i en timme och drack ett par drinkar. Stämningen var fantastiskt god och servicen var riktigt bra. Kl 21.00 var det dags att äta och vi gick in till restaurangen!

Stämningen och atmosfären på Kungsholmen var väldigt skön och även här bjöds vi på riktigt trevlig service, utan att den blev för mycket in-your-face. Det som däremot var mindre trevligt var våra bordsgrannar. Bredvid oss satt ett äldre par, mycket stiligt klädda. Mannen hade halvlångt vitt hår som lockade sig bakom öronen och de såg inte ut att ha särskilt roligt ihop. Jag skulle bli förvånad om de inte hade varit på teater eller opera tidigare på kvällen, och nu satt och diskuterade föreställningen.

Kvinnan tittade först misstänktsamt, och sedan med avsmak mot vårt bord. Jag tror att det framför allt var Per som fångade hennes intresse. Det var inte bara jag som uppmärksammade detta, utan alla vid vårt bord lade märke till hennes oförskämda blickar.

Vi hade en väldigt trevlig kväll, vi pratade och skrattade. Kanske rörde vi ibland vid "opassande" samtalsämnen, men har vi betalat 1500 spänn var för att gå på restaurang kan det ju vara rimligt att vi tillåts prata med varandra. Särskilt om volymen i lokalen är ganska hög, vi hörde åtminstone inte alls några samtal som våra bordsgrannar hade, så jag tror knappast att våra samtal kan ha förargat dem.

Efter någon timme gick det äldre paret, och de såg ut som om de hade haft en fruktansvärd kväll. När mannen hade kommit några meter bort ställde han sig och stirrade ilsket på Ingemar, som stirrade tillbaka. Denna lek fortsatte en stund, och ingen av dem vek av med blicken. Han berättade för oss om händelsen och vi var ganska glada att de hade gått sin väg.

Vi hade nu precis beställt varmrätt, så jag passade på att smyga iväg till toaletten. Precis innan jag gick tänkte jag "Hoppas att jag inte träffar på gubben, och att han är sur". En sekund senare står jag bakom ryggen på honom, så jag backar lite och försöker göra mig osynlig. Jag lyckas undvika honom och skickar ett SMS till Ingemar, att jag just dodgade honom.

När jag står i toalettkön hör jag hur mannen och kvinnan pratar med servitören. "Jag hoppas att ni hade en trevlig bröllopsmiddag!" .. Okej, de firade alltså någon form av bröllopsdag. Sen hör jag ungefär följande samtal:

- Men nej.. nej vi går nu!
- Joo!
- Nej, kom vi GÅR nu!
- Joo! Såna där ska man LÄXA UPP!"
- Nej, KOM nu så går vi!

.. osv

Jag är inte 100% säker på "läxa upp"-biten, men det låter ju onekligen som att det kan passa in i hela händelseförloppet. När jag kom tillbaka till bordet berättade jag om samtalet, vilket skapade stor glädje för alla! Det hela var smått surrealistiskt, men mycket roande.

Lite om maten då. Som förrätt åt jag carparrio från suhi-menyn.. åh herre JÄVLAR vad gott det var. Det var en av de godaste saker jag har ätit, faktiskt. Smalt strimlad rättika och någon annan oidentifierbar grönsak låg som grund, och ovanpå detta en ljuvlig carpaccio av kalv. På den råa kalven hade man hällt någon form av .. tja, majonnäs? Det smakade av majonnäs, sesamolja och chili - det var riktigt starkt. Detta dippades i soja, och ja.. jag kommer att drömma om den här smaken länge.

Till huvudrätt tog jag Oxrygg Louis XV med tryffelbearnaise. Egentligen tänker jag alltid att jag INTE ska beställa just kött eftersom det ändå är någorlunda enkelt att göra hemma, men jag blev så nyfiken på hur tryffel smakar så jag kunde inte låta bli. Dessutom, en grillad köttbit som är halvrå på insidan.. ååh.. ja.

Det var en god rätt, men jag ångrade mig lite. Det var helt enkelt inte så speciellt som jag hade hoppats, men nu fick jag åtminstone smaka på tryffel - jag är inte särskilt imponerad. Kanske är det godare i något annat än bearnaisesås.

Efterrätten blev en annan sak som jag har tänkt prova länge - crème brûlée! Det var så fantastiskt jävla himmelskt gott! Även detta var bland det godaste jag har ätit, så totalt sett var det en otroligt värd måltid. Nu gäller det bara att jag skaffar mig en gasolbrännare, så ska jag lära mig göra egen crème brûlée, ta mig fan.

PS: Fan vad jag avskyr japansk populärkultur. I dagarna har jag både sett Spirited Away och De sju samurajerna. Det spelar uppenbarligen ingen roll om skiten är från 50-talet eller 2000-talet - det är japanskt, och det är helt jävla värdelöst och obegripligt. Allt där imellan är också värdelöst, japp så är det.