HÖRLURAR
Åh, hörlurar.. sådana kan göra mig vansinnig. De senaste åren har jag förbrukat åtskilliga par, då 3,5 mm-pluggen förr eller senare alltid blir glapp. Det slår aldrig fel. Jag har då gjort tappra försök att knipsa av sladden och löda fast en ny plugg, alltid med skitdåligt resultat.
Det kan vara så att jag ännu inte har nått en tillräckligt hög level i Lödning™, men jag tror faktiskt att det är ett hyfsat svårt ingrepp. Kablarna är extremt tunna och sköra, och har alltid någon slags dryg beläggning som gör att tennet inte fastnar. Lösningen på detta har varit att elda bort lagret vilket har funkat okej. Det finns förmodligen en mer intelligent lösning, men den har jag inte hittat.
Så det har alltid slutat med att lurarna har fungerat någon vecka efter lödningen, sen har de fått samma fel igen.. och igen. En gång var jag riktigt ambitiös och slöt om alla lagningar riktigt ordentligt med krympslang, vilket fungerade rätt bra. Ett tag.
Till sist tröttnade jag och tänkte att det borde gå att köpa ett par hörlurar som har utbytbar sladd! Vilken bra idé, tänkte jag. Sedan började jag leta, och det var snudd på omöjligt att hitta några, åtminstone i vettig prisklass. Till sist hittade jag ett par AKG-lurar som jag glad i hågen beställde för ca 800 kr.
På dessa lurar kunde man byta ut kabeln, varför jag tänkte att mitt problem nu skulle vara löst. När, inte om, sladden skulle börja glappa kunde jag bara köpa en ny. Well .. lurarna visade sig vara av skitkvalitet, och de gick snart sönder. Framför allt hålet där man stack in den utbytbara kabeln, sprack upp. Lurarna beställdes naturligtvis från typ Hong Kong, och jag orkade därför inte bry mig om att reklamera skiten.
Utöver detta var kabeln fantastiskt tunn och skör, och började snart att glappa. Lurarna var dessutom väldigt obekväma, både i bågen och själva kuddarna. Som grädde på moset var ljudet burkigt, framför allt i diskanten.
Nu tänker du säkert att "Jaha, är man så jävla dum att man köper ett par lurar utan att prova dem innan - och dessutom från Hong Kong utan smidigt sätt att returnera när man är missnöjd, så får man minsann skylla sig själv", och det har du verkligen helt rätt i. Det ska svida att vara korkad, och gärna kosta pengar också. Det är så man lär sig en läxa.
Nästa par hörlurar blev Denon AH-P372, vilka jag provade på Hi-Fi-klubben. Ljudet var enormt bra, särskilt för 498 kr. Jävligt fula, och inte särskilt bekväma men.. äh. Detta var i oktober 2010, ungefär sju månader sedan. Idag fick jag ett infall och tänkte promenera hem från jobbet, och tänkte då göra promenaden lite mer njutbar genom att lyssna på en dokumentär.
När jag hade gått blott fem minuter hörde jag ett alldeles för obekant fenomen i lurarna - GLAPP. Rätt som det var försvann ljudet i vänster lur, och jag blev så jävla arg. Sju månader fick jag - men vad annat kunde jag vänta av den här sköra, tunna sladden?
HAR NI HÖRT ATT JA Ä FÖRBANNAD? (Någon som känner igen?)
Så jag tog mig hem för att leta upp kvitto och garantibevis, även om jag hade en aning om att det här inte var något som skulle täckas av garantin. Lämpligt nog följde det med ett litet papper som vänligt upplyste mig om att garantin inte täcker slitage. Förbannade jävla skit, tänkte jag, och ringde Hi-Fi-klubben för att dubbelkolla.
Mycket riktigt skulle garantin inte täcka detta. I ren ilska kastade jag mig in på http://www.marshallheadphones.com/ och beställde ett par Major-hörlurar. Riktiga feta Marshall-lurar med KRAFTIG sladd och ORDENTLIG plugg, inget jävla trams.
1049 kr fattigare tröstade jag mig med att skatteåterbäringen borde dyka upp samma vecka, och tänkte inte mycket mer på den saken. Inte förrän jag studerade mina trasiga Denon-lurar med lite mer uppmärksamhet än en senil gubbe.
Det var då jag insåg att mina lurar hade en väldigt kort sladd, förlängd med en något längre sladd. Vilket betydde att det var förlängningskabeln som hade börjat glappa, inget annat. Plötsligt föreföll det väl bryskt att spendera 1049 kr på ett par nya hörlurar när jag i själva verket bara behövde köpa en jävla förlängingssladd för uppskattningsvis 39 kr på Kjell & CO, skatteåterbäring eller ej.
Jag skämdes lite över min enfald och avbeställde genast hörlurarna, även om jag gärna ville ha dem. Nå, en vacker dag blir de nog mina. Denon-hörlurarna har fortfarande alla möjligheter i världen att gå sönder...
Det kan vara så att jag ännu inte har nått en tillräckligt hög level i Lödning™, men jag tror faktiskt att det är ett hyfsat svårt ingrepp. Kablarna är extremt tunna och sköra, och har alltid någon slags dryg beläggning som gör att tennet inte fastnar. Lösningen på detta har varit att elda bort lagret vilket har funkat okej. Det finns förmodligen en mer intelligent lösning, men den har jag inte hittat.
Så det har alltid slutat med att lurarna har fungerat någon vecka efter lödningen, sen har de fått samma fel igen.. och igen. En gång var jag riktigt ambitiös och slöt om alla lagningar riktigt ordentligt med krympslang, vilket fungerade rätt bra. Ett tag.
Till sist tröttnade jag och tänkte att det borde gå att köpa ett par hörlurar som har utbytbar sladd! Vilken bra idé, tänkte jag. Sedan började jag leta, och det var snudd på omöjligt att hitta några, åtminstone i vettig prisklass. Till sist hittade jag ett par AKG-lurar som jag glad i hågen beställde för ca 800 kr.
På dessa lurar kunde man byta ut kabeln, varför jag tänkte att mitt problem nu skulle vara löst. När, inte om, sladden skulle börja glappa kunde jag bara köpa en ny. Well .. lurarna visade sig vara av skitkvalitet, och de gick snart sönder. Framför allt hålet där man stack in den utbytbara kabeln, sprack upp. Lurarna beställdes naturligtvis från typ Hong Kong, och jag orkade därför inte bry mig om att reklamera skiten.
Utöver detta var kabeln fantastiskt tunn och skör, och började snart att glappa. Lurarna var dessutom väldigt obekväma, både i bågen och själva kuddarna. Som grädde på moset var ljudet burkigt, framför allt i diskanten.
Nu tänker du säkert att "Jaha, är man så jävla dum att man köper ett par lurar utan att prova dem innan - och dessutom från Hong Kong utan smidigt sätt att returnera när man är missnöjd, så får man minsann skylla sig själv", och det har du verkligen helt rätt i. Det ska svida att vara korkad, och gärna kosta pengar också. Det är så man lär sig en läxa.
Nästa par hörlurar blev Denon AH-P372, vilka jag provade på Hi-Fi-klubben. Ljudet var enormt bra, särskilt för 498 kr. Jävligt fula, och inte särskilt bekväma men.. äh. Detta var i oktober 2010, ungefär sju månader sedan. Idag fick jag ett infall och tänkte promenera hem från jobbet, och tänkte då göra promenaden lite mer njutbar genom att lyssna på en dokumentär.
När jag hade gått blott fem minuter hörde jag ett alldeles för obekant fenomen i lurarna - GLAPP. Rätt som det var försvann ljudet i vänster lur, och jag blev så jävla arg. Sju månader fick jag - men vad annat kunde jag vänta av den här sköra, tunna sladden?
HAR NI HÖRT ATT JA Ä FÖRBANNAD? (Någon som känner igen?)
Så jag tog mig hem för att leta upp kvitto och garantibevis, även om jag hade en aning om att det här inte var något som skulle täckas av garantin. Lämpligt nog följde det med ett litet papper som vänligt upplyste mig om att garantin inte täcker slitage. Förbannade jävla skit, tänkte jag, och ringde Hi-Fi-klubben för att dubbelkolla.
Mycket riktigt skulle garantin inte täcka detta. I ren ilska kastade jag mig in på http://www.marshallheadphones.com/ och beställde ett par Major-hörlurar. Riktiga feta Marshall-lurar med KRAFTIG sladd och ORDENTLIG plugg, inget jävla trams.
1049 kr fattigare tröstade jag mig med att skatteåterbäringen borde dyka upp samma vecka, och tänkte inte mycket mer på den saken. Inte förrän jag studerade mina trasiga Denon-lurar med lite mer uppmärksamhet än en senil gubbe.
Det var då jag insåg att mina lurar hade en väldigt kort sladd, förlängd med en något längre sladd. Vilket betydde att det var förlängningskabeln som hade börjat glappa, inget annat. Plötsligt föreföll det väl bryskt att spendera 1049 kr på ett par nya hörlurar när jag i själva verket bara behövde köpa en jävla förlängingssladd för uppskattningsvis 39 kr på Kjell & CO, skatteåterbäring eller ej.
Jag skämdes lite över min enfald och avbeställde genast hörlurarna, även om jag gärna ville ha dem. Nå, en vacker dag blir de nog mina. Denon-hörlurarna har fortfarande alla möjligheter i världen att gå sönder...
Lyckligt slut
SÅ, vid lunchtid vältrade sig min gode vän Ante över till mina krokar för att assistera vid upphängning av televisionsapparaten. Det hela gick mycket fort, snart hängde TV:n bergsäkert fast. Det hela såg genast mycket stabilt ut och jag slutade oroa mig för olyckor.
Han sa "tack tack gode herrn" när jag lade en femöring i hans utsträckta hand, sedan tog han på sig mössan och hoppade ner från grinden och sprang hem så snabbt hans äppelknyckarbyxor orkade röra benen.
Mitt arbete var dock inte slut här. Under min TV hänger ett hyllsystem som man har möjlighet att gömma sladdar bakom. Jag ids inte gå in på detaljer, men varje glashylla är fäst på en .. grej.. som har ett litet hål så att sladdar kan löpa bakom.
Detta innebär att om man vill ha det ritkigt riktigt snyggt, så måste man planera mycket, och anstränga sig enormt mycket. Jag talar av erfarenhet. Det kanske inte ser så ut på bilden nedan, men det löper väldigt många sladdar bakom receivern längst ner, och vissa kommer från alla möjliga håll medan andra går upp bakom hyllsystemet, till olika apparater och högtalare.
När jag väl hade fått alla sladdar på plats förra gången svor jag en helig ed samt skrev ett kontrakt med mitt eget blod, att jag aldrig någonsin skulle flytta någon hylla eller sladd igen. Det sprack direkt när jag köpte en ny TV, varför nu djävulen äger min själ för all framtid. Fan vad gött..
Nå, vad var problemet? Jag hade i min outsägliga enfald låtit strömkabeln från TV:n köpa ner bakom samtliga hyllor, och det är en fet kabel. Vissa kablar går att avlägsna enkelt genom systemet, men den här sladden gick inte att få ut såvida jag inte lyfte av varje hylla, och således kopplade loss VARJE sladd i hela systemet.
När jag insåg detta for en mängd tankar genom huvudet. Den absolut enda slutsatsen jag kunde komma fram till var, att om jag ville ta bort sladden (för att sedan kunna sälja min gamla TV) så fanns det inga genvägar. Många gånger när jag har hållit på med sånt här så har jag försökt mig på halvdana lösningar, men det straffar sig varje gång - och det slutar med att jag får göra om från början, på rätt sätt.
Så se det var bara att kavla upp ärmarna. Det tog någon timme av pillande, lyftande, skruvande, tvinnande.. men till slut var det klart! Dessutom hade jag förstånd nog att INTE dra alla kablar bakom hyllorna som förut. Nu fuskade jag, vilket gör reslutatet lite mindre elegant om man tittar riktigt nära och bakom hyllorna, men det kommer att bespara mig väldigt mycket möda när jag måste flytta om något nästa gång, så det är det alla gånger värt.
Det enda som fattas nu är någon form av låda för att dölja de fula grenkontakterna och sladdarna till vänster om grejerna.
Han sa "tack tack gode herrn" när jag lade en femöring i hans utsträckta hand, sedan tog han på sig mössan och hoppade ner från grinden och sprang hem så snabbt hans äppelknyckarbyxor orkade röra benen.
Mitt arbete var dock inte slut här. Under min TV hänger ett hyllsystem som man har möjlighet att gömma sladdar bakom. Jag ids inte gå in på detaljer, men varje glashylla är fäst på en .. grej.. som har ett litet hål så att sladdar kan löpa bakom.
Detta innebär att om man vill ha det ritkigt riktigt snyggt, så måste man planera mycket, och anstränga sig enormt mycket. Jag talar av erfarenhet. Det kanske inte ser så ut på bilden nedan, men det löper väldigt många sladdar bakom receivern längst ner, och vissa kommer från alla möjliga håll medan andra går upp bakom hyllsystemet, till olika apparater och högtalare.
När jag väl hade fått alla sladdar på plats förra gången svor jag en helig ed samt skrev ett kontrakt med mitt eget blod, att jag aldrig någonsin skulle flytta någon hylla eller sladd igen. Det sprack direkt när jag köpte en ny TV, varför nu djävulen äger min själ för all framtid. Fan vad gött..
Nå, vad var problemet? Jag hade i min outsägliga enfald låtit strömkabeln från TV:n köpa ner bakom samtliga hyllor, och det är en fet kabel. Vissa kablar går att avlägsna enkelt genom systemet, men den här sladden gick inte att få ut såvida jag inte lyfte av varje hylla, och således kopplade loss VARJE sladd i hela systemet.
När jag insåg detta for en mängd tankar genom huvudet. Den absolut enda slutsatsen jag kunde komma fram till var, att om jag ville ta bort sladden (för att sedan kunna sälja min gamla TV) så fanns det inga genvägar. Många gånger när jag har hållit på med sånt här så har jag försökt mig på halvdana lösningar, men det straffar sig varje gång - och det slutar med att jag får göra om från början, på rätt sätt.
Så se det var bara att kavla upp ärmarna. Det tog någon timme av pillande, lyftande, skruvande, tvinnande.. men till slut var det klart! Dessutom hade jag förstånd nog att INTE dra alla kablar bakom hyllorna som förut. Nu fuskade jag, vilket gör reslutatet lite mindre elegant om man tittar riktigt nära och bakom hyllorna, men det kommer att bespara mig väldigt mycket möda när jag måste flytta om något nästa gång, så det är det alla gånger värt.
Det enda som fattas nu är någon form av låda för att dölja de fula grenkontakterna och sladdarna till vänster om grejerna.
Nix.
Skruvarna jag köpte fungerade perfekt, så skenorna skruvades fast på TV:n. Nästa steg var att hänga upp den på väggen, vilket kräver minst fyra armar. Dessvärre är min lilla sambo född med korta armar-syndromet (ganska vanligt i Borås), så det gick alltså inte att lyfta apparaten tillräckligt högt.
Därför kontaktades Ante, som kommer förbi senare idag för att assistera med ett lyft! Återkommer.
Räkna med magsår.
Jag tycker inte att man bör vara pessimistisk eller att man alltid ska räkna med det värsta, men av erfarenhet vet jag att man alltid bör ha realistiska förväntningar på det mesta i tillvaron. Detta gäller inte minst elektronik.
Så, igår var det äntligen dags att få hem min nya TV: Sony Bravia KDL-46EX500. Det skulle ske genom en gratis hemleverans från Elgiganten, och jag utgick från att något skulle gå snett. Jag hade beställt TV:n några dagar tidigare, men ingen hörde av sig under dagen då leveransen skulle ske.
Visserligen skulle TV:n komma någon gång mellan 16 och 21, så det fanns ju viss marginal. Kl 19 blev jag lite otålig och ringde upp Elgigantens kundtjänst, och jodå, TV:n hade packats och var på väg till mig inom en timme. Så härligt! Runt 20 kom leveransen, inget tjafs!
Det var en lättnad, jag hade verkligen väntat mig att något skulle gå snett. Jag hade målat upp några möjliga scenarion, och hur jag skulle hantera dem. Jag hade även förutsett att det skulle innebära en viss ansträngning att få upp TV:n på väggen.
Jag hade redan innan en 37-tums plasma-TV på väggen, och jag svettades rejält när jag skulle välja rätt pluggar till min porösa vägg (slaggplattor). Det tog ett par dagar innan jag fick till det vill jag minnas, men till slut hade jag skruvat fast väggfästet med rejäla bultar, och på något vis lyckades jag även hänga upp TV:n helt ensam trots att den väger omkring 25 kg.
Att lyfta ner samma TV klarade jag inte av utan hjälp från Jonna, så jag undrar faktiskt fortfarande hur det var möjligt. Den nya apparaten är visserligen betydligt större än den gamla, men den väger något kilo mindre - till min stora glädje. Att hänga upp tunga saker på väggen är för mig förenat med måttlig oro.
Efter att jag hade hängt upp den förra apparaten var jag enormt nervös i flera dagar, men den satt som berget. Jag hade nog underskattat väggens bärkraft och vilka krafter som påverkar den. Den är ju trots allt fäst med åtta bultar (tror jag), och kraften är riktad rakt nedåt. Men.. porös vägg gör mig ändå orolig.
HUR SOM HELST, startade jag upp min nya TV igår, och den tycktes ju fungera prima. Nästa steg blev då att fästa väggfästets skenor på baksidan av apparaten, för att kunna hänga upp den rackaren på väggen. Så, lätt svettig skruvade jag av skenorna från min gamla TV.
Då slog det mig, kan jag använda samma skruvar för att skruva fast skenorna i min nya TV? Svaret var självklart - absolut inte. Okej.. så .. vilka. jävla. skruvar. skulle. jag. då. använda?
Jag tänkte efter. Det var över ett år sedan jag skruvade upp skiten senast, och jag hade ett minne av att det följde med flera olika skruvar och bultar med väggfästet. Var kunde de möjligen finnas? Det är en typisk sådan sak som jag aldrig skulle få för mig att slänga, men samtidigt är det en typisk sådan sak som jag troligtvis skulle lägga på något "smart ställe" för att sedan glömma bort det efter tio sekunder. Max.
Så jag började leta efter en liten påse med skruvar, och hittade snart en sådan. Däremot vet jag inte om denna påse hörde till rätt väggfäste, jag har nämligen även en datormonitor uppskruvad på väggen med ett liknande fäste av samma märke.
Det spelade dock ingen roll, jag hittade nämligen en lista över de skruvar som följde med mitt fäste och inga av dessa var av rätt längd. På baksidan av TV:n fanns nämligen en lapp som sa att man måste skruva in skruven 8-12 mm i TV:n, varken mer eller mindre.
Okej, men det stod ingenting om exakt vilken skruv jag skulle använda. Det var dock alldeles uppenbart att de som följde med mitt väggfäste var på tok för långa. Jag började då bläddra lite i manualen, och hittade att skruvarna skulle heta någonting med 6x16. Detta lyckades jag snart översätta till en skruv av typ M6 med längd 16 mm.
Suck. Jag kunde alltså inte hänga upp TV:n för att jag saknade dessa skruvar, fyra till antalet. Nå, jag förstår att tillverkaren av väggfästet inte kan skicka med skruvar som ska passa exakt alla TV-apparater, och då Sonys originalfäste säljs separat och ej medföljer TV:n, skickar de naturligtvis inte med skruvar för detta heller.
Denna insikt gjorde mig dock inte ett dugg mindre less, det här var helt enkelt något jag inte hade räknat med. Det fanns helt enkelt inget annat alternativ än att låta TV:n stå på golvet resten av kvällen samt ta en dusch mot svetten på ryggen.
Lyckligtvis tycks dessa skruvar finnas på Clas Ohlson, så idag får jag ta en tur dit. Tyvärr hinner jag inte experimentera så mycket mer med min TV idag då jag ska åka och repa. Repa är i och för sig väldigt skoj, så det går då ingen nöd på mig. Problemet är bara att jag kommer att vilja fortsätta mitt TV-uppdrag ikväll, och då lär klockan vara runt 21. Typiskt dålig tid för att meka med sin TV.. oh well.
Kvällen lär bli fylld av oro på gränsen till magsår över frågor som:
- Ska skruvarna passa?
- Kommer jag att lyckas lyfta upp TV:n på väggen, även om jag har hjälp av Jonna?
- Kommer väggen att hålla?
- Varför köper man en onepiece, och viktigare: varför har man den sedan på kroppen?
Jag kommer troligtvis att kunna leverera svaren på nästan alla frågor i morgon. En sak är då alldeles säker: Även om man räknar med att saker kan gå snett, så kan man räkna med att saker man inte har räknat med att kunna gå ännu mera snett.
Alltid är det nåt.
Så, igår var det äntligen dags att få hem min nya TV: Sony Bravia KDL-46EX500. Det skulle ske genom en gratis hemleverans från Elgiganten, och jag utgick från att något skulle gå snett. Jag hade beställt TV:n några dagar tidigare, men ingen hörde av sig under dagen då leveransen skulle ske.
Visserligen skulle TV:n komma någon gång mellan 16 och 21, så det fanns ju viss marginal. Kl 19 blev jag lite otålig och ringde upp Elgigantens kundtjänst, och jodå, TV:n hade packats och var på väg till mig inom en timme. Så härligt! Runt 20 kom leveransen, inget tjafs!
Det var en lättnad, jag hade verkligen väntat mig att något skulle gå snett. Jag hade målat upp några möjliga scenarion, och hur jag skulle hantera dem. Jag hade även förutsett att det skulle innebära en viss ansträngning att få upp TV:n på väggen.
Jag hade redan innan en 37-tums plasma-TV på väggen, och jag svettades rejält när jag skulle välja rätt pluggar till min porösa vägg (slaggplattor). Det tog ett par dagar innan jag fick till det vill jag minnas, men till slut hade jag skruvat fast väggfästet med rejäla bultar, och på något vis lyckades jag även hänga upp TV:n helt ensam trots att den väger omkring 25 kg.
Att lyfta ner samma TV klarade jag inte av utan hjälp från Jonna, så jag undrar faktiskt fortfarande hur det var möjligt. Den nya apparaten är visserligen betydligt större än den gamla, men den väger något kilo mindre - till min stora glädje. Att hänga upp tunga saker på väggen är för mig förenat med måttlig oro.
Efter att jag hade hängt upp den förra apparaten var jag enormt nervös i flera dagar, men den satt som berget. Jag hade nog underskattat väggens bärkraft och vilka krafter som påverkar den. Den är ju trots allt fäst med åtta bultar (tror jag), och kraften är riktad rakt nedåt. Men.. porös vägg gör mig ändå orolig.
HUR SOM HELST, startade jag upp min nya TV igår, och den tycktes ju fungera prima. Nästa steg blev då att fästa väggfästets skenor på baksidan av apparaten, för att kunna hänga upp den rackaren på väggen. Så, lätt svettig skruvade jag av skenorna från min gamla TV.
Då slog det mig, kan jag använda samma skruvar för att skruva fast skenorna i min nya TV? Svaret var självklart - absolut inte. Okej.. så .. vilka. jävla. skruvar. skulle. jag. då. använda?
Jag tänkte efter. Det var över ett år sedan jag skruvade upp skiten senast, och jag hade ett minne av att det följde med flera olika skruvar och bultar med väggfästet. Var kunde de möjligen finnas? Det är en typisk sådan sak som jag aldrig skulle få för mig att slänga, men samtidigt är det en typisk sådan sak som jag troligtvis skulle lägga på något "smart ställe" för att sedan glömma bort det efter tio sekunder. Max.
Så jag började leta efter en liten påse med skruvar, och hittade snart en sådan. Däremot vet jag inte om denna påse hörde till rätt väggfäste, jag har nämligen även en datormonitor uppskruvad på väggen med ett liknande fäste av samma märke.
Det spelade dock ingen roll, jag hittade nämligen en lista över de skruvar som följde med mitt fäste och inga av dessa var av rätt längd. På baksidan av TV:n fanns nämligen en lapp som sa att man måste skruva in skruven 8-12 mm i TV:n, varken mer eller mindre.
Okej, men det stod ingenting om exakt vilken skruv jag skulle använda. Det var dock alldeles uppenbart att de som följde med mitt väggfäste var på tok för långa. Jag började då bläddra lite i manualen, och hittade att skruvarna skulle heta någonting med 6x16. Detta lyckades jag snart översätta till en skruv av typ M6 med längd 16 mm.
Suck. Jag kunde alltså inte hänga upp TV:n för att jag saknade dessa skruvar, fyra till antalet. Nå, jag förstår att tillverkaren av väggfästet inte kan skicka med skruvar som ska passa exakt alla TV-apparater, och då Sonys originalfäste säljs separat och ej medföljer TV:n, skickar de naturligtvis inte med skruvar för detta heller.
Denna insikt gjorde mig dock inte ett dugg mindre less, det här var helt enkelt något jag inte hade räknat med. Det fanns helt enkelt inget annat alternativ än att låta TV:n stå på golvet resten av kvällen samt ta en dusch mot svetten på ryggen.
Lyckligtvis tycks dessa skruvar finnas på Clas Ohlson, så idag får jag ta en tur dit. Tyvärr hinner jag inte experimentera så mycket mer med min TV idag då jag ska åka och repa. Repa är i och för sig väldigt skoj, så det går då ingen nöd på mig. Problemet är bara att jag kommer att vilja fortsätta mitt TV-uppdrag ikväll, och då lär klockan vara runt 21. Typiskt dålig tid för att meka med sin TV.. oh well.
Kvällen lär bli fylld av oro på gränsen till magsår över frågor som:
- Ska skruvarna passa?
- Kommer jag att lyckas lyfta upp TV:n på väggen, även om jag har hjälp av Jonna?
- Kommer väggen att hålla?
- Varför köper man en onepiece, och viktigare: varför har man den sedan på kroppen?
Jag kommer troligtvis att kunna leverera svaren på nästan alla frågor i morgon. En sak är då alldeles säker: Även om man räknar med att saker kan gå snett, så kan man räkna med att saker man inte har räknat med att kunna gå ännu mera snett.
Alltid är det nåt.
Baklava
På fredagskvällen i Borås tog vi oss en liten promenad till Sveriges bästa ICA (enligt Jonna). Jag blev ganska sugen på baklava, någonting jag har tänkt på i ett par veckor. Så jag letade lite och hittade snart denna läckerhet från medelhavet, men höll mig från att köpa ett paket.
64 kronor och femtio öre kostade paketet, och i dessa tider när jag dessutom månar om min vikt så kändes det onödigt att slå till. Jag struntade i baklavan. Nästa dag ljöd andra toner, och när vi åter besökte ICA så ändrade jag mig plötsligt.
Visst kunde jag väl köpa ett paket baklava utan att bekymra mig? En liten bit, då och då kunde ju knappast skada. Därför tog jag ett paket i nypan och gick glad i hågen mot kassan. När kassörskan scannade varans streckkod fick hon ett felmeddelande.
"Nähä.. vad konstigt", sa hon och ropade på en kollega. Killen sa att det inte behövde vara något "allvarligt fel" men att det stod att varan inte kunde säljas. Märkligt tänkte jag, då det låg ett tiotal förpackningar på kakhyllan. Kassörskan ringde ytterligare en kollega för att kolla upp produkten, vad som kunde tänkas vara fel.
Efter en kort stund ringde denna kollega tillbaka, och informerade henne om att varan inte fick säljas! Den skulle genast plockas bort ur sortimentet.
Så, i stället för baklava fick jag tji. Hade jag varit vidskeplig hade jag kanske sett detta som ett tecken från träningsgudarna, som höjde ett varningens finger mot mig då jag var nära att synda. Nu är jag dock inte det minsta vidskeplig, och ser det hela som ett lustigt sammanträffande. Dessutom är jag numera 64,50 kr rikare idag, så lika glad är jag för det, utan baklava.
Så kan det gå.
Det blev ingen baklava
64 kronor och femtio öre kostade paketet, och i dessa tider när jag dessutom månar om min vikt så kändes det onödigt att slå till. Jag struntade i baklavan. Nästa dag ljöd andra toner, och när vi åter besökte ICA så ändrade jag mig plötsligt.
Visst kunde jag väl köpa ett paket baklava utan att bekymra mig? En liten bit, då och då kunde ju knappast skada. Därför tog jag ett paket i nypan och gick glad i hågen mot kassan. När kassörskan scannade varans streckkod fick hon ett felmeddelande.
"Nähä.. vad konstigt", sa hon och ropade på en kollega. Killen sa att det inte behövde vara något "allvarligt fel" men att det stod att varan inte kunde säljas. Märkligt tänkte jag, då det låg ett tiotal förpackningar på kakhyllan. Kassörskan ringde ytterligare en kollega för att kolla upp produkten, vad som kunde tänkas vara fel.
Efter en kort stund ringde denna kollega tillbaka, och informerade henne om att varan inte fick säljas! Den skulle genast plockas bort ur sortimentet.
Så, i stället för baklava fick jag tji. Hade jag varit vidskeplig hade jag kanske sett detta som ett tecken från träningsgudarna, som höjde ett varningens finger mot mig då jag var nära att synda. Nu är jag dock inte det minsta vidskeplig, och ser det hela som ett lustigt sammanträffande. Dessutom är jag numera 64,50 kr rikare idag, så lika glad är jag för det, utan baklava.
Så kan det gå.
Det blev ingen baklava
En mer utförlig analys av Gekås, Ullared
Jag bara skämtade. I helgen reste jag tillsammans med mitt pand till Borås, där hon är kläckt och uppvuxen. Färden började på fredagen med en enkel tågresa, som alldeles mot förmodan fungerade utmärkt! Inga förseningar, inga problem - ingenting.
Vi befann oss därför i ett chocktillstånd när modern hämtade oss på Borås tågstation, sedan for vi hem för att äta tacos. Det smakade som någonting som var gott, och sedan var dagen slut. Vi bestämde oss för att sova.
På lördagen klev vi upp ganska tidigt för att göra oss i ordning för dagens höjdpunkt! Det var nämligen så att vi hade planerat att fara till Ullared, med stormarknaden Gekås - känd från TV i många olika sammanhang. Första gången ajg hörde talas om butiken var när jag såg Packat & Klart för kanske 10 år sedan.
Sedan dess har jag förfasat mig över den studie i mänskligt avskräde som programmet "Ullared" bjöd på. Självklart insåg jag att den här bilden av besökarna var något tillspetsad, men programmet var måttligt underhållande och höll i åtminstone en handfull avsnitt innan det blev tjatigt.
Detta var vad som mötte oss när vi kom in. Butiken var väldigt stor, gångarna var ganska trånga.. i övrigt, inte så många överraskningar. Tja, där fanns tveklöst låga priser, även om det var ganska svårt att göra en priskoll om man inte hade många priser lagrade i huvudet.
Vissa varor var lite billigare, vissa varor var mycket billigare - och vissa varor var dyrare än på andra ställen. Då tänker jag framför allt på filmer, spel och hemelektronik. Folket som besökte butiken såg väl ut som folk gör mest, möjligen med en viss överrepresentation av överviktiga.
Det måste vara ett paradis för den tjocka kvinnan som hade lastat vagnen full med bullar och hamburgerbröd, så vilken fröjd det är att hon äger ett fritt val att åka till Gekås och shoppa sig lite tjockare på tomma kalorier och snabba kolhydrater! (Detta låter kanske dömande och ironiskt, men jag menar självklart fullt allvar.)
Vad som förvånade mig var det gigantiska utbudet.. de hade verkligen ALLT. Basebollträn, många olika sorters fiskespön, ridutrustning.. ja jag tänker inte rabbla fler saker. Dessutom verkade många av varorna hålla riktigt god kvalitet, jag hade nog förväntat mig fler lågprismärken. Så var icke fallet.
När vi vandrade omkring kändes det som att butiken aldrig tog slut, vilket var ganska festligt. Det var lite som om man hade slagit ihop Ö o B, IKEA och Rusta.. typ. Det var nära att skulle kunna stoltsera med att inte ha köpt någonting alls där inne, men eftersom jag är en djupt osjälviskt människa gick jag med på att dela på några kattleksaker till Skräpet med Jonna.
Det var några gånger då jag tänkte att "tja, den där kanske skulle vara bra att ha", men samtidigt kändes det helt onödigt att lägga hundralappar på några varor för att "spara" 5, 10 eller kanske 20 kronor såvida det inte var något som jag verkligen behövde just nu, och ändå hade tänkt köpa.
Som tur var lyckades jag även hålla mig från att köpa billigt godis vid utgången, vilket kommer att gynna min vikt i längden! Detta leder mig osökt in på nästa blogginlägg. Du längtar!
Så, allt som allt var Gekås en festlig upplevelse. Kul!
Vi befann oss därför i ett chocktillstånd när modern hämtade oss på Borås tågstation, sedan for vi hem för att äta tacos. Det smakade som någonting som var gott, och sedan var dagen slut. Vi bestämde oss för att sova.
På lördagen klev vi upp ganska tidigt för att göra oss i ordning för dagens höjdpunkt! Det var nämligen så att vi hade planerat att fara till Ullared, med stormarknaden Gekås - känd från TV i många olika sammanhang. Första gången ajg hörde talas om butiken var när jag såg Packat & Klart för kanske 10 år sedan.
Sedan dess har jag förfasat mig över den studie i mänskligt avskräde som programmet "Ullared" bjöd på. Självklart insåg jag att den här bilden av besökarna var något tillspetsad, men programmet var måttligt underhållande och höll i åtminstone en handfull avsnitt innan det blev tjatigt.
Detta var vad som mötte oss när vi kom in. Butiken var väldigt stor, gångarna var ganska trånga.. i övrigt, inte så många överraskningar. Tja, där fanns tveklöst låga priser, även om det var ganska svårt att göra en priskoll om man inte hade många priser lagrade i huvudet.
Vissa varor var lite billigare, vissa varor var mycket billigare - och vissa varor var dyrare än på andra ställen. Då tänker jag framför allt på filmer, spel och hemelektronik. Folket som besökte butiken såg väl ut som folk gör mest, möjligen med en viss överrepresentation av överviktiga.
Det måste vara ett paradis för den tjocka kvinnan som hade lastat vagnen full med bullar och hamburgerbröd, så vilken fröjd det är att hon äger ett fritt val att åka till Gekås och shoppa sig lite tjockare på tomma kalorier och snabba kolhydrater! (Detta låter kanske dömande och ironiskt, men jag menar självklart fullt allvar.)
Vad som förvånade mig var det gigantiska utbudet.. de hade verkligen ALLT. Basebollträn, många olika sorters fiskespön, ridutrustning.. ja jag tänker inte rabbla fler saker. Dessutom verkade många av varorna hålla riktigt god kvalitet, jag hade nog förväntat mig fler lågprismärken. Så var icke fallet.
När vi vandrade omkring kändes det som att butiken aldrig tog slut, vilket var ganska festligt. Det var lite som om man hade slagit ihop Ö o B, IKEA och Rusta.. typ. Det var nära att skulle kunna stoltsera med att inte ha köpt någonting alls där inne, men eftersom jag är en djupt osjälviskt människa gick jag med på att dela på några kattleksaker till Skräpet med Jonna.
Det var några gånger då jag tänkte att "tja, den där kanske skulle vara bra att ha", men samtidigt kändes det helt onödigt att lägga hundralappar på några varor för att "spara" 5, 10 eller kanske 20 kronor såvida det inte var något som jag verkligen behövde just nu, och ändå hade tänkt köpa.
Som tur var lyckades jag även hålla mig från att köpa billigt godis vid utgången, vilket kommer att gynna min vikt i längden! Detta leder mig osökt in på nästa blogginlägg. Du längtar!
Så, allt som allt var Gekås en festlig upplevelse. Kul!
En analys av Gekås, Ullared
det var la roligt
Det där med försäljare
Jag har inte haft något abonnemang för fast telefoni på många år nu, när det har blivit så enkelt och billigt med mobil telefoni. Det är skönt att slippa få en extra räkning, det är skönt att slippa ha en extra telefon - men framför allt är det skönt att slippa telefonförsäljare.
Nu finns det visserligen NIX-register och sånt, men ändå. Telefonförsäljare är så oerhört tjatiga, i synnerhet för mig som har bra koll. Jag kollar upp och jämför priser på allt jag lägger mina pengar på, i synnerhet när det gäller teknik, mobiltelefoner etc.
Dock slipper jag inte ifrån försäljare nu heller, eftersom jag någon gång i forntiden köpte något hos The Phone House samt har ett abonnemang hos Tele2 - och mobilt bredband hos 3. Det ger dessa företag möjlighet att ringa till min mobiltelefon med sköna erbjudanden, riktade personligen till mig! Wow!
Lyckligtvis har jag en fin och kompetent Samsung Galaxy S med en funktion som jag har längtat efter i många år - att spärra enskilda nummer från att ringa till mig. Det är så underbart, äntligen kan jag spärra den förbannade vidriga Radiotjänst.
Utöver Radiotjänst så har jag spärrat Comhem (försöker pracka på mig sportkanaler och annat jävla skit), Tele2 (försöker pracka på mig ej förmånliga abonnemang bundet i två år samt telefoner), The Phone House (se Tele2) samt 3 (se Tele2).
Jag förstår självklart att de här företagen försöker ge mig erbjudanden, inte minst för att få behålla mig som kund. I vissa fall kanske det till och med kan vara bra, men i helvete att jag tänker nappa på ett erbjudande över telefon utan att få läsa igenom ett avtal och jämföra priser noga, kolla igenom mina räkningar etc, etc.
Sen spelar det ingen roll om killen på andra sidan säger att "jag har räknat på det här, och det skulle bli lika billigt att ringa med oss" .. vilket naturligtvis är en lögn, dessutom.
NÅJA, nu ska jag komma till den jävla poängen med inlägget! Jag installerade nyligen en större uppdatering i min telefon och gjorde därefter en fabriksåterställning, vilket rensade min lista över spärrade nummer. Därför lyckades snart en kille från 3 komma fram. Eftersom jag inte kände igen numret tänkte jag att det var bäst att svara..
Jag hade någon vecka tidigare fått ett erbjudande per post från 3. Det var nämligen så att jag var utvald till en extra bra deal! Wow! För bara 499 kr i månanden kunde jag få köpa en iPhone 4 på avbetalning i två år OCH ringa för HELA beloppet! Dessutom var de tre första månaderna gratis.
För dessa två år skulle jag alltså binda upp mig på att betala totalt 10 500 kr + någon anslutningsavgift. Jag ska nu göra en kort lista över saker jag inte är intresserad av:
- Att köpa en iPhone 4 på avbetalning i två år för 10 500 kr + någon anslutningsavgift.
Förutom att jag inte ens skulle ta emot skittelefonen gratis, så är det självklart ett jävla ockerpris. Inte minst eftersom jag har en telefonräkning som snittar på 230 kr / månad, samt en fullt fungerande telefon som jag är väldigt nöjd med.
Jag slängde "erbjudandet" i papperskorgen och fortsatte med mitt liv, övertygad om att jag aldrig någonsin skulle behöva höra talas om skiten igen. Tills igår.
Det är alltid lika underhållande när försäljare ringer och vill erbjuda mig bra dealer, sköna abonnemang och sköna telefoner.
"Hur mycket ringer du för per månad? Oj, inte mer? .. Vad har du för mobiltelefon? .. Aha.. då kanske du skulle vara intresserad av..?"
Jag fattar inte! Killarna ska ha enorm cred för att de ens försöker. Det är som att stå utanför en lyxrestaurang och se mätta och trinda gäster rulta ut med sås i mungipan och fråga om de inte vill följa med till McDonalds och betala 200 kr för en Big Mac.
Gårdagens samtal lät på det här viset:
- Hej, jag heter XX och ringer från 3! Du är väl mobil bredbandskund hos oss idag?
- Ja, det är jag.
- Då kanske jag har en bra deal till dig. Du kanske har sett ett erbjudande som du har fått per post.
- Okej?
- Jo jag tänkte börja med att fråga, vilka ringer du med idag och vilket abonnemang har du?
- Tele 2 kompis.
- Okej, och vad har du för räkning varje månad?
- 230 kr ungefär, inklusive surfpaket.
- ... Oj, inte mer? Med surfpaket också alltså.. Vad har du för telefon?
- En Samsung Galaxy S.
- Okej. Då har jag ett erbjudande till dig!
- Mmm, men det är inte intressant. Alla mina kompisar har Tele 2, och jag ringer väldigt lite, och skickar mest gratis SMS till dem.
- Har du någon bindningstid kvar på abonnemanget?
- Nä.
- Aha! Men i erbjudandet som jag har så kan du få en iPhone 4.
- Mmm, men det är inte intressant.
- Jaså, varför inte?
- För att jag ganska nyligen har köpt en helt ny telefon kontant som jag är väldigt nöjd med, och eftersom jag - som sagt - ringer och SMS:ar gratis till alla jag känner.
- Men det kan du göra med oss också. Jag har nämligen räknat lite, och du skulle hamna på ungefär samma räkning med 3!
- Okej, men vet du? Jag ska inte ta upp mer av din tid nu, för jag är verkligen inte intresserad. Hej då!
- KLICK -
Jag orkade inte höra mer av snubben. Som sagt, han ska nästan ha en medalj för att han försökte. Allvarligt, kan det vara många kunder som binder upp sig på ett nytt abonnemang med en ny operatör och tar en ny telefon, när man har köpt en ganska dyr telefon? Så dumma är väl ändå inte människor?
"Tjaaaaa.. jag köpte ju en telefon som jag är skitnöjd med för mindre än ett år sedan för 5000 spänn.. och har en billig telefonräkning.. kanske borde teckna upp mig på en avbetalning i två år och få en sämre telefon och öka min månadskostnad med över 100%? Herre Gud, det är ju genialt! Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Tack 3, för att ni ringde mig och lät mig ta del av detta fantastiska erbjudande!"
Det positiva med samtalet var att jag nu enkelt kunde spärra numret.
Nu finns det visserligen NIX-register och sånt, men ändå. Telefonförsäljare är så oerhört tjatiga, i synnerhet för mig som har bra koll. Jag kollar upp och jämför priser på allt jag lägger mina pengar på, i synnerhet när det gäller teknik, mobiltelefoner etc.
Dock slipper jag inte ifrån försäljare nu heller, eftersom jag någon gång i forntiden köpte något hos The Phone House samt har ett abonnemang hos Tele2 - och mobilt bredband hos 3. Det ger dessa företag möjlighet att ringa till min mobiltelefon med sköna erbjudanden, riktade personligen till mig! Wow!
Lyckligtvis har jag en fin och kompetent Samsung Galaxy S med en funktion som jag har längtat efter i många år - att spärra enskilda nummer från att ringa till mig. Det är så underbart, äntligen kan jag spärra den förbannade vidriga Radiotjänst.
Utöver Radiotjänst så har jag spärrat Comhem (försöker pracka på mig sportkanaler och annat jävla skit), Tele2 (försöker pracka på mig ej förmånliga abonnemang bundet i två år samt telefoner), The Phone House (se Tele2) samt 3 (se Tele2).
Jag förstår självklart att de här företagen försöker ge mig erbjudanden, inte minst för att få behålla mig som kund. I vissa fall kanske det till och med kan vara bra, men i helvete att jag tänker nappa på ett erbjudande över telefon utan att få läsa igenom ett avtal och jämföra priser noga, kolla igenom mina räkningar etc, etc.
Sen spelar det ingen roll om killen på andra sidan säger att "jag har räknat på det här, och det skulle bli lika billigt att ringa med oss" .. vilket naturligtvis är en lögn, dessutom.
NÅJA, nu ska jag komma till den jävla poängen med inlägget! Jag installerade nyligen en större uppdatering i min telefon och gjorde därefter en fabriksåterställning, vilket rensade min lista över spärrade nummer. Därför lyckades snart en kille från 3 komma fram. Eftersom jag inte kände igen numret tänkte jag att det var bäst att svara..
Jag hade någon vecka tidigare fått ett erbjudande per post från 3. Det var nämligen så att jag var utvald till en extra bra deal! Wow! För bara 499 kr i månanden kunde jag få köpa en iPhone 4 på avbetalning i två år OCH ringa för HELA beloppet! Dessutom var de tre första månaderna gratis.
För dessa två år skulle jag alltså binda upp mig på att betala totalt 10 500 kr + någon anslutningsavgift. Jag ska nu göra en kort lista över saker jag inte är intresserad av:
- Att köpa en iPhone 4 på avbetalning i två år för 10 500 kr + någon anslutningsavgift.
Förutom att jag inte ens skulle ta emot skittelefonen gratis, så är det självklart ett jävla ockerpris. Inte minst eftersom jag har en telefonräkning som snittar på 230 kr / månad, samt en fullt fungerande telefon som jag är väldigt nöjd med.
Jag slängde "erbjudandet" i papperskorgen och fortsatte med mitt liv, övertygad om att jag aldrig någonsin skulle behöva höra talas om skiten igen. Tills igår.
Det är alltid lika underhållande när försäljare ringer och vill erbjuda mig bra dealer, sköna abonnemang och sköna telefoner.
"Hur mycket ringer du för per månad? Oj, inte mer? .. Vad har du för mobiltelefon? .. Aha.. då kanske du skulle vara intresserad av..?"
Jag fattar inte! Killarna ska ha enorm cred för att de ens försöker. Det är som att stå utanför en lyxrestaurang och se mätta och trinda gäster rulta ut med sås i mungipan och fråga om de inte vill följa med till McDonalds och betala 200 kr för en Big Mac.
Gårdagens samtal lät på det här viset:
- Hej, jag heter XX och ringer från 3! Du är väl mobil bredbandskund hos oss idag?
- Ja, det är jag.
- Då kanske jag har en bra deal till dig. Du kanske har sett ett erbjudande som du har fått per post.
- Okej?
- Jo jag tänkte börja med att fråga, vilka ringer du med idag och vilket abonnemang har du?
- Tele 2 kompis.
- Okej, och vad har du för räkning varje månad?
- 230 kr ungefär, inklusive surfpaket.
- ... Oj, inte mer? Med surfpaket också alltså.. Vad har du för telefon?
- En Samsung Galaxy S.
- Okej. Då har jag ett erbjudande till dig!
- Mmm, men det är inte intressant. Alla mina kompisar har Tele 2, och jag ringer väldigt lite, och skickar mest gratis SMS till dem.
- Har du någon bindningstid kvar på abonnemanget?
- Nä.
- Aha! Men i erbjudandet som jag har så kan du få en iPhone 4.
- Mmm, men det är inte intressant.
- Jaså, varför inte?
- För att jag ganska nyligen har köpt en helt ny telefon kontant som jag är väldigt nöjd med, och eftersom jag - som sagt - ringer och SMS:ar gratis till alla jag känner.
- Men det kan du göra med oss också. Jag har nämligen räknat lite, och du skulle hamna på ungefär samma räkning med 3!
- Okej, men vet du? Jag ska inte ta upp mer av din tid nu, för jag är verkligen inte intresserad. Hej då!
- KLICK -
Jag orkade inte höra mer av snubben. Som sagt, han ska nästan ha en medalj för att han försökte. Allvarligt, kan det vara många kunder som binder upp sig på ett nytt abonnemang med en ny operatör och tar en ny telefon, när man har köpt en ganska dyr telefon? Så dumma är väl ändå inte människor?
"Tjaaaaa.. jag köpte ju en telefon som jag är skitnöjd med för mindre än ett år sedan för 5000 spänn.. och har en billig telefonräkning.. kanske borde teckna upp mig på en avbetalning i två år och få en sämre telefon och öka min månadskostnad med över 100%? Herre Gud, det är ju genialt! Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Tack 3, för att ni ringde mig och lät mig ta del av detta fantastiska erbjudande!"
Det positiva med samtalet var att jag nu enkelt kunde spärra numret.
Det här med att köpa och sälja
Jag älskar att köpa och sälja saker via Blocket och Tradera. Det handlar oftast om TV-spel eller andra prylar. Den senaste veckan har jag gjort flera affärer, och alla har slutat lyckligt! Jag skall nu redogöra kort för dessa affärer då de innehåller några lustiga anekdoter.
1, Killzone 2
Jag vann spelet Killzone 2 till PS3 på Tradera för 290 kr. Killen som sålde spelet bor i Norrtälje, och jag hade därför valet att få det skickat hem till mig för 45 kr eller att åka och möta upp honom. Norrtälje ligger en bra bit bort, och resan skulle ta ca tre timmar av min tid i anspråk. Jag började ifrågasätta om det verkligen var värt att slösa tre timmar för att spara 45 kr, men till slut gjorde jag det ändå.
Jag hade inget bättre för mig, och Jonna följde ändå med. Det var ju bara att spela lite Pokémon på bussen, inga problem. Vi for till Norrtälje utan några problem. Jag hade svaga misstankar om att killen jag skulle möta antingen var lätt efterbliven eftersom han skrev riktigt uselt i mail.
Det kunde dock vara så att han hade dyslexi eller liknande, så jag dömde honom inte för mycket.. men mycket riktigt! Han såg lite märklig ut och flackade med blicken. När jag skulle ta honom i hand blev han rätt förvånad och gav mig ett enormt lamt handslag; det var uppenbarligen inte något han var van vid.
Han var mycket fåordig och troligtvis lätt utvecklingsstörd, men affären gick igenom felfritt och alla var nöjda!
2, PSP
När jag lånade Ingemars PSP blev jag kär direkt och insåg att jag måste köpa en egen. Jag hittade en lämplig annons för ynka 600 kr och slog till. Nackdelen var att killen bodde i Södertälje (!) men det hindrade mig inte. Jag åkte pendeltåg ut till Södertälje och köpte en varmkorv medan jag väntade på honom.
Den här killen var ganska ung, av hans epostadress framgick att han var född 1996. Detta blev extra tydligt när han hade med sig sin MAMMA för att sköta affären! Bäst av allt var att hon skötte allt snack. Jag blev ganska obekväm och klarade av affären så fort som möjligt och lämnade sedan korvkiosken.
När jag väntade på tåget hem mötte jag naturligtvis pojke med mamma, som gick förbi. Utöver detta, en väldigt lyckad affär!
3, Castlevania
När Castlevania - Lords of shadow släpptes köpte jag det direkt, i en exklusiv samlarutgåva. Det var rätt korkat eftersom spelet var tråkigt. Jag orkade inte spela mer än ett par timmar, sen blev det liggande. Förpackningen var så förbannat påkostad och snygg, så det tog några månader innan jag pallade sälja det. Till slut lade jag ut spelet på Tradera och fick 400 kr för det.
I lördags mötte jag upp köparen nere vid tunnelbanan. Jag hade nämnt för honom att jag fyllde år samma dag, och därför inte hade någon lust att röra mig inåt stan för att mötas. Det var lugnt för honom och vi stämde träff kl 14. Han verkade lite nervös och var ganska märklig. Troligtvis försökte han bara kallprata, men han frågade lite om jag hade fått några spel i present, t ex.
Något senare skulle jag kolla om han hade lämnat något omdöme på mig på Tradera, och visst, det hade han gjort. Jag skrattade rakt ut när jag läste:
1, Killzone 2
Jag vann spelet Killzone 2 till PS3 på Tradera för 290 kr. Killen som sålde spelet bor i Norrtälje, och jag hade därför valet att få det skickat hem till mig för 45 kr eller att åka och möta upp honom. Norrtälje ligger en bra bit bort, och resan skulle ta ca tre timmar av min tid i anspråk. Jag började ifrågasätta om det verkligen var värt att slösa tre timmar för att spara 45 kr, men till slut gjorde jag det ändå.
Jag hade inget bättre för mig, och Jonna följde ändå med. Det var ju bara att spela lite Pokémon på bussen, inga problem. Vi for till Norrtälje utan några problem. Jag hade svaga misstankar om att killen jag skulle möta antingen var lätt efterbliven eftersom han skrev riktigt uselt i mail.
Det kunde dock vara så att han hade dyslexi eller liknande, så jag dömde honom inte för mycket.. men mycket riktigt! Han såg lite märklig ut och flackade med blicken. När jag skulle ta honom i hand blev han rätt förvånad och gav mig ett enormt lamt handslag; det var uppenbarligen inte något han var van vid.
Han var mycket fåordig och troligtvis lätt utvecklingsstörd, men affären gick igenom felfritt och alla var nöjda!
2, PSP
När jag lånade Ingemars PSP blev jag kär direkt och insåg att jag måste köpa en egen. Jag hittade en lämplig annons för ynka 600 kr och slog till. Nackdelen var att killen bodde i Södertälje (!) men det hindrade mig inte. Jag åkte pendeltåg ut till Södertälje och köpte en varmkorv medan jag väntade på honom.
Den här killen var ganska ung, av hans epostadress framgick att han var född 1996. Detta blev extra tydligt när han hade med sig sin MAMMA för att sköta affären! Bäst av allt var att hon skötte allt snack. Jag blev ganska obekväm och klarade av affären så fort som möjligt och lämnade sedan korvkiosken.
När jag väntade på tåget hem mötte jag naturligtvis pojke med mamma, som gick förbi. Utöver detta, en väldigt lyckad affär!
3, Castlevania
När Castlevania - Lords of shadow släpptes köpte jag det direkt, i en exklusiv samlarutgåva. Det var rätt korkat eftersom spelet var tråkigt. Jag orkade inte spela mer än ett par timmar, sen blev det liggande. Förpackningen var så förbannat påkostad och snygg, så det tog några månader innan jag pallade sälja det. Till slut lade jag ut spelet på Tradera och fick 400 kr för det.
I lördags mötte jag upp köparen nere vid tunnelbanan. Jag hade nämnt för honom att jag fyllde år samma dag, och därför inte hade någon lust att röra mig inåt stan för att mötas. Det var lugnt för honom och vi stämde träff kl 14. Han verkade lite nervös och var ganska märklig. Troligtvis försökte han bara kallprata, men han frågade lite om jag hade fått några spel i present, t ex.
Något senare skulle jag kolla om han hade lämnat något omdöme på mig på Tradera, och visst, det hade han gjort. Jag skrattade rakt ut när jag läste:
Metainlägg - lönar det sig att vara ärlig?
Detta blir ett inlägg som handlar om mitt förra inlägg - är det vad som kallas metainlägg? Jag publicerade i vanlig ordning en länk till mitt (förra) blogginlägg på Facebook och fick ett antal kommentarer. Bland annat från min godhjärtade farbror Hans..
.. som informerade mig om att jag gärna hade fått en gratis licens av honom om jag bara hade sagt till. Aj fan, sånt händer. Det var ändå för sent tänkte jag, och glad i hågen gav jag mig i kast att aktivera Windows 7. Detta för att kontrollera mot Microsofts servrar att jag har en giltig licens.
Jag trodde att det redan var gjort, men tydligen icke. "Vänta medan Windows aktiveras - det kan ta några minuter" .. jag väntade och väntade på ett meddelande i stil med "Tack, aktiveringen är nu slutförd!" eller dylikt.
ICKE! I stället möttes jag av texten (fritt ur minnet): "Windows kunde inte aktiveras eftersom ditt serienummer är blockerat av Microsoft pga piratkopiering" .................. ilskan. Vad var detta? Min förpackning var 100% original, det hade äkthetsbevis med hologram och allt - torde vara väldigt svårt att förfalska!
Irriterad som fan ringde jag det telefonnummer som länkades på skärmen för "aktivering via telefon". Med mycket litet hopp om att lyckas fick jag ange en jävla massa siffror och fick snart svaret jag hade väntat på: ungefär "näru gubbe lille, det här går icke att aktivera!"
Jag fick även tipset att läsa mer på http://www.microsoft.com/genuine/ .. tusen tack! Tydligen hade jag nu möjlighet att köpa en licens, vilken fröjd! Arg som satan mailade jag säljaren på eBay och förklarade mitt ärende. Till min stora förvåning svarade han väldigt snabbt och bad mig fotografera förpackningen samt fraktsedeln som bevis, så skulle han kontakta sin leverantör.
Jag gjorde detta och fick svar igen efter några timmar - ett nytt serienummer i en lösenordsskyddad fil. Och se på fan, det nya serienumret fungerade - nu är Windows aktiverat och klart.
Men frågan kvarstår - om jag som köper den här jävla licensen ändå inte kan aktivera den för att mitt serienummer har blockerats (pga någon annan har piratkopierat, antar jag?) - lönar det sig att vara ärlig?
(Den som vill vara mer filosofisk hade avslutat inlägget här men sån skit ägnar jag mig inte åt. Ja det lönar sig så klart, men du kanske blir vansinnig på kuppen).
.. som informerade mig om att jag gärna hade fått en gratis licens av honom om jag bara hade sagt till. Aj fan, sånt händer. Det var ändå för sent tänkte jag, och glad i hågen gav jag mig i kast att aktivera Windows 7. Detta för att kontrollera mot Microsofts servrar att jag har en giltig licens.
Jag trodde att det redan var gjort, men tydligen icke. "Vänta medan Windows aktiveras - det kan ta några minuter" .. jag väntade och väntade på ett meddelande i stil med "Tack, aktiveringen är nu slutförd!" eller dylikt.
ICKE! I stället möttes jag av texten (fritt ur minnet): "Windows kunde inte aktiveras eftersom ditt serienummer är blockerat av Microsoft pga piratkopiering" .................. ilskan. Vad var detta? Min förpackning var 100% original, det hade äkthetsbevis med hologram och allt - torde vara väldigt svårt att förfalska!
Irriterad som fan ringde jag det telefonnummer som länkades på skärmen för "aktivering via telefon". Med mycket litet hopp om att lyckas fick jag ange en jävla massa siffror och fick snart svaret jag hade väntat på: ungefär "näru gubbe lille, det här går icke att aktivera!"
Jag fick även tipset att läsa mer på http://www.microsoft.com/genuine/ .. tusen tack! Tydligen hade jag nu möjlighet att köpa en licens, vilken fröjd! Arg som satan mailade jag säljaren på eBay och förklarade mitt ärende. Till min stora förvåning svarade han väldigt snabbt och bad mig fotografera förpackningen samt fraktsedeln som bevis, så skulle han kontakta sin leverantör.
Jag gjorde detta och fick svar igen efter några timmar - ett nytt serienummer i en lösenordsskyddad fil. Och se på fan, det nya serienumret fungerade - nu är Windows aktiverat och klart.
Men frågan kvarstår - om jag som köper den här jävla licensen ändå inte kan aktivera den för att mitt serienummer har blockerats (pga någon annan har piratkopierat, antar jag?) - lönar det sig att vara ärlig?
(Den som vill vara mer filosofisk hade avslutat inlägget här men sån skit ägnar jag mig inte åt. Ja det lönar sig så klart, men du kanske blir vansinnig på kuppen).
Ett paket från Kina
Jag tog mig i kragen nyligen och köpte Windows 7 Ultimate på eBay. För detta fick jag betala ca 900 kr inkl frakt från Kina, för en helt genuin kopia av operativsystemet. Vilket klipp! I Sverige kostar detta 2500 kr. Till min stora glädje skickades paketet snabbt och i fredags såg jag att paketet hade nått Sverige. Då kunde jag följa dess postgång via Postens hemsida.
Det var dock någonting som inte stämde. Fredagen den 11 februari befann sig paketet i Stockholm och skulle skickas till mig. Varför befann sig då paketet i Arlöv på måndagen? För den som inte vet ligger Arlöv i Skåne. Jag ringde Posten Företag i Arlöv och undrade stilla vad som hade skett.
"Ah, det är du! Paketet från Kina ja! Avsändaren har skrivit fel postnummer, vilket postnummer har du?" ... här började jag bli ganska less. Borde inte posten kunna kolla upp mitt namn, adress och orten jag bor på och på så vis koppla ihop dessa med ett postnummer? Nåväl, det var bara att vänta.
Dagen efter hade paketet kommit till "Brevbärarkontor Hägersten 126". Jag ringde då Posten för att fråga vad detta betydde, och det verkade ganska oklart. Tanten i telefonen trodde dock att det borde gå att hämta ut paketet på mitt lokala postkontor, med enbart mitt kolli-id.
Sedan försökte tydligen Posten att dela ut det hos mig, vilket inte gick. Nej, självklart inte eftersom paketet inte gick ner i brevlådan och detta utdelningsförsök gjordes kl 12:15 då jag typiskt inte var hemma.
Så, paketet gick tillbaka till det där jävla brevbärarkontoret. Irriterad över detta ringde jag till Posten igen för att höra vad som stod på, och om det möjligen gick att hämta ut paketet någonstans. Nej det gick inte eftersom de inte hade någon paketutlämning. Istället skulle jag vänta till dagen därpå (idag) då jag skulle få en avi.
Varför i helvete använda avi när det finns SMS-avi? Det är ett väldigt efterblivet system som förhalar utdelningen av paketet i ett dygn. Jaja, det var bara att vänta då. Idag såg jag med stor glädje hur paketet hade anlänt till mitt lokala Coop! Glad i hågen gick jag dit på väg hem från jobbet.
Här kan nu följa det förbannade paketets väg från Kina till Sverige
Min plan var att hämta ut paketet med enbart mitt kollinummer (som man alltid brukar kunna göra), köpa bröd inför morgondagen samt köpa en liten pizza till lunch. En liten jävel! Det gladde mig enormt att inte behöva gå hem för att hämta avin och sen gå tillbaka till Coop.. ända tills killen bakom postdisken berättade att jag visst måste ha med min avi eftersom paketet skickades med EMS.
Inte så konstigt, skiten måste skrivas på eftersom paketet var från Kina och EMS ville ha kvittens på att jag hade hämtat paketet. Irriterad och arg i hågen vältrade jag mig hem, bara för att inte hitta en avi som väntade på mig. Då blev jag ännu mer arg och skrek lite, sen hyperventilerade jag tills jag insåg att katten stirrade upprört på mig.
Jag hade naturligtvis struntat i att köpa pizzan eftersom jag hade förväntat mig att kunna gå tillbaka direkt. Hade jag tänkt lite längre hade jag fattat att just avin skulle komma någon timme senare (Posten delas alltid ut två gånger per dag.. dels Posten och dels Citymail, jag minns aldrig vilken som kommer först).
I ren ilska kokade jag lite pasta och stekte sju köttbullar, och precis när maten var klar damp avin ner i brevinkastet! Det gjorde mig något gladare, så jag kastade i mig maten och pinnade ner till butiken. Allt gick väldigt långsamt pga världens segaste individer i butiken, men det fick funka!
Till slut kom jag hem och kunde då konstatera varför paketet inte hade kommit hem till mig direkt, utan tog en omväg via Arlöv.
Den mentalt efterblivne kinesen som skrev adressen har skrivit:
(door code 2323) Hägersten Sweden
23237
där 23237 är postnumret. I mitt mail till honom uppgav jag min korrekta adress, men påpekade att min portkod är 2323. Han måste ha fått hjärnsläpp och skrivit av portkoden plus slutparentesen tolkad som en sjua istället för att skriva mitt riktiga postnummer, som inte är det minsta likt 23237.
Mysteriet löst - 23237 är naturligtvis Arlövs jävla postnummer. Jag lämnade dock ändå positivt omdöme eftersom jag inte vill tjafsa, men skrev en kommentar om hans fadäs. Glädjen över att slippa betala tull samt den fina förpackningen som omslöt Windows 7 gjorde att jag förlät honom ganska snabbt.
Tullfri kan eventuellt vara svenskans vackraste ord!
Hej Windows! Du finns installerad på min dator nu!
Det var dock någonting som inte stämde. Fredagen den 11 februari befann sig paketet i Stockholm och skulle skickas till mig. Varför befann sig då paketet i Arlöv på måndagen? För den som inte vet ligger Arlöv i Skåne. Jag ringde Posten Företag i Arlöv och undrade stilla vad som hade skett.
"Ah, det är du! Paketet från Kina ja! Avsändaren har skrivit fel postnummer, vilket postnummer har du?" ... här började jag bli ganska less. Borde inte posten kunna kolla upp mitt namn, adress och orten jag bor på och på så vis koppla ihop dessa med ett postnummer? Nåväl, det var bara att vänta.
Dagen efter hade paketet kommit till "Brevbärarkontor Hägersten 126". Jag ringde då Posten för att fråga vad detta betydde, och det verkade ganska oklart. Tanten i telefonen trodde dock att det borde gå att hämta ut paketet på mitt lokala postkontor, med enbart mitt kolli-id.
Sedan försökte tydligen Posten att dela ut det hos mig, vilket inte gick. Nej, självklart inte eftersom paketet inte gick ner i brevlådan och detta utdelningsförsök gjordes kl 12:15 då jag typiskt inte var hemma.
Så, paketet gick tillbaka till det där jävla brevbärarkontoret. Irriterad över detta ringde jag till Posten igen för att höra vad som stod på, och om det möjligen gick att hämta ut paketet någonstans. Nej det gick inte eftersom de inte hade någon paketutlämning. Istället skulle jag vänta till dagen därpå (idag) då jag skulle få en avi.
Varför i helvete använda avi när det finns SMS-avi? Det är ett väldigt efterblivet system som förhalar utdelningen av paketet i ett dygn. Jaja, det var bara att vänta då. Idag såg jag med stor glädje hur paketet hade anlänt till mitt lokala Coop! Glad i hågen gick jag dit på väg hem från jobbet.
Här kan nu följa det förbannade paketets väg från Kina till Sverige
Min plan var att hämta ut paketet med enbart mitt kollinummer (som man alltid brukar kunna göra), köpa bröd inför morgondagen samt köpa en liten pizza till lunch. En liten jävel! Det gladde mig enormt att inte behöva gå hem för att hämta avin och sen gå tillbaka till Coop.. ända tills killen bakom postdisken berättade att jag visst måste ha med min avi eftersom paketet skickades med EMS.
Inte så konstigt, skiten måste skrivas på eftersom paketet var från Kina och EMS ville ha kvittens på att jag hade hämtat paketet. Irriterad och arg i hågen vältrade jag mig hem, bara för att inte hitta en avi som väntade på mig. Då blev jag ännu mer arg och skrek lite, sen hyperventilerade jag tills jag insåg att katten stirrade upprört på mig.
Jag hade naturligtvis struntat i att köpa pizzan eftersom jag hade förväntat mig att kunna gå tillbaka direkt. Hade jag tänkt lite längre hade jag fattat att just avin skulle komma någon timme senare (Posten delas alltid ut två gånger per dag.. dels Posten och dels Citymail, jag minns aldrig vilken som kommer först).
I ren ilska kokade jag lite pasta och stekte sju köttbullar, och precis när maten var klar damp avin ner i brevinkastet! Det gjorde mig något gladare, så jag kastade i mig maten och pinnade ner till butiken. Allt gick väldigt långsamt pga världens segaste individer i butiken, men det fick funka!
Till slut kom jag hem och kunde då konstatera varför paketet inte hade kommit hem till mig direkt, utan tog en omväg via Arlöv.
Den mentalt efterblivne kinesen som skrev adressen har skrivit:
(door code 2323) Hägersten Sweden
23237
där 23237 är postnumret. I mitt mail till honom uppgav jag min korrekta adress, men påpekade att min portkod är 2323. Han måste ha fått hjärnsläpp och skrivit av portkoden plus slutparentesen tolkad som en sjua istället för att skriva mitt riktiga postnummer, som inte är det minsta likt 23237.
Mysteriet löst - 23237 är naturligtvis Arlövs jävla postnummer. Jag lämnade dock ändå positivt omdöme eftersom jag inte vill tjafsa, men skrev en kommentar om hans fadäs. Glädjen över att slippa betala tull samt den fina förpackningen som omslöt Windows 7 gjorde att jag förlät honom ganska snabbt.
Tullfri kan eventuellt vara svenskans vackraste ord!
Hej Windows! Du finns installerad på min dator nu!
"Såna där ska man läxa upp!"
I lördags genomförde jag tillsammans med Per och Fredrik en kupp. Det är nämligen så att vår gode vän och bandkollega Ingemar fyller 30 år den 18 februari, så vi tyckte att det kunde vara trevligt att fira honom genom att gå ut och äta god mat på en trevlig restaurang.
Vi fick hjälp av hans hona Nelly, som listigt lurade honom att de skulle ut och äta middag med hennes föräldrar. Kl 20.00 var han på plats vid Rådhusets tunnelbanestation men vad han inte kände till var den fara som lurade bakom hörnet. Plötsligt smög vi fram och hälsade på en uppenbart förvånad Ingemar.
"Vi ska ta dig på middag nu!" fixade en hyfsad "AHA"-upplevelse hos födelsedagsbarnet. Hans första tankar hade varit "Vad fan gör de här, och varför ska just de tre göra något tillsammans utan mig? Och var inte Per sjuk idag?" innan poletten trillade ner.
Vi ledsagade killen ner till Norr mälarstrand och smet in på Orangeriget, vilket är restaurang Kungsholmens bar. Där tog vi det lugnt i en timme och drack ett par drinkar. Stämningen var fantastiskt god och servicen var riktigt bra. Kl 21.00 var det dags att äta och vi gick in till restaurangen!
Stämningen och atmosfären på Kungsholmen var väldigt skön och även här bjöds vi på riktigt trevlig service, utan att den blev för mycket in-your-face. Det som däremot var mindre trevligt var våra bordsgrannar. Bredvid oss satt ett äldre par, mycket stiligt klädda. Mannen hade halvlångt vitt hår som lockade sig bakom öronen och de såg inte ut att ha särskilt roligt ihop. Jag skulle bli förvånad om de inte hade varit på teater eller opera tidigare på kvällen, och nu satt och diskuterade föreställningen.
Kvinnan tittade först misstänktsamt, och sedan med avsmak mot vårt bord. Jag tror att det framför allt var Per som fångade hennes intresse. Det var inte bara jag som uppmärksammade detta, utan alla vid vårt bord lade märke till hennes oförskämda blickar.
Vi hade en väldigt trevlig kväll, vi pratade och skrattade. Kanske rörde vi ibland vid "opassande" samtalsämnen, men har vi betalat 1500 spänn var för att gå på restaurang kan det ju vara rimligt att vi tillåts prata med varandra. Särskilt om volymen i lokalen är ganska hög, vi hörde åtminstone inte alls några samtal som våra bordsgrannar hade, så jag tror knappast att våra samtal kan ha förargat dem.
Efter någon timme gick det äldre paret, och de såg ut som om de hade haft en fruktansvärd kväll. När mannen hade kommit några meter bort ställde han sig och stirrade ilsket på Ingemar, som stirrade tillbaka. Denna lek fortsatte en stund, och ingen av dem vek av med blicken. Han berättade för oss om händelsen och vi var ganska glada att de hade gått sin väg.
Vi hade nu precis beställt varmrätt, så jag passade på att smyga iväg till toaletten. Precis innan jag gick tänkte jag "Hoppas att jag inte träffar på gubben, och att han är sur". En sekund senare står jag bakom ryggen på honom, så jag backar lite och försöker göra mig osynlig. Jag lyckas undvika honom och skickar ett SMS till Ingemar, att jag just dodgade honom.
När jag står i toalettkön hör jag hur mannen och kvinnan pratar med servitören. "Jag hoppas att ni hade en trevlig bröllopsmiddag!" .. Okej, de firade alltså någon form av bröllopsdag. Sen hör jag ungefär följande samtal:
- Men nej.. nej vi går nu!
- Joo!
- Nej, kom vi GÅR nu!
- Joo! Såna där ska man LÄXA UPP!"
- Nej, KOM nu så går vi!
.. osv
Jag är inte 100% säker på "läxa upp"-biten, men det låter ju onekligen som att det kan passa in i hela händelseförloppet. När jag kom tillbaka till bordet berättade jag om samtalet, vilket skapade stor glädje för alla! Det hela var smått surrealistiskt, men mycket roande.
Lite om maten då. Som förrätt åt jag carparrio från suhi-menyn.. åh herre JÄVLAR vad gott det var. Det var en av de godaste saker jag har ätit, faktiskt. Smalt strimlad rättika och någon annan oidentifierbar grönsak låg som grund, och ovanpå detta en ljuvlig carpaccio av kalv. På den råa kalven hade man hällt någon form av .. tja, majonnäs? Det smakade av majonnäs, sesamolja och chili - det var riktigt starkt. Detta dippades i soja, och ja.. jag kommer att drömma om den här smaken länge.
Till huvudrätt tog jag Oxrygg Louis XV med tryffelbearnaise. Egentligen tänker jag alltid att jag INTE ska beställa just kött eftersom det ändå är någorlunda enkelt att göra hemma, men jag blev så nyfiken på hur tryffel smakar så jag kunde inte låta bli. Dessutom, en grillad köttbit som är halvrå på insidan.. ååh.. ja.
Det var en god rätt, men jag ångrade mig lite. Det var helt enkelt inte så speciellt som jag hade hoppats, men nu fick jag åtminstone smaka på tryffel - jag är inte särskilt imponerad. Kanske är det godare i något annat än bearnaisesås.
Efterrätten blev en annan sak som jag har tänkt prova länge - crème brûlée! Det var så fantastiskt jävla himmelskt gott! Även detta var bland det godaste jag har ätit, så totalt sett var det en otroligt värd måltid. Nu gäller det bara att jag skaffar mig en gasolbrännare, så ska jag lära mig göra egen crème brûlée, ta mig fan.
PS: Fan vad jag avskyr japansk populärkultur. I dagarna har jag både sett Spirited Away och De sju samurajerna. Det spelar uppenbarligen ingen roll om skiten är från 50-talet eller 2000-talet - det är japanskt, och det är helt jävla värdelöst och obegripligt. Allt där imellan är också värdelöst, japp så är det.
Vi fick hjälp av hans hona Nelly, som listigt lurade honom att de skulle ut och äta middag med hennes föräldrar. Kl 20.00 var han på plats vid Rådhusets tunnelbanestation men vad han inte kände till var den fara som lurade bakom hörnet. Plötsligt smög vi fram och hälsade på en uppenbart förvånad Ingemar.
"Vi ska ta dig på middag nu!" fixade en hyfsad "AHA"-upplevelse hos födelsedagsbarnet. Hans första tankar hade varit "Vad fan gör de här, och varför ska just de tre göra något tillsammans utan mig? Och var inte Per sjuk idag?" innan poletten trillade ner.
Vi ledsagade killen ner till Norr mälarstrand och smet in på Orangeriget, vilket är restaurang Kungsholmens bar. Där tog vi det lugnt i en timme och drack ett par drinkar. Stämningen var fantastiskt god och servicen var riktigt bra. Kl 21.00 var det dags att äta och vi gick in till restaurangen!
Stämningen och atmosfären på Kungsholmen var väldigt skön och även här bjöds vi på riktigt trevlig service, utan att den blev för mycket in-your-face. Det som däremot var mindre trevligt var våra bordsgrannar. Bredvid oss satt ett äldre par, mycket stiligt klädda. Mannen hade halvlångt vitt hår som lockade sig bakom öronen och de såg inte ut att ha särskilt roligt ihop. Jag skulle bli förvånad om de inte hade varit på teater eller opera tidigare på kvällen, och nu satt och diskuterade föreställningen.
Kvinnan tittade först misstänktsamt, och sedan med avsmak mot vårt bord. Jag tror att det framför allt var Per som fångade hennes intresse. Det var inte bara jag som uppmärksammade detta, utan alla vid vårt bord lade märke till hennes oförskämda blickar.
Vi hade en väldigt trevlig kväll, vi pratade och skrattade. Kanske rörde vi ibland vid "opassande" samtalsämnen, men har vi betalat 1500 spänn var för att gå på restaurang kan det ju vara rimligt att vi tillåts prata med varandra. Särskilt om volymen i lokalen är ganska hög, vi hörde åtminstone inte alls några samtal som våra bordsgrannar hade, så jag tror knappast att våra samtal kan ha förargat dem.
Efter någon timme gick det äldre paret, och de såg ut som om de hade haft en fruktansvärd kväll. När mannen hade kommit några meter bort ställde han sig och stirrade ilsket på Ingemar, som stirrade tillbaka. Denna lek fortsatte en stund, och ingen av dem vek av med blicken. Han berättade för oss om händelsen och vi var ganska glada att de hade gått sin väg.
Vi hade nu precis beställt varmrätt, så jag passade på att smyga iväg till toaletten. Precis innan jag gick tänkte jag "Hoppas att jag inte träffar på gubben, och att han är sur". En sekund senare står jag bakom ryggen på honom, så jag backar lite och försöker göra mig osynlig. Jag lyckas undvika honom och skickar ett SMS till Ingemar, att jag just dodgade honom.
När jag står i toalettkön hör jag hur mannen och kvinnan pratar med servitören. "Jag hoppas att ni hade en trevlig bröllopsmiddag!" .. Okej, de firade alltså någon form av bröllopsdag. Sen hör jag ungefär följande samtal:
- Men nej.. nej vi går nu!
- Joo!
- Nej, kom vi GÅR nu!
- Joo! Såna där ska man LÄXA UPP!"
- Nej, KOM nu så går vi!
.. osv
Jag är inte 100% säker på "läxa upp"-biten, men det låter ju onekligen som att det kan passa in i hela händelseförloppet. När jag kom tillbaka till bordet berättade jag om samtalet, vilket skapade stor glädje för alla! Det hela var smått surrealistiskt, men mycket roande.
Lite om maten då. Som förrätt åt jag carparrio från suhi-menyn.. åh herre JÄVLAR vad gott det var. Det var en av de godaste saker jag har ätit, faktiskt. Smalt strimlad rättika och någon annan oidentifierbar grönsak låg som grund, och ovanpå detta en ljuvlig carpaccio av kalv. På den råa kalven hade man hällt någon form av .. tja, majonnäs? Det smakade av majonnäs, sesamolja och chili - det var riktigt starkt. Detta dippades i soja, och ja.. jag kommer att drömma om den här smaken länge.
Till huvudrätt tog jag Oxrygg Louis XV med tryffelbearnaise. Egentligen tänker jag alltid att jag INTE ska beställa just kött eftersom det ändå är någorlunda enkelt att göra hemma, men jag blev så nyfiken på hur tryffel smakar så jag kunde inte låta bli. Dessutom, en grillad köttbit som är halvrå på insidan.. ååh.. ja.
Det var en god rätt, men jag ångrade mig lite. Det var helt enkelt inte så speciellt som jag hade hoppats, men nu fick jag åtminstone smaka på tryffel - jag är inte särskilt imponerad. Kanske är det godare i något annat än bearnaisesås.
Efterrätten blev en annan sak som jag har tänkt prova länge - crème brûlée! Det var så fantastiskt jävla himmelskt gott! Även detta var bland det godaste jag har ätit, så totalt sett var det en otroligt värd måltid. Nu gäller det bara att jag skaffar mig en gasolbrännare, så ska jag lära mig göra egen crème brûlée, ta mig fan.
PS: Fan vad jag avskyr japansk populärkultur. I dagarna har jag både sett Spirited Away och De sju samurajerna. Det spelar uppenbarligen ingen roll om skiten är från 50-talet eller 2000-talet - det är japanskt, och det är helt jävla värdelöst och obegripligt. Allt där imellan är också värdelöst, japp så är det.
En liten recension
Här följer en kort recension av filmen "Män som hatar kvinnor":
Trovärdighet, story: 0/10
Trovärdighet, karaktärer: 0/10
Trovärdighet, teknik: 2/10
Skådespelarinsatser: 1/10
En orgie i svensk skådespelarelit: 9/10
Svenskhet: 10/10
Överraskningar: 10/10 enbart för att den överträffade mina vildaste fantasier om hur dålig svensk film kan bli, grattis!
Frågor som uppstod i samband med filmen:
- Varför är man snål på att ge Helena Bergström och Colin Nutley guldbaggar, när Noomi Rapace har fått en?
- Varför är ALLA svenska böcker som har skrivits sedan August Strindbergs dagar deckare? ALLA!
- Vem är det som har lurat Michael Nyqvist och Noomi Rapace att de är skådespelare?
- Har sverige bara tio skådespelare?
- Varför tror man att en sån här historia ska vara intressant?
- Varför tror man att en sån här historia ska funka i Sverige? ALLVARLIGT!
Slutsats: Rättvist vore att höja alla andra betyg jag har satt på filmer utom Avatar bara för att illustrera hur jävla dåliga de här bildrutorna med tillhörande ljudspår är.
Trovärdighet, story: 0/10
Trovärdighet, karaktärer: 0/10
Trovärdighet, teknik: 2/10
Skådespelarinsatser: 1/10
En orgie i svensk skådespelarelit: 9/10
Svenskhet: 10/10
Överraskningar: 10/10 enbart för att den överträffade mina vildaste fantasier om hur dålig svensk film kan bli, grattis!
Frågor som uppstod i samband med filmen:
- Varför är man snål på att ge Helena Bergström och Colin Nutley guldbaggar, när Noomi Rapace har fått en?
- Varför är ALLA svenska böcker som har skrivits sedan August Strindbergs dagar deckare? ALLA!
- Vem är det som har lurat Michael Nyqvist och Noomi Rapace att de är skådespelare?
- Har sverige bara tio skådespelare?
- Varför tror man att en sån här historia ska vara intressant?
- Varför tror man att en sån här historia ska funka i Sverige? ALLVARLIGT!
Slutsats: Rättvist vore att höja alla andra betyg jag har satt på filmer utom Avatar bara för att illustrera hur jävla dåliga de här bildrutorna med tillhörande ljudspår är.
En jämförelse
Jag tänkte härmed jämföra Posten med Schenker. Det är nämligen så att jag har begagnat mig av bägge företagens tjänster den här veckan.
1, Min 24"-monitor gick sönder nyligen, och jag lovades en utbytesskärm. Denna skärm skulle levereras med Posten Företag, vilket de inte förmådde göra trots att de hade mitt mobilnummer. Istället fick jag själv åka ut till Västberga med tunnelbana + buss och hämta åbäket vilket var ganska krävande och väldigt jobbigt.
Paketet kunde köras ut till mig "mot en avgift" ... i helvete. Däremot kunde jag boka hämtning av min trasiga skärm, som jag fick packa in i samma emballage som den nya kom i. Jag ringde Posten Företag och vi kom överens om att de skulle hämta upp paketet dagen efter, någongång mellan 8 och 16.
2, Jag hade beställt ett gitarrcase från Tyskland som skulle levereras hem till mig med Schenker (import).
Så, hur upplevde jag Postens service? För det första är det helt vansinnigt att bara köra ut paket före kl 16, men som tur var fanns Jonna hemma för att ta emot paketet om det skulle komma före kl 14 (när jag kommer hem från jobbet). Paketet kom dock inte före kl 14, och inte heller före kl 16.
Då kunde man ju dra en vild gissning och föreställa sig att Posten skulle ha godheten att höra av sig till mig och berätta att de blev försenade. Detta inträffade naturligtvis inte. Jag kan tycka att Posten hade kunnat ringa redan på morgonen för att åtminstone ge en ungefärlig tidpunkt för leverans, men det var absolut inte aktuellt.
Kl 16.30 ringde jag själv till Postens kundtjänst och frågade vad som stod på. "Dröj en stund så ska jag ringa upp föraren", sa den trevliga tjejen i telefonen. Jag dröjde en liten stund, sen frågade hon "går det bra om dom skickar dit någon nu på en gång?"
"Ja, det går bra" svarade jag, och och funderade stilla vad som hade hänt om jag inte hade ringt. Till saken hör att det var mycket brådskande att få iväg det här jävla paketet, eftersom reparationsföretaget Anovo tydligt skrev i instruktionerna för returen av den trasiga skärmen att jag skulle få böta 495 kr i förseningsavgift om det tog mer än fem dagar för skärmen att nå dem!
Därför var det väldigt viktigt att det här paketet kom iväg den här dagen, annars hade jag själv behövt stressa iväg med paketet till Västberga dagen efter vilket hade varit fruktansvärt jobbigt och stressande, för att inte tala om hur det hade sabbat alla dagens planer och kanske ändå kostat mig böter!
Så jag väntade, och väntade. Kl 17.55 började jag bli lite nervös, och kundtjänsten stängde kl 18.00. Jag ringde upp och undrade hur det stod till, igen .. och samma tjej ringde upp chauffören. Jag dröjde, sedan sa hon att en lastbil skulle vara hos mig inom en kvart. 35 minuter senare dök faktiskt lastbilen upp, och en oerhört irriterad och sur gubbe hämtade paketet utan minsta antydan till leende.
Tack för en helt jävla värdelös service, skit-Posten. Hela dagen blev förstörd och när vi äntligen kunde slappna av då paketet var hämtat var det ingen vits att genomföra några större planer.
Schenker då?
För det första fick jag möjlighet att välja mellan dagleverans och kvällsleverans: 8-16 eller 17-21. Bara det var helt underbart och jag valde den senare tiden. Kl 15:50 ringde chauffören och frågade om jag möjligen kunde ta emot paketet redan om en halvtimme. Det tyckte jag lät helt strålande, så jag tackade ja!
Ca 16.30 dök en glad chaufför upp, lämnade paketet och önskade mig en god jul. Snabbt, enkelt, smärtfritt och med god service. Jag sammanfattar jämförelsen på följande sätt:
Flexibilitet:
Posten: 0
Schenker: 1
Kommunikation:
Posten: 0
Schenker: 1
Leveranstid:
Posten: 0
Schenker: 1
Personal:
Posten: 0
Schenker: 1
Professionalitet & arbetsmoral:
Posten: 0
Schenker : 1
Som ni ser får Posten 0 poäng av 5 möjliga medan Schenker får 5 poäng. Dra åt helvete, postjävel.
1, Min 24"-monitor gick sönder nyligen, och jag lovades en utbytesskärm. Denna skärm skulle levereras med Posten Företag, vilket de inte förmådde göra trots att de hade mitt mobilnummer. Istället fick jag själv åka ut till Västberga med tunnelbana + buss och hämta åbäket vilket var ganska krävande och väldigt jobbigt.
Paketet kunde köras ut till mig "mot en avgift" ... i helvete. Däremot kunde jag boka hämtning av min trasiga skärm, som jag fick packa in i samma emballage som den nya kom i. Jag ringde Posten Företag och vi kom överens om att de skulle hämta upp paketet dagen efter, någongång mellan 8 och 16.
2, Jag hade beställt ett gitarrcase från Tyskland som skulle levereras hem till mig med Schenker (import).
Så, hur upplevde jag Postens service? För det första är det helt vansinnigt att bara köra ut paket före kl 16, men som tur var fanns Jonna hemma för att ta emot paketet om det skulle komma före kl 14 (när jag kommer hem från jobbet). Paketet kom dock inte före kl 14, och inte heller före kl 16.
Då kunde man ju dra en vild gissning och föreställa sig att Posten skulle ha godheten att höra av sig till mig och berätta att de blev försenade. Detta inträffade naturligtvis inte. Jag kan tycka att Posten hade kunnat ringa redan på morgonen för att åtminstone ge en ungefärlig tidpunkt för leverans, men det var absolut inte aktuellt.
Kl 16.30 ringde jag själv till Postens kundtjänst och frågade vad som stod på. "Dröj en stund så ska jag ringa upp föraren", sa den trevliga tjejen i telefonen. Jag dröjde en liten stund, sen frågade hon "går det bra om dom skickar dit någon nu på en gång?"
"Ja, det går bra" svarade jag, och och funderade stilla vad som hade hänt om jag inte hade ringt. Till saken hör att det var mycket brådskande att få iväg det här jävla paketet, eftersom reparationsföretaget Anovo tydligt skrev i instruktionerna för returen av den trasiga skärmen att jag skulle få böta 495 kr i förseningsavgift om det tog mer än fem dagar för skärmen att nå dem!
Därför var det väldigt viktigt att det här paketet kom iväg den här dagen, annars hade jag själv behövt stressa iväg med paketet till Västberga dagen efter vilket hade varit fruktansvärt jobbigt och stressande, för att inte tala om hur det hade sabbat alla dagens planer och kanske ändå kostat mig böter!
Så jag väntade, och väntade. Kl 17.55 började jag bli lite nervös, och kundtjänsten stängde kl 18.00. Jag ringde upp och undrade hur det stod till, igen .. och samma tjej ringde upp chauffören. Jag dröjde, sedan sa hon att en lastbil skulle vara hos mig inom en kvart. 35 minuter senare dök faktiskt lastbilen upp, och en oerhört irriterad och sur gubbe hämtade paketet utan minsta antydan till leende.
Tack för en helt jävla värdelös service, skit-Posten. Hela dagen blev förstörd och när vi äntligen kunde slappna av då paketet var hämtat var det ingen vits att genomföra några större planer.
Schenker då?
För det första fick jag möjlighet att välja mellan dagleverans och kvällsleverans: 8-16 eller 17-21. Bara det var helt underbart och jag valde den senare tiden. Kl 15:50 ringde chauffören och frågade om jag möjligen kunde ta emot paketet redan om en halvtimme. Det tyckte jag lät helt strålande, så jag tackade ja!
Ca 16.30 dök en glad chaufför upp, lämnade paketet och önskade mig en god jul. Snabbt, enkelt, smärtfritt och med god service. Jag sammanfattar jämförelsen på följande sätt:
Flexibilitet:
Posten: 0
Schenker: 1
Kommunikation:
Posten: 0
Schenker: 1
Leveranstid:
Posten: 0
Schenker: 1
Personal:
Posten: 0
Schenker: 1
Professionalitet & arbetsmoral:
Posten: 0
Schenker : 1
Som ni ser får Posten 0 poäng av 5 möjliga medan Schenker får 5 poäng. Dra åt helvete, postjävel.
Ett år senare...
Fuck yeah.
Mitt enorma hat mot Clas Ohlson i Liljeholmen
Förra vintern var fruktansvärt kall. Detta ledde till att temperaturen i vår lägenhet låg runt 17°C vilket är skitkallt. För att slippa sova med långkalsonger och raggsockor släpade jag mig till den nyöppnade Clas Ohlson-butiken i Liljeholmen! Där var tanken att jag skulle köpa mig ett litet portabelt element.
Jag var ganska peppad då Liljeholmen har en grym galleria som jag tycker mycket om. Vad Clas Ohlson inte verkar tycka om, är att få kunder som är intresserade av att återkomma efter första besöket. Låt mig förklara:
För att ta mig upp till butiken åkte jag upp för en rulltrappa, inga konstigheter. Jag blev lite förvånad bara över hur smal gången in till butiken var, hur ska det fungera i rusningen? Nåja, jag imponerades av den fräscha inredningen och de pedagogiska skyltarna som talade om var olika kategorier av varor fanns.
Det kändes som en väldigt modern butik, riktigt bra första intryck! Snart märkte jag dock att butiken var byggd som en labyrint med smala gångar, perfekt om man vill att folk ska trängas och bli irriterade!
Detta var dock absolut inga problem i jämförelse med kassorna. Jag hade mitt element under armen och ställde mig gladd i kön, och förvånades över hur lång den var med tanke på att klockan bara var 14. Kön bestod av max 10 personer.
Jag har låtit konstruera en bild av kassorna i Photoshop:
Nere i högra hörnet på min bild börjar man att ställa sig i kö. Man har valt att konstruera rummet så att en naturlig köbildning uppstår, i en U-form. Notera att det inte finns något sätt att ta sig ut från butiken om det är så att man ångrar sig och inte vill handla!
Detta U är väldigt smalt och om det är packat med människor som har fullt av varor lär det vara snudd på omöjligt att ta sig ut ur butiken den här vägen om man inte ska handla. I övrigt var butiken väldigt stor och välsorterad, varför jag antar att de räknar med att få gott om kunder och vill fylla butiken med folk.
Min irritation växte sig snart starkare då endast två kassor var öppna. I andra butiker borde två kassor kunna expidera tio kunder på ett kick, men här verkade det som att man hade ansträngt sig för att göra processen så långsam och smärtsam som möjligt.
1, Längst uppe i vänstra hörnen på min bild finns en röd markering. Där satt en liten display samt en högtalare som berättade för kunderna i kön vilken kassa som var ledig.
2, Dessa kassor, som är ritade bredvid den sista pilen, till vänster i bilden, var fyra till antalet och uppradade bredvid varandra. Helt utan rullband och med en varsin disk! Detta innebär att man måste lägga upp alla sina varor på disken vilket lär bli ett rent helvete om man ska handla mycket, istället för att lägga alla saker på ett rullband som praktiskt åker förbi kassapersonalen.
3, Varje gång en kassa blev ledig ropade en kvinnoröst ut "Nästa lediga kassa är nummer: X" Detta blev snabbt väldigt irriterande, och jag vågar inte tänka mig hur det kommer att bli om man får stå i kön riktigt länge.
Alltså: Ett VANSINNIGT trångt utrymme där man får stå med sina grejer för att gå en efter en, fram till en opraktisk kassa och lägga upp sina saker på en disk. När jag väntade i kön var det två personer som behövde ta sig ut den här vägen. Först blev jag väldigt irriterad och tänkte "vad fan, kan du inte gå någon annan väg?" men insåg snart att nej! Det är just det man inte kan - man måste krångla sig förbi kön, som om det inte var tillräckligt dåligt med plats redan.
Utöver detta, varför bara fyra kassor? Det är helt vansinnigt i en så stor butik. Det är som om styrelsegruppen hade möte och fundera riktigt ordentligt på hur man skulle kunna göra upplevelsen i butiken så vidrig och frustrerande som möjligt.
Lite som att smeta in en guldtacka med bajs. Ta något fint och skinande med god potential att vara perfekt, och gör den värdelös och motbjudande. Det finns inte en möjlighet att jag tänker handla i den här butiken någonsin igen. Bra jobbat för en helt nybyggd butik.
Jag var ganska peppad då Liljeholmen har en grym galleria som jag tycker mycket om. Vad Clas Ohlson inte verkar tycka om, är att få kunder som är intresserade av att återkomma efter första besöket. Låt mig förklara:
För att ta mig upp till butiken åkte jag upp för en rulltrappa, inga konstigheter. Jag blev lite förvånad bara över hur smal gången in till butiken var, hur ska det fungera i rusningen? Nåja, jag imponerades av den fräscha inredningen och de pedagogiska skyltarna som talade om var olika kategorier av varor fanns.
Det kändes som en väldigt modern butik, riktigt bra första intryck! Snart märkte jag dock att butiken var byggd som en labyrint med smala gångar, perfekt om man vill att folk ska trängas och bli irriterade!
Detta var dock absolut inga problem i jämförelse med kassorna. Jag hade mitt element under armen och ställde mig gladd i kön, och förvånades över hur lång den var med tanke på att klockan bara var 14. Kön bestod av max 10 personer.
Jag har låtit konstruera en bild av kassorna i Photoshop:
Nere i högra hörnet på min bild börjar man att ställa sig i kö. Man har valt att konstruera rummet så att en naturlig köbildning uppstår, i en U-form. Notera att det inte finns något sätt att ta sig ut från butiken om det är så att man ångrar sig och inte vill handla!
Detta U är väldigt smalt och om det är packat med människor som har fullt av varor lär det vara snudd på omöjligt att ta sig ut ur butiken den här vägen om man inte ska handla. I övrigt var butiken väldigt stor och välsorterad, varför jag antar att de räknar med att få gott om kunder och vill fylla butiken med folk.
Min irritation växte sig snart starkare då endast två kassor var öppna. I andra butiker borde två kassor kunna expidera tio kunder på ett kick, men här verkade det som att man hade ansträngt sig för att göra processen så långsam och smärtsam som möjligt.
1, Längst uppe i vänstra hörnen på min bild finns en röd markering. Där satt en liten display samt en högtalare som berättade för kunderna i kön vilken kassa som var ledig.
2, Dessa kassor, som är ritade bredvid den sista pilen, till vänster i bilden, var fyra till antalet och uppradade bredvid varandra. Helt utan rullband och med en varsin disk! Detta innebär att man måste lägga upp alla sina varor på disken vilket lär bli ett rent helvete om man ska handla mycket, istället för att lägga alla saker på ett rullband som praktiskt åker förbi kassapersonalen.
3, Varje gång en kassa blev ledig ropade en kvinnoröst ut "Nästa lediga kassa är nummer: X" Detta blev snabbt väldigt irriterande, och jag vågar inte tänka mig hur det kommer att bli om man får stå i kön riktigt länge.
Alltså: Ett VANSINNIGT trångt utrymme där man får stå med sina grejer för att gå en efter en, fram till en opraktisk kassa och lägga upp sina saker på en disk. När jag väntade i kön var det två personer som behövde ta sig ut den här vägen. Först blev jag väldigt irriterad och tänkte "vad fan, kan du inte gå någon annan väg?" men insåg snart att nej! Det är just det man inte kan - man måste krångla sig förbi kön, som om det inte var tillräckligt dåligt med plats redan.
Utöver detta, varför bara fyra kassor? Det är helt vansinnigt i en så stor butik. Det är som om styrelsegruppen hade möte och fundera riktigt ordentligt på hur man skulle kunna göra upplevelsen i butiken så vidrig och frustrerande som möjligt.
Lite som att smeta in en guldtacka med bajs. Ta något fint och skinande med god potential att vara perfekt, och gör den värdelös och motbjudande. Det finns inte en möjlighet att jag tänker handla i den här butiken någonsin igen. Bra jobbat för en helt nybyggd butik.
Ett enormt roligt recept
Idag hittade jag ett otroligt roligt recept som jag vill dela med mig av.
"Rustik mexikansk köttfärspaj" - http://www.alltommat.se/recept/rustik-mexikansk-k%C3%B6ttf%C3%A4rspaj-7763
Låt oss börja med att fundera lite över pajens namn. Vi delar upp namnet i tre delar:
1, Rustik
2, Mexikansk
3, Köttfärspaj
1, Några synonymer till rustik kan vara: lantlig, bondsk, föga kultiverad, grov, rå, kraftig, stabil
Man får alltså intrycket av att detta är en gedigen och genuin mexikansk paj, utan några krusiduller! Det låter ju jättespännande, och var också varför jag klickade på länken över huvud taget. Äkta smaker, riktigt autentiskt!
2, Jag har aldrig ätit genuin mexikansk mat, men såvitt jag förstår finns det t ex ingenting i våra svenska tacos som liknar det mexikanska originalet, för att nämna något vanligt i Sverige. Om jag inte är ute och cyklar så är majs och bönor grundpelarna i mexikansk matlagning.
Vanliga ingredienser är chili, spiskummin, oregano, koriander, kakao, lök, chipotle, vitlök... för att nämna några.
3, Enligt vänner som har träffat mexikanska utbytesstudenter ska man tydligen aldrig använda köttfärs i det mexikanska köket.
OK, så vilka förväntningar hade jag nu på detta recept? Tja, bara namnet kändes ju lite motsägelsefullt (mexikansk och köttfärs), men den kanske kunde vara genuin och rustik ändå? Så jag klickade på länken och möttes av följande:
- Pajskal
- Köttfärs med Santa Maria spice mix
- Äggstanning
Oookej. För det första kan det rimligen inte finnas något rustikt i att använda en färdig påse med kryddmix från Santa Maria. För det andra låter det helt vansinnigt att använda äggstanning till en köttfärspaj, inte minst om den har en sådan kryddning. Äggstanning har man i quiche.
Snacka om att sätta ett missvisande namn, eller att bara ha vansinnigt dålig koll. Jag har som sagt inte ätit genuin mexikansk mat, men så pass mycket insikt har jag att jag inser att denna ursäkt till paj är ungefär lika rustikt mexikansk som ärtsoppa och pannkakor.
Detta är väldigt typiskt för svenska recept man kan hitta på nätet, och det är väldigt trist. Oftast saknas kryddor, och recepten är nerdummade för att passa våra mellanmjölkssmaklökar.
Jag har tagit fram några alternativa namn på detta recept som passar mycket mycket bättre:
- Festlig köttfärspaj för barnen
- Köttfärspaj med en viss doft av taco
- Köttfärspaj som inte helt saknar en antydan av Mexiko
- Svenne-banans favoritpaj
"Rustik mexikansk köttfärspaj" - http://www.alltommat.se/recept/rustik-mexikansk-k%C3%B6ttf%C3%A4rspaj-7763
Låt oss börja med att fundera lite över pajens namn. Vi delar upp namnet i tre delar:
1, Rustik
2, Mexikansk
3, Köttfärspaj
1, Några synonymer till rustik kan vara: lantlig, bondsk, föga kultiverad, grov, rå, kraftig, stabil
Man får alltså intrycket av att detta är en gedigen och genuin mexikansk paj, utan några krusiduller! Det låter ju jättespännande, och var också varför jag klickade på länken över huvud taget. Äkta smaker, riktigt autentiskt!
2, Jag har aldrig ätit genuin mexikansk mat, men såvitt jag förstår finns det t ex ingenting i våra svenska tacos som liknar det mexikanska originalet, för att nämna något vanligt i Sverige. Om jag inte är ute och cyklar så är majs och bönor grundpelarna i mexikansk matlagning.
Vanliga ingredienser är chili, spiskummin, oregano, koriander, kakao, lök, chipotle, vitlök... för att nämna några.
3, Enligt vänner som har träffat mexikanska utbytesstudenter ska man tydligen aldrig använda köttfärs i det mexikanska köket.
OK, så vilka förväntningar hade jag nu på detta recept? Tja, bara namnet kändes ju lite motsägelsefullt (mexikansk och köttfärs), men den kanske kunde vara genuin och rustik ändå? Så jag klickade på länken och möttes av följande:
- Pajskal
- Köttfärs med Santa Maria spice mix
- Äggstanning
Oookej. För det första kan det rimligen inte finnas något rustikt i att använda en färdig påse med kryddmix från Santa Maria. För det andra låter det helt vansinnigt att använda äggstanning till en köttfärspaj, inte minst om den har en sådan kryddning. Äggstanning har man i quiche.
Snacka om att sätta ett missvisande namn, eller att bara ha vansinnigt dålig koll. Jag har som sagt inte ätit genuin mexikansk mat, men så pass mycket insikt har jag att jag inser att denna ursäkt till paj är ungefär lika rustikt mexikansk som ärtsoppa och pannkakor.
Detta är väldigt typiskt för svenska recept man kan hitta på nätet, och det är väldigt trist. Oftast saknas kryddor, och recepten är nerdummade för att passa våra mellanmjölkssmaklökar.
Jag har tagit fram några alternativa namn på detta recept som passar mycket mycket bättre:
- Festlig köttfärspaj för barnen
- Köttfärspaj med en viss doft av taco
- Köttfärspaj som inte helt saknar en antydan av Mexiko
- Svenne-banans favoritpaj
En sorglig maträtt
För ett par dagar sedan fyllde min vän Erik år, så jag och Ante följde med den jäveln på en liten middag. Tyvärr var stället proppfullt varför vi fick nöja oss med pizza och öl. Det är dock inte heller fy skam, i synnerhet inte eftersom vi vältrade oss till Birkastans pizzeria, känd för sina enorma pizzor!
Inte mycket att berätta om här, pizza åts och öl dracks. Svårt proppmätta tog vi oss upp till Odenplan och landade i en pub som var mycket gemytlig. Där inhandlades en varsin Guinness som sedan dracks.
Nu till poängen med det här inlägget. Bredvid mig satt en ensam man som hade beställt ett mål mat. Tallriken var så oerhört sorglig, jag önskar att jag hade kunnat ta en bild av den.
Den verkade bestå av någon form av nötkött, lite grönsaker, sås samt friterad potatis. Köttet såg ganska okej ut, kanske en billig bit frusen ryggbiff - dock kryddat med någon vidrig grillkrydda som säkerligen tog över all god smak av kött.
Grönsakerna var sorgliga, lite morot och broccoli, säkert direkt ur fryspåsen. I särklass värst var såsen, fy fan. Den beskrivs nog bäst som "skolans brunsås". Vad som ingår i brunsås vet nog ingen, men inte är det någon form av kött/buljong, i alla fall.
Brun, glansig sörja som luktar helt fruktansvärt, riktigt billig och dålig pulversås. Jag kände lukten klart och tydligt ända till mig - värdelös sås och grillkrydda.
Till detta friterad potatis, något som nästan är omöjligt att misslyckas med. Jag vet inte vad maträtten kostade, men säkerligen uppåt hundralappen. Jag hade absolut inte ätit detta gratis. Detta gjorde mig mycket förargad och upprörd. Varför serverar man över huvud taget mat på sin pub om man ska servera skit? Ingen som helst kärlek eller omtanke, bara en stekt köttbit och lite pulversås, kom igen!
Usch, helt bedrövligt.
Inte mycket att berätta om här, pizza åts och öl dracks. Svårt proppmätta tog vi oss upp till Odenplan och landade i en pub som var mycket gemytlig. Där inhandlades en varsin Guinness som sedan dracks.
Nu till poängen med det här inlägget. Bredvid mig satt en ensam man som hade beställt ett mål mat. Tallriken var så oerhört sorglig, jag önskar att jag hade kunnat ta en bild av den.
Den verkade bestå av någon form av nötkött, lite grönsaker, sås samt friterad potatis. Köttet såg ganska okej ut, kanske en billig bit frusen ryggbiff - dock kryddat med någon vidrig grillkrydda som säkerligen tog över all god smak av kött.
Grönsakerna var sorgliga, lite morot och broccoli, säkert direkt ur fryspåsen. I särklass värst var såsen, fy fan. Den beskrivs nog bäst som "skolans brunsås". Vad som ingår i brunsås vet nog ingen, men inte är det någon form av kött/buljong, i alla fall.
Brun, glansig sörja som luktar helt fruktansvärt, riktigt billig och dålig pulversås. Jag kände lukten klart och tydligt ända till mig - värdelös sås och grillkrydda.
Till detta friterad potatis, något som nästan är omöjligt att misslyckas med. Jag vet inte vad maträtten kostade, men säkerligen uppåt hundralappen. Jag hade absolut inte ätit detta gratis. Detta gjorde mig mycket förargad och upprörd. Varför serverar man över huvud taget mat på sin pub om man ska servera skit? Ingen som helst kärlek eller omtanke, bara en stekt köttbit och lite pulversås, kom igen!
Usch, helt bedrövligt.
Datorannonsen
Igår satte jag ut en annons, jag skulle nämligen sälja min gamla netbook då jag har köpt en ny. Jag fick då erfara vad som händer om man sätter ut ett styck billigt elektronik på blocket.se. Först ska jag citera annonsen, sen ska jag citera samtliga svar som trillade in under ganska exakt 24 timmar.
Läs allihopa, det är väldigt festligt. Samtliga namn och telefonnummer är ersatta med XXXX.
"Prisvärd netbook (liten laptop) finnes. Den är ca två år gammal, är i gott skick och har alltid fungerat helt felfritt. RAM-minnet är uppgraderat till 2 GB (ursprungligen 1 GB) vilket ger en prestandaskjuts, bra om man vill köra Windows 7 t ex.
Intel Atom N270 1,6 GHz processor
2 GB Ram
160 GB Hårddisk
10"-skärm
Windows ingår ej - Operativsystemet Jolicloud är förinstallerat. Ett linuxbaserat mycket smidigt och gratis system som påminner om Android, med appar etc. Det är mycket enkelt att använda!
Det går dock utmärkt att köra Windows XP eller till och med Windows 7, men det ingår alltså inte.
Väldigt bra om man vill surfa, spela enklare spel, se på film eller skriva.
Här kan man läsa mer om Jolicloud: http://www.jolicloud.com/
Köparen betalar eventuell frakt, annars finns datorn i Stockholm för upphämtning.
Priset är 1000 kr. Inga byten."
Svaren:
"Hej Jag bud 800kr till din bärbar.
Mvh"
"hej, intresserad av datorn, vad har du för nummer?"
"hej jag skulle vilja köpa datorn kan du ringa upp mitt nummer snarast så
kan vi bestämma träff, Mvh XXXX
XXX-XXXX"
"700kr"
"hej data är kvar"
"hej
jag vill köpa din data.
mvh"
"hej, är det din data finns kvar jag vill gärna köpa
mvh
XXXXX"
"hej
finns datorn kvar??e intresserad ska till stockholm imorgon kan hämta
den då
// xxxxx"
"hej jag är intresserad av din dator hur lång batteritid har du mvh
xxxxx"
"Tjenare!
Har du kvar datorn så kan jag nog träffa dig imorgon och köpa den!
Smsa mig omgående så kan vi träffas så jag kan se den osv.
Mvh xxxxxx"
"Hej!
Jag är intresserad av din data och det skulle vara väldigt snällt om du
skulle kunna ringa mig på min mobil så vi kan bestämma när jag kan komma
att kolla på den, om den är kvar förstås. :D
MVH"
"Hej Hej
Jag skulle vilja köpa din dator så fort som möjligt, respekt ditt pris,
så snälla svara mig så fort som möjligt om vi kan göra affärer eller
redan har sålt det som jag skulle vilja veta ...... Hälsningar ... tack
så mycket"
"Jag vill gärna köpa den om du skickar?
xxxxx"
"Hej.Jag köper din bärbar dator.Snabb affär.Tacksam för svar.Mvh xxxxx
xxx-xxxxx"
"hej aktuela laptop asus"
"Hej
700 jag vill ha den"
"i saw the laptop u advertise and i want to know if it is still
available, contact me with the above fone number.thanks"
"Hej
Jag är intereserad.
Kan du ringer mig?
Mvh"
"hej jag skulle köpa datorn .hör av dig."
"hej san jag är intresserad att köpa din dator. ring mig om den äe kvar."
"Hej!
Finns datorn kvar? Skulle vilja köpa den som fars dags present till
pappa :)
Kan komma och hämta den efter kl 20:30 imorgon.
Mvh
xxxxx" <- Detta är den som fick datorn!
"hejsan ,jag är jätte intresserad av din dator.ring gärna så hämtar jag
den .Du glömde sätta tel nr på annonsen.
M.V.H xxxx"
"Tjena!
Har du netbooken kvar?
Antar att den inte har någon garanti kvar i o med att den var 2 år?
Finns kvitto etc?
MVH xxxx"
"Hej,
Har du datorn kvar? Skulle kunna ta den ikväll / imorn isåfall.
Antar att den funkar som den ska? Hur är batteritiden?"
"Hej!
Om din dator är i bra skick är jag verkligen intresserad. Kan ses i stan
i morgon efter jobbet, gärna runt centralen...
Mvh
XXXXX"
"Hej, har du datorn kvar? Mvh xxxxx"
"hej ...........asus.ring"
"Finns de CD rom "i" datorn?"
"jag vill ha din data men jag undrar med cd spela ?
ring mig när hämta var
xxxx
xxx-xxxxx" <- Den här killen mailar något senare igen:
"jag vill ha din data.ring mig"
"Hej
finns kvar datorn?
Mvh"
"hej jag vill köpa din data
hör av dej jag finns i huddinge tack xxxxx"
"Hej, har du datorn kvar?
isf
hur länge varar batteriet?
vad stödjer det trådlösa nätverkskortet, 802.11b/g
el 802.11b/g/n
/xxxxx"
"Hi, I am a Taiwan student studying at Konstfack here in Stockholm. I am
interesting in buying your computer on blocket.se. I also live in
Liljeholmen so it would be easy for me to pick it up. Please call me on
my cell if you still have the computer or e-mail me!
Best,
xx xxxx"
Jag hade gärna sålt datorn till den taiwanesiske studenten, men då var datorn såld.
Läs allihopa, det är väldigt festligt. Samtliga namn och telefonnummer är ersatta med XXXX.
"Prisvärd netbook (liten laptop) finnes. Den är ca två år gammal, är i gott skick och har alltid fungerat helt felfritt. RAM-minnet är uppgraderat till 2 GB (ursprungligen 1 GB) vilket ger en prestandaskjuts, bra om man vill köra Windows 7 t ex.
Intel Atom N270 1,6 GHz processor
2 GB Ram
160 GB Hårddisk
10"-skärm
Windows ingår ej - Operativsystemet Jolicloud är förinstallerat. Ett linuxbaserat mycket smidigt och gratis system som påminner om Android, med appar etc. Det är mycket enkelt att använda!
Det går dock utmärkt att köra Windows XP eller till och med Windows 7, men det ingår alltså inte.
Väldigt bra om man vill surfa, spela enklare spel, se på film eller skriva.
Här kan man läsa mer om Jolicloud: http://www.jolicloud.com/
Köparen betalar eventuell frakt, annars finns datorn i Stockholm för upphämtning.
Priset är 1000 kr. Inga byten."
Svaren:
"Hej Jag bud 800kr till din bärbar.
Mvh"
"hej, intresserad av datorn, vad har du för nummer?"
"hej jag skulle vilja köpa datorn kan du ringa upp mitt nummer snarast så
kan vi bestämma träff, Mvh XXXX
XXX-XXXX"
"700kr"
"hej data är kvar"
"hej
jag vill köpa din data.
mvh"
"hej, är det din data finns kvar jag vill gärna köpa
mvh
XXXXX"
"hej
finns datorn kvar??e intresserad ska till stockholm imorgon kan hämta
den då
// xxxxx"
"hej jag är intresserad av din dator hur lång batteritid har du mvh
xxxxx"
"Tjenare!
Har du kvar datorn så kan jag nog träffa dig imorgon och köpa den!
Smsa mig omgående så kan vi träffas så jag kan se den osv.
Mvh xxxxxx"
"Hej!
Jag är intresserad av din data och det skulle vara väldigt snällt om du
skulle kunna ringa mig på min mobil så vi kan bestämma när jag kan komma
att kolla på den, om den är kvar förstås. :D
MVH"
"Hej Hej
Jag skulle vilja köpa din dator så fort som möjligt, respekt ditt pris,
så snälla svara mig så fort som möjligt om vi kan göra affärer eller
redan har sålt det som jag skulle vilja veta ...... Hälsningar ... tack
så mycket"
"Jag vill gärna köpa den om du skickar?
xxxxx"
"Hej.Jag köper din bärbar dator.Snabb affär.Tacksam för svar.Mvh xxxxx
xxx-xxxxx"
"hej aktuela laptop asus"
"Hej
700 jag vill ha den"
"i saw the laptop u advertise and i want to know if it is still
available, contact me with the above fone number.thanks"
"Hej
Jag är intereserad.
Kan du ringer mig?
Mvh"
"hej jag skulle köpa datorn .hör av dig."
"hej san jag är intresserad att köpa din dator. ring mig om den äe kvar."
"Hej!
Finns datorn kvar? Skulle vilja köpa den som fars dags present till
pappa :)
Kan komma och hämta den efter kl 20:30 imorgon.
Mvh
xxxxx" <- Detta är den som fick datorn!
"hejsan ,jag är jätte intresserad av din dator.ring gärna så hämtar jag
den .Du glömde sätta tel nr på annonsen.
M.V.H xxxx"
"Tjena!
Har du netbooken kvar?
Antar att den inte har någon garanti kvar i o med att den var 2 år?
Finns kvitto etc?
MVH xxxx"
"Hej,
Har du datorn kvar? Skulle kunna ta den ikväll / imorn isåfall.
Antar att den funkar som den ska? Hur är batteritiden?"
"Hej!
Om din dator är i bra skick är jag verkligen intresserad. Kan ses i stan
i morgon efter jobbet, gärna runt centralen...
Mvh
XXXXX"
"Hej, har du datorn kvar? Mvh xxxxx"
"hej ...........asus.ring"
"Finns de CD rom "i" datorn?"
"jag vill ha din data men jag undrar med cd spela ?
ring mig när hämta var
xxxx
xxx-xxxxx" <- Den här killen mailar något senare igen:
"jag vill ha din data.ring mig"
"Hej
finns kvar datorn?
Mvh"
"hej jag vill köpa din data
hör av dej jag finns i huddinge tack xxxxx"
"Hej, har du datorn kvar?
isf
hur länge varar batteriet?
vad stödjer det trådlösa nätverkskortet, 802.11b/g
el 802.11b/g/n
/xxxxx"
"Hi, I am a Taiwan student studying at Konstfack here in Stockholm. I am
interesting in buying your computer on blocket.se. I also live in
Liljeholmen so it would be easy for me to pick it up. Please call me on
my cell if you still have the computer or e-mail me!
Best,
xx xxxx"
Jag hade gärna sålt datorn till den taiwanesiske studenten, men då var datorn såld.
Sagan om en brunstiga katten, del 1
I över ett års tid har det varit aktuellt att kastrera den lilla katten, Skräpet.
Lika lätt som Skräpet är att älska i vanliga fall, är hon att hata när hon löper. Förutom att hon blir stel som en pinne när man lyfter upp henne, eller lägger sig platt på marken och trycker upp röven samt lyfter på svansen ideligen som en annan kattslampa så skriker hon.
Hon skriker konstant, och i synnerhet på nätterna. Jag överdriver inte - hela nätterna. Långa, utdragna vedervärdiga läten som får mig att vilja slita ut hennes lilla livmoder med bara händerna när det är som värst.
Nu är det naturligtvis ingen annans fel än mitt eget att jag inte har fått fingrarna ur och tagit henne till en veterinär för kastrering. Jag har haft mer eller mindre påhittiga ursäkter i över ett års tid nu, senast var t ex under semestern i somras. Det är naturligtvis inte heller kattens fel att hon är just katt, och uppvisar normalt kattbeteende.
Planen var att kastrera henne, men veterinären hade semester samtidigt som jag... D'OH! Att ta henne till en annan veterinär var tydligen inte aktuellt i min hjärna, så det rann ut i sanden. Nå, tid för ingrepp är nu bokat den 5 november!
I vanliga fall brukar Skräpet löpa i ca fem dagar för att sedan ta paus i en vecka, sedan bryter helvetet lös igen. Det är totalt omöjligt att sova, vilket leder till stor frustration i livet. Att kliva upp kl 04.30 är inte ett dugg enklare än vanligt om man knappt har sovit en blund.
Så, Skräpet hade precis löpt i två cykler och jag var övertygad om att katten skulle vara lugn och fredlig de här två veckorna inför operationen.
Icke.
För första gången påbörjade Skräpet McSkräp en tredje löpcykel av sällan skådad styrka. I förrgår började det så smått för att rasa över oss igår. Hon vrålade hela natten vilket drev oss vansinniga. Jag kände stor oro och fick hjärtklappning innan jag lade mig (det som barnen idag identifierar som ångest), och alla mina farhågor besannades med råge.
Vi vaknade båda ett okänt antal gånger under natten, hyschade, vred oss och skrek inombords när den lilla djävulskatten från helvetet vägrade sova och knipa sin lilla kattnäbb.
Det var som ett riktigt dåligt skämt när klockan ringde kl 04.30 och sjöng "Rena rama Rolf" för mig, jag kunde inte tro att det var sant. Det enda jag hade tänkt under natten var att "Jag MÅSTE skaffa P-piller. Imorgon, om det så är det sista jag gör."
P-piller avbryter nämligen kattens brunstbeteende och återställer henne till en normal, älskvärd liten krabat. Varför har inte detta införskaffats tidigare? Av den enkla anledningen att jag är en jävla idiot, det är varför.
Det var inga större problem att ta sig till jobbet, men tröttheten gjorde mig på dåligt humör. Hjärtklappningen och trycket i bröstet följde med mig hela dagen och lyckligtvis tjafsade inga kunder och jag kunde behärska mig utan problem.
Låt mig nu göra ett kort avbrott i historien för att berätta om en festlig incident som inträffade på jobbet. En man (snyggt klädd) kom fram till mig och frågade om förköpsremsan.
- Hej, hur är det med remsorna.. går de ut om två månader?
- Ja, december 2010 är vad som står på baksidan åtminstone...
- Okej.. hur gör man om man har remsor kvar? Kan man få pengarna tillbaka?
- Jadå, fram till och med december 2011.
- Även om man inte har kvitto?
- Ja, hör efter på SL-center bara så ska det gå bra.
- Okej, tack!
Mannen gick sin väg, men kom tillbaka efter några sekunder
- Alltså.. om man har 500-600 st..?
- Oj jävlar!
- Jaaaa...
- Tja.. jag vet inte. Hör efter på SL-center!
- OK!
Varför mannen eller hans bekanta har tillgång till 500-600 remsor à 180 kr styck kan vi bara spekulera i, vilket jag ägnade en liten stund åt att göra. Åter till kattberättelsen.
Under morgonen var jag fast besluten att ordna ett recept på p-piller hos veterinären så fort jag fick rast. Skulle det gå att ordna över telefonen? Skulle katten behöva undersökas först? Fanns det möjlighet att få det gjort IDAG, ÖGONABÖJ?
Jag var lite nervös inför samtalet och hade förberett mig noga, och kl 10.30 ringde jag. Det var inga som helst problem att få receptet utskrivet över telefon, eftersom jag hade bokat in en tid för kastrering om två veckor. Veterinären visade full förståelse när jag sa att "jag håller på att bli galen" av kattens ohämmade brunstljud om natten.
Så, det var bara att hämta upp receptet när som helst under dagen! Lycklig for jag till Mälarhöjden efter jobbet och hämtade ut receptet utan bekymmer för en summa av 100 kr.
- Var kan jag hämta ut p-pillren sen? Är det särskilda apotek?
- Nää, det går nog på de flesta apotek. Kolla i Axelsberg, där har de säkert.
Åh vilken tur tänkte jag, det var ju bara ett stenkast bort! Jag skulle alltså inte behöva åka in till staden, vilket var väldigt trevligt eftersom jag mest var intresserad av att åka hem och sova någon timme.
Jag började då att promenera i rask takt i den riktning jag trodde att Axelsberg låg. Nyckelordet här är "trodde", då detta var så fel man möjligen kan ha. Jag anade oråd efter tio minuter och fiskade upp min smartphone ur fickan, och mycket riktigt hade jag gått halvvägs till Bredäng.
Mitt goda humör blev lite sämre, men det var inte värre än att vända. Jag tog tunnelbanan till Axelsberg och gled in på apoteket. Där möts jag av en skylt med texten "Tyvärr har vi tekniska problem och kan inte hantera E-recept" ..
Phew! "Oj! Jag trodde aldrig att jag skulle bli glad över att ha ett gammalt handskrivet recept", tänkte jag tills jag såg lappen "Gäller alla recept" bredvid den första lappen. Min vrede kokade nu mitt blod och jag kände hur trycket i bröstet växte, och det började att bulta i huvudet.
Jag fick knipa ihop ögonen och jag började nästan skaka. Min utmattning gjorde att jag höll på att spricka, men det fanns inget annat att göra än att bita ihop och åka hem. Leta ett annat apotek, helst ett med intakt system för recepthantering.
När jag kommit hem förbannade jag www.apoteket.se och dess undermåliga information och ringde istället Apotek Hjärtat i Hornstull (en av våra nya fina kedjor efter den förträffliga avregleringen!) för att höra efter om de möjligen hade ett sortiment av djurläkemedel.
"Jorå, för fan!" svarade inte tanten i luren, men nog hade de just detta p-piller i lager. Jag åkte genast till Hornstull och passade på att ta en sväng förbi skomakaren.
Det är nämligen så att jag köpte nya kängor i helgen, ett par höga rackare med 14 hål. Då krävs långa skosnören, och de som följde med räcker inte på långa vägar. Kanske har jag för feta vader, eller också är det inte tänkt att man ska stoppa in byxorna i kängorna. Frågan är då vad man ska med så höga fina kängor till, kan man fråga sig.
Så jag frågade kvinnan i butiken om de hade några riktigt långa skosnören.
- Hur långa behöver du?
- Tja.. 240 cm räckte inte.
- Oj... okej... jag tror inte att jag har.. vänta, ska jag kolla...
Då hör jag en röst bakom ett skynke:
- Va! Vad är det för skor?!
Detta var mycket lustigt, och tyvärr hade de inga skosnören av lagom längd. Jag spatserade upp till apoteket och köpte p-piller, sen åkte jag hemåt. På Coop köpte jag en liten burk med smarrig kattmat (smak av kalv) för att underlätta sväljande av piller.
Det var inga större problem att få in pillret i kattens näbb, och jag tror dessutom att hon svalde det! Sedan följde en nervös väntan under eftermiddagen för att se om hon skulle vara lugnare framåt kvällen. Hon uppvisade fortfarande löpbeteende när vi skulle sova, och jag förberedde mig på en mardrömsnatt.
Jag kände mig naiv som hade trott att pillret skulle verka på någon timme, men tröstade mig med att två-tre dagars bruk nog skulle sätta stopp för de där dumheterna. Nu i efterhand kan jag dock konstatera att det måste ha fungerat någorlunda, eftersom jag sov i princip oavbrutet hela natten!
När jag klev upp bräkte katten en del, och hur Jonna sov efter att jag hade gått får jag veta först om någon timme. Jag återkommer om detta!
Lika lätt som Skräpet är att älska i vanliga fall, är hon att hata när hon löper. Förutom att hon blir stel som en pinne när man lyfter upp henne, eller lägger sig platt på marken och trycker upp röven samt lyfter på svansen ideligen som en annan kattslampa så skriker hon.
Hon skriker konstant, och i synnerhet på nätterna. Jag överdriver inte - hela nätterna. Långa, utdragna vedervärdiga läten som får mig att vilja slita ut hennes lilla livmoder med bara händerna när det är som värst.
Nu är det naturligtvis ingen annans fel än mitt eget att jag inte har fått fingrarna ur och tagit henne till en veterinär för kastrering. Jag har haft mer eller mindre påhittiga ursäkter i över ett års tid nu, senast var t ex under semestern i somras. Det är naturligtvis inte heller kattens fel att hon är just katt, och uppvisar normalt kattbeteende.
Planen var att kastrera henne, men veterinären hade semester samtidigt som jag... D'OH! Att ta henne till en annan veterinär var tydligen inte aktuellt i min hjärna, så det rann ut i sanden. Nå, tid för ingrepp är nu bokat den 5 november!
I vanliga fall brukar Skräpet löpa i ca fem dagar för att sedan ta paus i en vecka, sedan bryter helvetet lös igen. Det är totalt omöjligt att sova, vilket leder till stor frustration i livet. Att kliva upp kl 04.30 är inte ett dugg enklare än vanligt om man knappt har sovit en blund.
Så, Skräpet hade precis löpt i två cykler och jag var övertygad om att katten skulle vara lugn och fredlig de här två veckorna inför operationen.
Icke.
För första gången påbörjade Skräpet McSkräp en tredje löpcykel av sällan skådad styrka. I förrgår började det så smått för att rasa över oss igår. Hon vrålade hela natten vilket drev oss vansinniga. Jag kände stor oro och fick hjärtklappning innan jag lade mig (det som barnen idag identifierar som ångest), och alla mina farhågor besannades med råge.
Vi vaknade båda ett okänt antal gånger under natten, hyschade, vred oss och skrek inombords när den lilla djävulskatten från helvetet vägrade sova och knipa sin lilla kattnäbb.
Det var som ett riktigt dåligt skämt när klockan ringde kl 04.30 och sjöng "Rena rama Rolf" för mig, jag kunde inte tro att det var sant. Det enda jag hade tänkt under natten var att "Jag MÅSTE skaffa P-piller. Imorgon, om det så är det sista jag gör."
P-piller avbryter nämligen kattens brunstbeteende och återställer henne till en normal, älskvärd liten krabat. Varför har inte detta införskaffats tidigare? Av den enkla anledningen att jag är en jävla idiot, det är varför.
Det var inga större problem att ta sig till jobbet, men tröttheten gjorde mig på dåligt humör. Hjärtklappningen och trycket i bröstet följde med mig hela dagen och lyckligtvis tjafsade inga kunder och jag kunde behärska mig utan problem.
Låt mig nu göra ett kort avbrott i historien för att berätta om en festlig incident som inträffade på jobbet. En man (snyggt klädd) kom fram till mig och frågade om förköpsremsan.
- Hej, hur är det med remsorna.. går de ut om två månader?
- Ja, december 2010 är vad som står på baksidan åtminstone...
- Okej.. hur gör man om man har remsor kvar? Kan man få pengarna tillbaka?
- Jadå, fram till och med december 2011.
- Även om man inte har kvitto?
- Ja, hör efter på SL-center bara så ska det gå bra.
- Okej, tack!
Mannen gick sin väg, men kom tillbaka efter några sekunder
- Alltså.. om man har 500-600 st..?
- Oj jävlar!
- Jaaaa...
- Tja.. jag vet inte. Hör efter på SL-center!
- OK!
Varför mannen eller hans bekanta har tillgång till 500-600 remsor à 180 kr styck kan vi bara spekulera i, vilket jag ägnade en liten stund åt att göra. Åter till kattberättelsen.
Under morgonen var jag fast besluten att ordna ett recept på p-piller hos veterinären så fort jag fick rast. Skulle det gå att ordna över telefonen? Skulle katten behöva undersökas först? Fanns det möjlighet att få det gjort IDAG, ÖGONABÖJ?
Jag var lite nervös inför samtalet och hade förberett mig noga, och kl 10.30 ringde jag. Det var inga som helst problem att få receptet utskrivet över telefon, eftersom jag hade bokat in en tid för kastrering om två veckor. Veterinären visade full förståelse när jag sa att "jag håller på att bli galen" av kattens ohämmade brunstljud om natten.
Så, det var bara att hämta upp receptet när som helst under dagen! Lycklig for jag till Mälarhöjden efter jobbet och hämtade ut receptet utan bekymmer för en summa av 100 kr.
- Var kan jag hämta ut p-pillren sen? Är det särskilda apotek?
- Nää, det går nog på de flesta apotek. Kolla i Axelsberg, där har de säkert.
Åh vilken tur tänkte jag, det var ju bara ett stenkast bort! Jag skulle alltså inte behöva åka in till staden, vilket var väldigt trevligt eftersom jag mest var intresserad av att åka hem och sova någon timme.
Jag började då att promenera i rask takt i den riktning jag trodde att Axelsberg låg. Nyckelordet här är "trodde", då detta var så fel man möjligen kan ha. Jag anade oråd efter tio minuter och fiskade upp min smartphone ur fickan, och mycket riktigt hade jag gått halvvägs till Bredäng.
Mitt goda humör blev lite sämre, men det var inte värre än att vända. Jag tog tunnelbanan till Axelsberg och gled in på apoteket. Där möts jag av en skylt med texten "Tyvärr har vi tekniska problem och kan inte hantera E-recept" ..
Phew! "Oj! Jag trodde aldrig att jag skulle bli glad över att ha ett gammalt handskrivet recept", tänkte jag tills jag såg lappen "Gäller alla recept" bredvid den första lappen. Min vrede kokade nu mitt blod och jag kände hur trycket i bröstet växte, och det började att bulta i huvudet.
Jag fick knipa ihop ögonen och jag började nästan skaka. Min utmattning gjorde att jag höll på att spricka, men det fanns inget annat att göra än att bita ihop och åka hem. Leta ett annat apotek, helst ett med intakt system för recepthantering.
När jag kommit hem förbannade jag www.apoteket.se och dess undermåliga information och ringde istället Apotek Hjärtat i Hornstull (en av våra nya fina kedjor efter den förträffliga avregleringen!) för att höra efter om de möjligen hade ett sortiment av djurläkemedel.
"Jorå, för fan!" svarade inte tanten i luren, men nog hade de just detta p-piller i lager. Jag åkte genast till Hornstull och passade på att ta en sväng förbi skomakaren.
Det är nämligen så att jag köpte nya kängor i helgen, ett par höga rackare med 14 hål. Då krävs långa skosnören, och de som följde med räcker inte på långa vägar. Kanske har jag för feta vader, eller också är det inte tänkt att man ska stoppa in byxorna i kängorna. Frågan är då vad man ska med så höga fina kängor till, kan man fråga sig.
Så jag frågade kvinnan i butiken om de hade några riktigt långa skosnören.
- Hur långa behöver du?
- Tja.. 240 cm räckte inte.
- Oj... okej... jag tror inte att jag har.. vänta, ska jag kolla...
Då hör jag en röst bakom ett skynke:
- Va! Vad är det för skor?!
Detta var mycket lustigt, och tyvärr hade de inga skosnören av lagom längd. Jag spatserade upp till apoteket och köpte p-piller, sen åkte jag hemåt. På Coop köpte jag en liten burk med smarrig kattmat (smak av kalv) för att underlätta sväljande av piller.
Det var inga större problem att få in pillret i kattens näbb, och jag tror dessutom att hon svalde det! Sedan följde en nervös väntan under eftermiddagen för att se om hon skulle vara lugnare framåt kvällen. Hon uppvisade fortfarande löpbeteende när vi skulle sova, och jag förberedde mig på en mardrömsnatt.
Jag kände mig naiv som hade trott att pillret skulle verka på någon timme, men tröstade mig med att två-tre dagars bruk nog skulle sätta stopp för de där dumheterna. Nu i efterhand kan jag dock konstatera att det måste ha fungerat någorlunda, eftersom jag sov i princip oavbrutet hela natten!
När jag klev upp bräkte katten en del, och hur Jonna sov efter att jag hade gått får jag veta först om någon timme. Jag återkommer om detta!
